Universitetet, Stockholm och en planta
Augusti 2001. Jag, mitt pick och pack i en sliten grå Volvo kombi från 80-talet. Det var väskor, prylar och ett gosedjur. Närmare bestämt en apa jag fick som liten och som hängt med mig hela livet. Jag hade en planta med fyra meter långa rankor och denna var varsamt inpackad i bilen för att överleva den 24 mil långa resan till mitt nya hem. Med mig var en vän vars livsfilosofi då som nu var att hon inte skulle äga mer än att hon kunde flytta vartsomhelst närsomhelst. Hon hade tre väskor. Inga gosedjur. I bilen fanns också två nervösa mammor. Den ena flyttade sin yngsta dotter. Den andra sin äldsta. Den ena med känslan att nu blir det tomt. Den andra med känslan att nu är det bara två kvar. Fnitterorkestern i baksätet hade bara känslan att ”nu händer det!”
