Kommer det en ketchupeffekt?
Å ena sidan känns det som om det händer mycket positivt inom klimatområdet just nu. Å andra sidan finns det inga tecken på att utsläppen av växthusgaser minskar. Mentalt får jag det inte riktigt att gå ihop.
Malin Forsgren
Den smygande risken
För många år sedan läste jag en bok av den ungerska nobelpristagaren Imre Kertész som gav mig nya perspektiv på det mänskliga psyket. Bokens jag var en ung judisk pojke som man fick följa från en tillvaro kantad av kränkningar och inskränkningar i den personliga friheten till ett koncentrationsläger.
Är mitt ansvar större än ditt?
Känsliga läsare varnas för en något irriterad ton i denna krönika. Tycker du att det är jobbigt att läsa texter av någon som är irriterad så föreslår jag att du slutar läsa här.
Ibland önskar jag att jag kunde krypa in under någon annans skinn en liten stund. Detta uppstår ofta när jag känner att JAG ORKAR INTE PRATA MER om den globala uppvärmningen/hur man bäst sopsorterar/varför elbilar är bättre än diesel/varför vi borde åka mindre bil och flyg/varför alla borde installera solceller, etc, etc. Problemet är att jag är väldigt engagerad i ämnet, kan mer om det än de allra flesta och klarar inte av att stillatigande lyssna på åsikter som jag anser baseras på missuppfattningar eller helt enkelt fel prioriteringar. Dessutom är det många som vill prata om det och lära sig mer. Det är ju allt som oftast kul. Och jag får skylla mig själv som inte kan vara tyst.
Borde klimatkampen vara en kvinnokamp?
När folk frågar mig om jag inte brinner för kvinnors rättigheter, så blir mitt svar självklart ja, men att det kanske inte är den viktigaste frågan att fokusera på just nu. Jag brinner för klimatfrågan och eftersom det är så extremt tidskritiskt att stoppa den globala uppvärmningen får jag ibland en ryggmärgsreaktion att vi inte har tid att prioritera andra centrala områden. Både jämställdhet och att bekämpa klimatförändringarna är representerade i FNs hållbarhetsmål (Mål 5 och Mål 13) och grunden för Agenda 2030 är att målen är integrerarede och odelbara. På senare tid har jag alltmer insett hur starkt just de här målen hänger ihop. Varför då?
På spåret
För 30-35 år sedan var jag en hängiven användare av interrailkort. Jag gjorde inte de där traditionella luffarna då man åkte runt lite på måfå. Jag skulle alltid någonstans. Till kompisar i Spanien, hem från Grekland efter ett halvår i Israel, etc. Att flyga var inte aktuellt. Minns inte hur jag resonerade, men tåget var kanske billigare, och jag hade nog inte så bråttom.
Kampen om marken
Att jordbruksmark är en ändlig resurs och att den dessutom kräver ganska mycket omsorg och vård för att hålla god kvalitet är något jag insett först på senare år. Men på sistone har jag noterat att människors syn på marken varierar och i vissa fall präglas både av fartblindhet och av missriktad idealism. Det här riskerar att få riktigt usla konsekvenser.
Den stora planen för att inte vara en liten lort
Ibland hör man om barn som får frågan om vad de önskar sig i julklapp med oskyldig blick svarar att det de mest av allt önskar sig är fred på jorden. Jag har inget minne av att jag själv var så altruistisk, och har faktiskt aldrig stött på något barn som inte haft fullt fokus på vilka leksaker som kan finnas inom räckhåll. Men nog hade man som barn en tro på människans inneboende godhet och att alla egentligen vill väl.
I lagens tjänst
Kan juridiken skapa den tipping point vi så väl behöver? Det finns tecken på att det vara just lagliga processer som får fart på världens länder och företag att öka omställningstakten till ett fossilfritt samhälle. I alltfler länder tas stämningar på allvar mot företag och offentliga aktörer för att de inte agerar tillräckligt i klimatfrågan. Resultaten av domstolsfallen kan mycket väl bli konkurser, men framför allt att kraftfulla åtgärder ter sig mer attraktiva än att bli dragen inför rätta.
Den stora lögnen
Att vi behöver innovationer för att begränsa den globala uppvärmningen – det står helt klart. Stora, systemomvälvande innovationer är vad som behövs. Men vilka?
I min egen lilla bubbla
Permafrosten smälter, flytande biogas utvecklas i raketfart, EU är på gång att skärpa klimatmålen, Svenskt Näringsliv tycker inte att EU ska skärpa målen, Johan Rockström säger si, Svante Axelsson tycker så, och nyheterna om klimatförändringarna pumpas på i en fullständig malström. För mig ja. Men så inser jag helt plötsligt att jag lever i en bubbla.