Vid varje årsskifte vänder vi blad. Vi börjar på nytt med en alltid lika stor naivitet och förväntan på allt det som vi ska göra och uppleva och utsättas för. Vi matas med nyårslöften, rubriker om att vi ska tappa kilon och äta nyttigare. Kickstarta våra liv. I januari ska vi alla bli bättre människor. Vartenda jäkla år är det samma visa. Och vi faller för det om och om igen. Vilka optimala individer vi hade varit om vi lyckats optimera oss själva lite varje år och toppa formen med start varenda januari. Supermänniskor! Synd att vi inte håller i. Att vi hakar på och hakar av.
Vid detta årsskifte finns ännu större förväntningar och tankar på framtiden. För ingenting kan väl bli så illa som 2020? Så fel vi kommer att ha. Förlåt, men förhoppningarna för 2021 kommer att grusas redan innan januari är slut och när Corona muterats i olika grenar och vi inte heller får fira påsk kommer vi troligen att demonstrera mot Tegnell och total anarki utbryter. För nu är tålamodet slut. Vi kommer inte tolerera att Tegnell & Co står på presskonferenser och visar smittkurvor i maj och till midsommar ska vi banne mig ha sillen, stången och små grodorna i flock. Tålamod hörrni! Vi har holkat ur resurserna av tålamod för länge sen. Och det gäller även hos våra politiker som kastar sten i glashus på mellandagsrean för att trots allt plocka upp den där försenade julklappen till fru statsminister.
Men inte bara det. Till och med framställningsprocessen av vaccin har tappat tålamodet och det som vanligtvis är en långsam och kvalitetssäkrad process har skyndats på. Och hoppet lever. Lagom till dagarna efter jul upplever vi ”dagen V” och vi börjar andas ut och känner att det finns ett uns av tålamod kvar att ta av. Bara lite, lite till. Men var lugn. Vi kommer att tappa det igen när massvaccinering inte kommit igång förrän i oktober och vi kommer att uppleva frustration över att inte vara prioriterade grupper som fortsättningsvis måste hålla avstånd och inte leka med vänner. Och då tar vi risker. Igen och igen. Och alla kastar stenar i glashus. Inte bara statsministern.
Tålamod. En dygd. Borde kvalificeras till en av de sju dödssynderna och vår moderna tids mentala pest. Medan vi som hållit avstånd, jobbat hemma, minimerat vårt umgänge, blivit frustrerade, druckit glögg utomhus, frusit fingrar och tår av oss och varit så plikttrogna som vi bara kan, finns de som inte ens visade ett uns hänsyn. Som fortsatte åka till jobbet trots att det inte behövdes, som höll i sitt umgänge och levde som om ingenting hänt. Där fanns inte ens tålamod nog att ge det ett försök. En av mina nära vänner i Spanien förklarade att han inte trodde att det var så allvarligt ändå och att det bara är en procent som blir sjuka på allvar. Så vad är all kalabalik om? Är det inte lite väl mycket väsen för ingenting?
Så nu när vi ska börja om på nytt igen med ett oskrivet blad fullt av löften att bryta, borde vi i alla fall fråga oss själva vad vi saknar för att kunna leva upp till det vi måste lova såväl oss själva som vår omvärld. För vad är det som gör att vi orkar hänga ute med frusna fingrar ett tag till? Att supporta en local och rädda det som räddas kan? Att inte utsätta vår vårdpersonal för fler krissituationer där visir och masker ger skavsår som aldrig kommer att läka helt. Och att inte ha så stora förhoppningar till att 2021 blir så jäkla mycket bättre. För även om hoppet lever finns det inga garantier och med rätt förväntningar behöver besvikelsen inte bli så brutal.
Sedan kan vi fortsätta att tappa kilon, äta grönsaker tills blast växer ut ur våra knoppar och börja om på nytt som bättre människor ändå. Och kanske lyckas optimera våra jag till något bättre som också är bättre för hela mänskligheten. För även om du är dig själv närmast finns alltid någon i närheten som kommer behöva ditt tålamod mer än du själv. Tänk på det!
Tidigare publicerat i Affärsstaden 1 – 2021
Louise Lennersten
CEO Interspectral
