Vi har varit gifta ganska länge nu, Per Jonsson och jag. I hela 30 år i år faktiskt. Utan att ta i kan väl sägas att vårt största genombrott i vår relation och i livet, förutom när barnen föddes, har ägt rum under de senaste sju åren. Från att livets vanliga vardag gick i repris dag efter dag, år efter år, till att bli till ett nytt äventyr varje dag. Från många stunder med ohanterlig irritation och långa perioder av negativt ältande till oändligt många dagar med lugn och glada skratt.
En dag slutade livet att gå i repris.
Den dagen började med att jag fick en lång, högljudd och ohejdbar utskällning av min dåvarande chef på en offentlig plats. Han gillade uppenbarligen inte mitt presenterade förbättringsförslag. I chocktillstånd satte jag mig, senare samma dag, med min Per på flyget till Kreta för att besöka vår dotter som var reseledare där. Hur skulle den här semestern bli? På flygplanet hamnade vi bredvid en kvinna och företagsledare som vi genast kom i intensivt samspråk med. Hon pratade om ledarskap på ett sätt som jag aldrig någonsin hört tidigare. Men som jag hade längtat…
På ett enkelt och tydligt sätt vände hon, med sina modeller, upp och ner på allt vad ledarskap och verksamhetsutveckling heter. På ett par minuter var också mitt chocktillstånd över med hjälp av en enkel tankeövning. Vi bländades minst sagt. Sedan den dagen har ingenting varit sig likt i vår familj – i positiv bemärkelse. Tidigare har jag lagt mycket tid på självanalyserande tankar och negativt ältande och tvärtom för Per som var den praktiskt och rationellt tänkande. Egentligen en toppen kombination men som också har sina låsningar och motsättningar som inte alltid är lika toppen.
Vi fick bråttom att certifiera oss inom NLP tillsammans Per och jag. NLP handlar om hur du med enkla tekniker tar kommandot över din hjärna och därmed ditt liv. Vi fick veta så mycket spännande om hjärnans möjligheter. WOW, vilket smörjmedel! Strax därefter certifierade sig även våra barn. Plötsligt blev livet en spännande upptäcktsfärd med oceaner av möjligheter. Vårt familjeliv smörjdes, det ömsesidiga förtroendet stärktes, irritation och höga röster försvann och skratten blev fler och längre. En uppfriskande mental sprallighet och kreativitet infann sig. Prestationerna blev högre.
Sonen påbörjade sin livsviktiga resa bort från självförgörande kontrollbeteenden. Dottern och jag blev nördar inom området och fick drivkraften att starta vårt eget bolag Levilja. Och chefen är förlåten sedan lång tid tillbaka. Han gjorde så gott han förmådde just då framför en viljestark medarbetare.
Maken Per jobbar som tidigare som säljare på IT-bolag och ”åker med”. Han är givetvis inte alltid lika glad över dottern och mina oändliga utvecklingsdiskussioner. Ibland kan det faktiskt till och med irritera honom. Kanske oftast när jag involverar honom motvilligt. En och annan gång kan jag inte låta bli att ställa en sådan där, ganska knepig fråga. Exempelvis frågade jag honom för inte så länge sedan: Per Jonsson, vilka tips har du för ett lyckligt liv? Överraskad och imponerad blev jag när han ganska snabbt och utan långa utsvävningar svarade:
- Prestigelöshet, ta dig själv på mindre allvar.
- Lyssna på andra.
- Ha förståelse och acceptans för olikheter.
Svårare än så är det alltså inte. Då borde ju alla kunna ha ett lyckligt liv – eller? Och kan hända, som bonus, att det smittar andra. Frågan är inte om det kommer att hända utan när. Du och din hjärna är utvecklingsbar hela livet – om du vill.
Lycka till!
Tidigare publicerat i Affärsstaden 2 – 2020
[one_half last=”no”]
Karin Jonsson
Exekutiv coach och tränare i
verktyg för mänsklig utveckling.
www.levilja.se
[/one_half]
[one_half last=”yes”]
[/one_half]