Han är kampsportare och influencer med över 650 000 följare på Instagram. Han är ett stort namn inom internationell kampsport och har lönsamma sponsoravtal med stora företag över hela välden. Men hjärtat ligger inte i fajterna eller i berömmelsen. Det ligger i att må bra, i kropp och knopp, och att hjälpa andra. Vi möter Linköpingskillen Samuel Ericsson.
Solen skiner, men det är kyliga vindar som börjat ta över stan. Därför sätter vi oss inne på ett favoritcafé med varsin kopp kaffe. Samuel beställer en ägg- och kaviarmacka och ett extra ägg.
– Det är min standard här, skrattar han, delar på brödet och lägger det extra ägget på locket.
Han berättar att han föddes 1992 och växte upp med sin familj i Ånestad i Linköping. Om en trygg uppväxt och om en kille som väl var som de flesta. Men med lite mer energi.
– Jag hade lätt för mig i skolan, säger han. Tills det blev svårt. Och då blev det plötsligt väldigt svårt. Lite typiskt för människor med ADHD, vilket var diagnosen jag fick i mellanstadiet. Man klarar av att fokusera på de saker som är roliga och enkla, men så fort det kommer ett hinder eller blir lite för mycket så rör allt ihop sig och då fixar man inte ens det som egentligen är lätt.
Han berättar om Goran, assistenten som fanns med på mellan- och högstadiet. Som såg, fanns där och hjälpte till. Och som styrde intresset mot kampsporten och taekwondon.
– Kanske hade jag hittat dit ändå, så småningom. För det är en sportgren som passar mig. Det tydliga och uttalade graderingssystemet med olika bälten var något jag kunde förstå och förhålla mig till. Och jag tävlade egentligen mest med och mot mig själv, vilket var bra. Sen kändes det ju som en extra dimension eftersom taekwondon kommer från Korea och jag själv är adopterad från Sydkorea, lägger han till.
Snabbt visade sig Samuel vara duktig och han vann talangpris på sitt första läger. En wow-känsla, säger han och berättar om stoltheten av att få vara duktig på något och att få bli uppmärksammad för det.
Gymnasieåren blev dock stökiga och efter två år hoppade Samuel av. BUP och socialen blev inkopplade och Samuel berättar om ännu en viktig människa som gjort avtryck.
– Kenneth, som var min kontakt på BUP, var stabilitet och trygghet för mig. Vi ses fortfarande emellanåt och jag har tackat honom otaliga gånger för allt han gjorde. Fikade, snackade och tog med mig till gymmet. Inte minst lärde han mig att kanalisera min frustration och ilska till något bra istället för att dras i stormen med och göra dumma saker.
Han menar att med ADHD kommer en mängd fördelar som envishet och kreativitet, men att det är ett stort jobb att lära sig strukturera alla känslor, som gärna kommer på en och samma gång, och göra något klokt av dem.
– Träningen blev en kanal för mig. Att trötta ut kroppen – och knoppen – och jobba på att bli bättre. Och jag fixade att läsa in gymnasieexamen på Komvux året efter. Sedan gick jag en PT-utbildning i Göteborg och fick jobb på ett gym i Norrköping. Då flyttade jag hemifrån och började ett nytt kapitel i livet.
Som PT hade Samuel många kunder som var företagare, och flera av dem pushade honom att också ta steget att bli sin egen och styra mer över sitt arbetsliv och sina timmar.
– Och jag gillar ju utmaningar…! skrattar Samuel. Det är klart att en anställning i grunden är tryggt, men jag lockades av tanken att få bli chef över min egen kreativitet.
Så under ett par år drev han sin PT-verksamhet i Norrköping, tills den dåvarande flickvännen lockade honom tillbaka till Linköping.
– Jag var utan jobb ett tag och funderade mycket på vad jag ville. Samtidigt följde jag flera kampsportprofiler med instagramkonton som växt sig stora med sponsorer och betalda samarbeten. Och jag insåg att det de gör – det kan ju jag med! Akrobatiska grejer, stunts, och flygande armhävningar. Så jag startade mitt konto i juni 2017 delade mina grejer och uppmärksammades så småningom av olika kampsportsaktörer som gillade och delade. Och så var tillväxtresan igång!
Samuel talar om sin envishet. Den som gjort att han aldrig på allvar tänkt att sjösätta plan B. Och som fått honom att fortsätta kämpa, trots att det i början betydde att låna pengar av familjen för att klara hyran.
– Det är klart att de undrade vad jag höll på med, skrattar han. Tyckte att jag skulle skärpa mig och skaffa ett riktigt jobb. Men idag är de minst lika insatta och tipsar om olika trender och coola grejer som de sett.
Själv har han också lärt sig mycket åren som gått. Inte minst om hur sociala medier fungerar med sina olika algoritmer och hur man kanske bör planera sina inlägg.
– Från början postade jag egentligen bara vad jag kände för, när jag kände för det. Det kunde bli flera gånger om dagen. Och det behövdes då, för att synas och för att bli en snackis. Men i takt med att jag fått flera stora sponsoravtal har jag också fått fler ramar att förhålla mig till. Det handlar förstås om vad som syns i vilka sammanhang, men också om hur ofta, vilken typ av inlägg och så vidare.
Samuel är dock väldigt noga med att behålla sin egen kreativa frihet. För det är det som gör att han trivs och får inspiration till att fortsätta skapa content som lockar nya följare och får gamla att stanna kvar. I december, ett halvår efter att han startat sitt konto, hade han 100 000 följare. Efter det har det gått spikrakt uppåt och idag följer ungefär 650 000 personer hans inlägg. Främst är det killar mellan 18 och 35 år från USA, Asien och Europa som gillar kampsport. Men också många kändisar, inte bara inom kampsportvärlden, utan skådespelare, artister och stora idrottsprofiler.
– Att jag fått många shout-outs från stora kampsportprofiler på sociala medier och i poddar har varit ovärderligt i tillväxtresan. Men det har också gett mig massor av kontakter och ett stort nätverk av kunskap som har varit ovärderligt många gånger, berättar Samuel. Inte minst när det handlar om att läsa och förstå avtal.
Samuel talar varmt om vikten av att vara en samarbetspartner som är enkel att ha att göra med. Att alltid vara villig att göra sitt bästa men för den skull inte göra avkall på sig själv. Att veta sitt värde och kunna ta betalt, men ändå inte utnyttja det.
– Äkthet. Mot mig själv och mot mina samarbetspartners. På något annat sätt skulle jag inte kunna driva den här verksamheten.
Att visa upp sig och sina färdigheter, inspirera och utmana på Instagram är den största delen av Samuels företag. En annan är att gå matcher. Han har gjort två amatörmatcher i MMA och en proffsmatch i Karate Combat via en proffsorganisation i Florida.
– Jag kommer att gå en till match i december, berättar Samuel. Jag har blivit utmanad av en den fransk/algeriske landslagsfajtern Tarek Khalifi två gånger tidigare, men tackat nej då det inte passat in i livet just då. Ena gången hade min mormor precis gått bort och den andra, i somras, fyllde jag själv trettio år och hade både goda vänners bröllop och ett par jobbresor inplanerat. Ska jag fajtas vill jag göra det fullt ut. Det är jag skyldig både mig själv, min motståndare och organisationen. Just då vara jag inte beredd att sätta livet på hold och bara leva träning och diet. Men nu har jag accepterat och den 17:e december kommer det bli match i Universal studios i Florida.
Han säger att både uppladdning och marknadsföring med ett visst mått av triggande utmanarna emellan hör till, och att det, tillsammans med själva matchen ger mycket bra content till kontot.
– Visst finns det proffsfajtare som ser lite snett på mitt sätt att jobba. Jag fajtas när jag vill för att jag vill och håller samarbetet med sponsorerna som det viktigaste. De går matcher hela tiden för att försöka livnära sig på det, och får inte tid eller möjlighet till att göra lönsamma samarbeten. Men det är ju olika val vi gjort.
Att bo i Linköping men synas för miljontals människor över hela världen sätter perspektiv på tillvaron. Världen krymper när man inte är beroende av att vara stationerad på en viss plats. Samtidigt blir det väldigt tydligt var själva centrum för verksamheten, följare och sponsorer egentligen finns.
– Jag gör nästan alla mina inlägg på engelska. Det blir ju naturligt så. Därför blir det lite extra roligt när svenska följare skriver till mig på engelska – och jag, till deras förvåning, svarar på svenska. Och när jag ibland säger något på svenska i en video, då är det alltid någon som reagerar och vill veta vad det är för konstigt hittepå-språk jag pratar!
Att ha en aktiv proffskarriär inom kampsport är av naturliga skäl inget man kan fortsätta med till pensionen. Kroppen förändras, precis som förutsättningarna. Och Samuel räknar med att kunna gå någon eller några matcher innan han slutar. Men att kunna fortsätta träna och inspirera, det vill han fortsätta göra länge till.
– Jag är noga med att lyssna på min kropp och förändra träningen efter det. Idag har jag till exempel inte alls samma rutiner för uppvärmning, nedvarvning och återhämtning som för fem år sedan. Jag vill hålla länge och jag tror att en smart, prestigelös träning ger förutsättningar till det.
Idag lever Samuel det liv han såg andra ha. Han behöver inte längre låna till hyran och han kan leva av det han tycker är roligt. Men det finns mer att uppleva. I den närmaste framtiden ligger ett nytt spännande uppdrag med att filma motion graphics för ett spelföretag och så ska matchen i december gå av stapeln. Kanske utökas verksamheten med fler oväntade grenar och kanske går flyttlasset utomlands? I vilket fall menar Samuel kommer han kommer fortsätta brinna för att bidra till kampsportandet, främja sund träning, och att hjälpa andra att komma vidare och utvecklas. Bland annat genom Excellence Fighting Championchip, den MMA-organisation han varit med och startat i Linköping, och som i oktober arrangerar gala i Sportcenter för fjärde gången.
– Jag ser det som ett sätt att ge tillbaka till Linköping och till kampsporten, vilket känns viktigt. För de är båda viktiga delar i min resa.
Text: Mirjam Lindahl
Foto: Björn Lisinski
Tidigare publicerat i Affärsstaden #8 2022