Den nya samhällsbyggnadsmodellen – Vallastadsmodellen – är unik på flera olika sätt. Men arkitekten Rickard Stark tycker att det är en sak som sticker ut allra mest.
– Blandningen av villor, radhus och flerbostadshus inom samma kvarter kan bli revolutionerande, säger han.

Ambitionen för Vallastadens detaljplan är tydlig. Den ska ”skapa förutsättningar och incitament för en småskalig och blandad stadsdel med fokus på social hållbarhet”.

Det vinnande arkitektbidraget ”Tegar” är gjort av arkitektbyrån Okidoki i Göteborg och innebär en stor variation och flexibilitet.
– Teg är ju en del av en äng eller åker och tegsindelningen en ägandeform av mark i en jordbrukande bondby, där varje åker och äng i byn är indelad i remsor som ägs av varsin bonde. Ingen bonde har en egen åker eller äng. Det fick utgöra den konceptuella bilden av vår stadsplan och har genom denna skapat en av Sveriges mest varierade stadsdelar, säger Rickard Stark.

Han är arkitekt och en av delägarna i Okidoki Arkitekter – som lagt grunden till utformningen av Vallastaden.
– Storskalighet och enhetlighet har tjänat oss bra under 1900-talet. Men det har sina baksidor. I Göteborg är den genomsnittliga planprocessen 32 månader, medan den genomsnittliga marktilldelningen i Stockholm är 144 bostäder (2015). Det stänger ute mindre aktörer från stadsbyggnadsprojekten. Sverige behöver många nya bostäder samtidigt som vi måste bygga mer hållbart och blandat.

Rickard menar att det trots att vi vet att det är bättre med blandade stadsdelar fortfarande oftast byggs för en målgrupp i taget.
– Nu vill vi visa hur kommuner kan öppna stadsbyggandet för fler aktörer, bygga varierat och samtidigt höja kvalitén på den byggda miljön. I Vallastaden har ett 40-tal olika aktörer varit med och utformat projektet efter vår detaljplan. Genom att dela upp marken i mindre byggrätter – i genomsnitt 40 bostäder på två fastigheter – öppnas dörren för mindre aktörer. Eftersom kommunerna äger runt 60 procent av all mark i Sverige ger det fantastiska förutsättningar för det här sättet att bygga.

Han fortsätter:
– Marktilldelning sker efter detaljplanering och i planen regleras enbart stadskvalitéer, inte färg och form. Det möjliggör en större variation. Marken tilldelas efter hur väl de kvalitéer som eftersträvas uppfylls, inte efter pris. Exempelvis regleras inte höjden på huset, utan i stället antalet våningar. Det öppnar för kreativitet med våningsplan och takhöjd, samtidigt som det gör det mer ekonomiskt att använda träbyggnadsteknik. Sådana kräver tjockare bjälklag, vilket är svårt att få in om byggherrarna försöker klämma in så många våningar som möjligt under en bestämd maxhöjd.

I Vallastaden får husen se ut hur som helst. Visst finns ett strukturerat regelverk i kommunen, men…
-… husen kan se ut som albanska villor eller renässansbyggnader, det är upp till varje aktör. Arkitekturen är en del av det nya Sverige och vi vill att det syns. Det ska vara mer dynamiskt och innovativt och vi vill få bort segregeringen. Alla sorters människor ska kunna bo här oavsett vilken fas de befinner sig i livet och vilken boendeform de vill ha.

De tre grundprinciperna är småskaligheten, detaljplanering före marktilldelning och att marken säljs till ett fast pris.
– När det gäller det sistnämnda hade vi en lista på 19 olika kvalitetskriterier där byggherren samlade så många poäng som möjligt i den anonyma anbudsprocessen, berättar Rickard. I stället för att som enligt tradition ge marken till den som betalar mest har vi alltså fokuserat på den byggherre som uppvisar högst kvalitet.

Allra mest anmärkningsvärt tycker han att blandningen mellan villor, radhus och flerbostadshus i samma område är.
– Stadsbyggande i sig kan aldrig skapa möten människor emellan, men det kan skapas bättre eller sämre förutsättningar. I Vallastaden ökar möjligheterna för mångfald med de olika boendeformerna. I flera av fastigheterna delas en vinterträdgård mellan de boende i husen och i varje kvarter byggs även ett gemensamt felleshus på 250 kvadratmeter – som tillsammans med kvartersgården fungerar som en central mötesplats för de som bor i området.

– Felleshusen består av två delar: ett inre uppvärmt kärnhus som omsluts av ett större ouppvärmt klimatskal. I det yttre växthuset skapas ett mikroklimat som större delen av året liknar det i södra Spanien. Här finns en väderskyddad gårdsmiljö för hela kvarteret där det går att leka även i dåligt väder. De flesta kan också användas som gemensamma möteslokaler och har övernattningslägenhet.

De boende ska kunna träffas mer i sin vardag – och det är även mysig miljö med smala gator och gränder där olika byggherrar satt sin prägel.
– Det är grönt och fint, en ljus stadsdel med mycket rekreationsutrymmen som blir en tillgång för hela Linköping. Stadsdelen har ju fått mycket uppmärksamhet i hela landet, inte minst för aktuella Bo-Expo, och kommer att sätta ett stort avtryck. Det här känns verkligen som framtiden, säger Rickard Stark.

KORT OM VALLASTADSMODELLEN

  • Detaljplanering innan marktilldelning.
  • Flexibel detaljplan inom strukturerade ramar.
  • Markanvisning av mindre fastigheter möjliggör för fler typer av aktörer och skapar mångfald.
  • Kvalitet och inte prisgrunden för marktilldelning.
  • Styrning mot variation av upplåtelseformer och bostadstyper vid marktilldelning.
  • Fokus på social hållbarhet och mötesplatser.
  • Planering som utgår från gång, cykel- och kollektivtrafik och med fokus på social hållbarhet genom olika slags mötesplatser.

TEXT: Joakim Löwing
FOTO: Ola Kjelbye