Helen, som är inne på sitt sjätte år som rektor kommer att medverka vid ett antal seminarier under veckan. Både under egen flagg, men också i Regionens regi.
– En halvdag kommer att tillbringas med Sveriges Universitets-och Högskoleförbund (SUHF), som består av 37 lärosäten runt om i landet och där jag sitter som ordförande, berättar hon. På dessa seminarier får vi tillfälle att möta näringsliv och offentlig sektor och diskutera med politiker, företagare och finansiärer. Bland annat ska det i år handla om styr- och resursfördelningssystem av högre utbildning och forskning. Ett viktigt ämne som är flitigt debatterat och ständigt aktuellt. Frågan om faktaresistens och hur vi kan samlas för att möta ett framväxande desinformationssamhälle kommer också att avhandlas. Överlag kommer det att föras många samtal kring frågor som hur vi får fram de bästa forskningsresultaten, hur vi bäst utnyttjar vår forskningsinfrastruktur och hur vi kan skapa de bästa utbildningarna för våra studenter. Ett viktigt spörsmål när det gäller utbildning är frågan om breddad rekrytering.
Hon talar om den stora variationen som finns mellan olika kommuner i Sverige när det gäller övergång till högre studier. Bara runt 11% av gymnasieleverna i kommunerna som ligger sist på listan, söker en högre utbildning inom tre år efter studentexamen. Sedan stiger siffran succesivt upp till uppåt 75% i den kommun där flest läser vidare. Det är alldeles för stora skillnader.
– Det handlar till viss del om var man bor. Universitetsstäder har generellt högre övergångstal än andra städer. Men sen kan man också se att barn till föräldrar som har högskoleutbildning i större utsträckning söker sig vidare efter gymnasiet. Frågan vi måste ställa oss är Hur ser vi till att alla ungdomar ser högre utbildning som ett alternativ? En del frågar sig naturligt vad de ska läsa, medan andra inte ser det som ett alternativ. Där vill vi hitta system för att vägleda och inspirera. Fråga Vad vill du och hur kan vi hjälpa dig att skaffa den utbildning som behövs?
– Att gå på ett universitet eller högskola handlar om så mycket mer än att studera, säger Helen. För många är det första flytten hemifrån, man behöver hitta ett sammanhang och ett umgänge. Kanske nya fritidsaktiviteter med nya vänner. Här måste vi kunna erbjuda ett tryggt system för stöttning och hjälp.
Helen talar om vikten av att vara ett attraktivt lärosäte. Självklart ska man erbjuda bra och högkvalitativa utbildningar, men det är också viktigt att ha ett välfungerande och inbjudande studentliv. Just för den sakens skull utbildas just nu ungefär 2 500 faddrar inför nästa terminsstart. Allt för att de nya ska känna sig välkomna, väl omhändertagna och alltid ha någon att fråga om såväl vägen till föreläsningssalen som tips för att höja studiemotivationen eller hur man gör för att komma med i studentspexet.
– Samverkan diskuterar vi ofta inom SUHF, berättar Helen. Visst är vi lärosäten till viss del konkurrenter, som slåss om samma studentunderlag och samma forskningsmedel, men vi har ett gott samarbete med studenternas bästa och utbildningarnas kvalitet i fokus hela tiden, ler hon. Vi har en lång rad gemensamma arbetsgrupper med inriktning mot bland annat forskningsfinansiering, infrastruktur, högskolepedagogik och flyktingfrågor. När vi träffas alla tillsammans, som till exempel under Almedalsveckan, finns alla möjligheter att hämta inspiration, och både dela med sig av och plocka upp idéer för att vässa sig ännu mer.
Att hänga med i samhällsutvecklingen och utbilda studenter som har kunskapen och förmågan att ta sig an framtidens utmaningar i arbetslivet är oerhört viktigt, tycker universitetsrektorn. Utbildningarna måste förändras och utvecklas i takt med tiden för att studenterna ska kunna tillgodogöra sig den kunskap som de ska tillämpa i ett kommande arbetsliv. Industri 4.0, den fjärde industriella revolutionen, ställer helt nya krav på kommunikation samtidigt som det för med sig stor potential. Något som Helen tycker är både utmanande och spännande.
– Digitaliseringen har fört med sig helt nya förutsättningar för utbildningsformen, säger hon. På min tid, när jag läste här på Linköpings universitet för fyrtio år sedan, då var det papper i postfack som gällde. Och ville man fråga läraren något fick man helt enkelt traska iväg till dennes kontor, knacka på dörren och hoppas att vederbörande var inne. Nu finns alla möjligheter att både hämta och lämna information via lärplattformar. Studenten kan vara påläst redan innan mötet med läraren och tiden tillsammans kan få bli ett samtal och ett utbyte snarare än envägskommunikation.
Helen betonar dock att man är mycket mån om att använda digitaliseringen som en del i ett kvalitetsutvecklingsarbete, och inte som en ersättning för personliga möten. Campus fyller en oerhört viktig funktion för studenterna. Här träffas man för att både plugga och hänga. Därför har man på Linköpings universitet, hittills, understryker Helen, inte varit någon stor aktör inom distansutbildningar.
– Vi har fullt! ler hon stolt. Och vi vill ju inte lägga ner något som fungerar bra för att starta upp något nytt. Får vi däremot mer resurser och ett ökat utrymme skulle vi gärna satsa mer på fort- och vidarebildningar på distans. Vi ser att det finns ett stort behov även för de som kanske är i en annan situation i livet än de unga studenterna. Kanske har man familj och barn. Kanske har man inte samma möjlighet att flytta eller något behov av att hänga på Campus i samma utsträckning. Detta är definitivt en uppgift som vi kommer att bli bättre på!
Ja, att bli ett universitet som är till för alla, det är något som Helen brinner för. Att få välkomna fler att ta del av den inspirerande miljö som universitetsområdet faktiskt är.
– Här vimlar det av idéer och framtidstro. Här vill man veta mer, lära sig, utvecklas och ta reda på! säger hon, och det riktigt lyser ur hennes ögon när hon berättar om sin arbetsplats och alla möjligheter som dagligen föds här.
Men tillbaks till Almedalen. Vad ser Helen som den stora vinsten för Linköpings universitet att delta?
– Alla möten! svarar hon utan att tveka. Och då handlar det inte bara om de publika mötena och alla seminarier som man lyssnar på. Under året träffas man i sina olika grupper och det man inte hinner avhandla säger man alltid att ”det tar vi i Almedalen!” Här sås små frön som så småningom kan växa upp och bli något bra. Här delas idéer och tankar, här vänds och vrids på frågeställningar som ska leda till utveckling och till gagn för alla lärosäten.
Men visst vill Helen naturligtvis också visa upp och promota Linköpings universitet, och allt fantastiskt som händer här. Banbrytande och framgångsrik forskning inom en mängd områden. Duktiga studenter som visar framfötterna i olika sammanhang och tävlingar. Lärare och forskare med bred kompetens.
– Det är en rolig, spännande, intressant och väldigt intensiv vecka! säger Helen och fortsätter skrattande: Med hjärnan så full av intryck och idéer är det välbehövligt med semestern som kommer efteråt!
TEXT: Mirjam Lindahl
FOTO: Mirjam Lindahl
Tidigare publicerat i Affärsstaden 6 – 2017