Margareta Öhrn har precis gått i pension, men har eget företag och jobbar fortfarande på uppdrag av sin gamla arbetsgivare, Billerudkorsnäs. Hon har mer än 40 år i processindustrin bakom sig. Hon berättar hur det började.
– Sen jag blev civilingenjör 1975 så har jag jobbat inom massa- och pappersindustrin. Mitt första jobb var i Värmland, på fabriken som i dag heter Stora Enso och ligger i Skoghall. Jag var där i 14 år innan jag kom till Skärblacka.

Egentligen har Margareta ”bara” varit yrkesverksam på två olika geografiska platser. Två olika bruk, men för sju olika koncerner.
– Det har varit mycket förändringar som har skett inom massa- och pappersindustrin. Man köps upp, man får ny ägare. Då kommer det nya initiativ, nya regler och ett nytt yrkesnätverk. Sen kommer nya ägare igen. Så även om antalet geografiska platser är högst begränsade så fick jag erfarenheter av olika styrningssätt, olika prioriteringar av vad som är viktigt.

Under dessa 40 år har Margareta haft flertalet olika roller i sitt yrkesliv.
– Jag har haft väldigt många olika roller, men chef har jag varit hela tiden och jag tycker säger att det är viktigt att ha en grad av flexibilitet och anpassning för att få arbetet att fungera.
– Jag har ju varit chef för olika människor. Allt i från de som har disputerat till folk som har sex år i folkskola. Människor i produktionen, på laboratorier, på projektavdelningar och i högsta ledningen. Så jag har fått lära mig att anpassa uttryckssätt och sätt att arbeta på efter de som man behöver göra sig förstådd inför. Jag har försökt ha det som ledstjärna i varje fall.
– Det är viktigt. Alla måste försöka ha en viss grad av flexibilitet och anpassning. Det är lite som man brukar säga – ”it takes two to tango”. – Alla parter måste gemensamt ha en vilja och en önskan att förstå varandra.

Nu när Margareta har gått i pension så vet hon inte riktigt var livet bär av, hon berättar:
– Var livet bär av nu – det vet jag inte riktigt. Jag kände att efter 44 år med djupt engagemang – för jag är en sån människa som blir djupt engagerad – så var jag för mycket definierad av min yrkesroll för att bara gå i pension. Så jag ser firman som en möjlighet till att både mjuklanda, i det som jag sysslat med. Men även en möjlighet till att hitta nya roliga uppdrag.

Margareta är ett av namnen på 100-listan, så styrelseuppdrag är absolut en av de saker hon siktar på.
– Jag tyckte styrelseuppdrag lät väldigt spännande så jag gick en styrelsekurs via Östsvenska Handelskammaren. Och jag sitter ju även i deras styrelse.
Jag tänkte att med min gedigna erfarenhet från chefsjobb, ledningsgrupp, chefer under mig, strategier, strukturer, budgetar, projektverksamhet och ledningsgruppsarbete, så har jag förhoppningsvis massa erfarenhet och insikt som kan vara till nytta i ett företags styrelse. Jag har nog sett framför mig, små företag där jag kan komma in med ett storföretags perspektiv på just de här bitarna med struktur och strategier.

Man är otvivelaktigt i ett mansdominerat yrke när man är inom skogsindustrin, även om det har hänt oerhört mycket under de 40 år som Margareta har jobbat.
– Jag har nog aldrig känt mig diskriminerad på något vis på grund av att jag varit kvinna i en ett mansdominerat yrke. I någon bemärkelse har man naturligtvis varit annorlunda, och det kanske jag kände mest i Värmland. Men det berodde inte enbart på att jag var ung kvinna, utan snarare på att jag var är skånska. Så det finns ju fler saker som kan spela in.
– Sen har ju jag som sagt haft ledstjärnan att man måste anpassa sig och sitt sätt att kommunicera till mottagaren. Så då är det är klart att när jag är i en mansdominerad värld blir språket det första jag försöker anpassa. Då menar jag inte dialekten utan sättet att uttrycka mig. I allmänhet har ju vi kvinnor ett mer vagt uttryckssätt. Vi låter inte lika bestämda även om vi är det.
Margareta berättar en rolig historia som passar in i sammanhanget:
– En man och en kvinna är ute och åker bil. Då säger kvinnan och pekar: ”Ser du att det är ett Café där?” Mannen ser och svarar ”Ja, det ser jag” och kör vidare.
Kvinnan blir upprörd över att mannen inte stannar så de kan fika, och frågar ”Men, varför stanna du inte?”. ”Du sa inte åt mig att stanna” svarar mannen förbryllat.
– Och den historian är tankeväckande. Det gäller att uttrycka sig så man inte blir missförstådd och av mottagaren att faktiskt lyssna, menar Margareta.

Vi avslutar samtalet med en uppmaning till att ta in fler kvinnor i styrelser, för att få ett mer jämlikt styrelseperspektiv.
– Tänk dig att ett mansdominerat företag som tycker att de behöver ta in en kvinna i styrelsen. Men när de gör det så riskerar den kvinnan med stor sannolikhet att ses som representant för alla kvinnor, när hon egentligen är sin egen individ. Så en kvinna in i styrelsen är en bra start, men det krävs nästan att ta in fler kvinnor och på så sätt fler kvinnliga individer fler för att väga upp och skapa en bättre sammansatt styrelsemiljö.

TEXT: Björn Lisinski
FOTO: Privat