Som ung hade han siktet inställt på att bli basketproffs, fascinerades av allt som flyger och drömde om rymden. Idag leder han ett innovativt företag som bedriver sin verksamhet på en klart lägre nivå – nämligen under vattenytan. Vi möter Niklas Boman, VD för Seapattern som i början av november prisades som ”Årets Nykomling” på Tappra Barn-galan. 

– Det var fantastiskt roligt. Och inte minst överraskande! säger Niklas när vi ses på Östsvenska Handelskammaren i Linköping en av vinterns första riktigt kalla och snöig dagar. Jag kände inte ens till priset, men när jag fick veta att vi var nominerade, och läste på, blev jag väldigt glad. Organisationen Tappra Barn gör mycket gott för samhället – och det är ju precis vad vi också brinner för att göra. 

Han berättar om bolaget som är sprunget ur forskning vid Linköpings universitet. Från början med fokus på sensorer för att kartlägga vattenströmmar, men idag verksamma med att utveckla och tillverka en helt ny typ av turbiner som möjliggör en effektivare energiproduktion vid redan befintliga vattenkraftverk. 

– Vårt mål är att kunna bidra till att vi kommer en liten bit längre på vägen mot FN:s 17 globala mål, säger Niklas och beskriver vattenkraften som en av de viktigaste källorna till förnybar energi i den omfattande energiomställning som världen står inför. Detta tack vare att den är reglerbar och inte beroende av väder, som till exempel sol- och vindkraft. 

Men att bygga ut vattenkraftverk är krångligt och komplicerat. Det regleras till exempel av en mängd olika lagar och bestämmelser eftersom inte bara natur utan även fisk- och djurliv i området påverkas. Och tack vare Seapatterns patenterade turbinsystem, som tar tillvara på kraften i det vatten som redan forsat genom kraftstationen, men som strömmar vidare med hög fart, finns nu alltså möjlighet att producera mer energi utan att behöva bygga nytt eller exploatera fler vattendrag. 

– Det känns bra att kunna vara med och göra skillnad, konstaterar Niklas som växte upp på västkusten och tidigt hittade hem i sportens värld. 

Framför allt var det basket som blev hans passion, och som 15-åring flyttade han hemifrån för att plugga på basketgymnasium i Huskvarna. Förutom idrott var kemi, fysik och matematik favoritämnen och efter ett besök från studenter vid Luleå Tekniska högskola föll valet på att fortsätta plugga till civilingenjör i rymdteknik samtidigt som han spelade basket på elitnivå.

– Det lät spännande när de berättade om ­utbildningen, och det kändes som att det matchade mig och mina ­intressen riktigt bra. Det där med rymden är ­fascinerande. Allt det där stora där ute. Hur fungerar det? Hur hänger allt ihop! Det är klart att jag blev nyfiken!

För att nå temperaturmålen kommer det behövas 60 procent mer vattenkraft. 

Vi har kunskapen och tekniken. Självklart ska vi vara med och ta oss dit! 

Efter studierna – och med lite för mycket skador för att fortsätta satsa på basketkarriären – fick Niklas jobb på ESA, European Space Agency, i Holland. Ett jobb som kom att följas av flera sejourer utomlands.

– Jag har, förutom att jobba i Kalifornien, Schweiz och Indien, också rest mycket i världen. Och det är både inspirerande och nyttigt. Inte minst i möjligheten att få se på Sverige med ”utifrån-ögon”. Det finns en hel del man som svensk tar för givet, som vår unika välfärd till exempel. Något som faktiskt inte är självklart på andra platser. Men att också få ta del av andra kulturer på vardagsnivå, bli en del av ett annat sammanhang och få inblick en ett nytt sätt att leva har gett erfarenheter som jag är väldigt tacksam över.

Han berättar till exempel om den indiska maten. Om smakerna och dofterna. Och om allt som känns kaotiskt med en matta av ständiga ljud. Och så, precis tvärtom, om Schweiz. Rent och prydligt med vykortsvacker utsikt vart man än vänder blicken. 

–  Kontrasterna, säger han. Det är de som skapar spänning och som gör att jag älskar att resa och uppleva!

2021 kom Niklas tillbaka till Sverige och landade så småningom i beslutet att starta eget företag. 

– Jag hade varit där och nosat tidigare, men varje gång ingenjören i mig kalkylerat färdigt fegade jag ur och vågade aldrig riktigt satsa, skrattar han. Förrän nu. Nu var jag redo att göra något av alla resurser i form av kunskap och erfarenhet som jag samlat på mig genom åren.

Han beskriver Östergötland som väldigt starkt ur ett näringslivsperspektiv. Och i arbetet med att skapa ett nätverk gick han på ett pitch-event där Lead-bolaget SeaPattern presenterades. Och det blev en match. Idag är han majoritetsägare och har fått vara med om att styra om verksamheten från mjukvaruutveckling till att nu vara ett tillverkande och elproducerande bolag.

– Vi använder teknologin i mjukvaran och utnyttjar den tillsammans med våra turbiner, precis som pussel­bitar som tillsammans skapar något nytt och större av de olika delarna. 

Det senaste året har varit intensivt. Bolaget har växt och utvecklats. Och även i framåt ser Niklas mycket aktivitet, när bolaget ska växa ännu mer och etablera sig utomlands. Till en början i norden eftersom Sverige och Finland är störst i världen på vattenkraft, men dialog förs också med Portugal och USA. 

– Jag försöker vara involverad i det mesta som händer, säger Niklas. Just nu har vi fullt fokus på industrialisering och eftersom vi utvecklar hårdvara är kapitalanskaffning av största vikt. Vi letar också lokaler för slutmontering, lokaler som måste vara ändamålsenliga och ligga strategiskt till eftersom vi behöver kunna hantera stora åbäken som väger flera hundra kilo. Och så kommer vi behöva anställa mer personal inom såväl utveckling och tillverkning som support.

Han menar att det är läskigt och spännande på samma gång, men att han känner stort stöd från bland andra Tekniska Verken, Vinnova, LEAD, Energimyndigheten och Regionen i arbetet med att styra in bolaget i en ny fas. 

– För att nå temperaturmålen kommer det behövas 60 procent mer vattenkraft. Vi har kunskapen och tekniken. Självklart ska vi vara med och ta oss dit! Vi hoppas och tror att i framtiden ska i stort sett varenda kraftstation ska använda vår utrustning för att skapa mer reglerbar grön energi ur befintliga resurser. 

I sin nya hemstad har Niklas hittat hem i en nybyggd lägenhet vid Stångån, så nära vatten som möjligt, även om det förstås inte går att jämför med västkustens karga klippor och salta vågor. 

– Naturen på västkusten är något speciellt. Både sommar- och vintertid. Att ta en promenad i blötsnö som piskar på tvären och sedan få värma sig vid en sprakande brasa i stugan är rätt fantastiskt ändå, skrattar han, och fortsätter: Östergötland ligger bra till geografiskt med E4:an, järnväg, flygplats och hamn. Här är det perfekt att driva företag. Inte minst med närhet till universitet och all den kompetens som kommer därifrån. 

Han ser fram emot att få resa snart igen, och upptäcka mer av världen. 

– Det finns så mycket kvar att se och upptäcka. Både nära och långt bort, storstad och landsbygd, sol och snö.

Niklas ler och konstaterar att det är kontrasterna som skapar perspektiv. Kulturer, smaker och dofter. Men också det fascinerande i att rymd och hav trots allt hör ihop. Och att raketens jet-motor inte alls är så olik en vattenturbin som man kan tro.  

Text: Mirjam Lindahl
Foto: Björn Lisinski