Professor Amy Loutfi vid Örebro universitet är en av landets främsta forskare inom AI och robotik. Hennes forskning utgår ifrån integrationen mellan just AI och robotik, och hur mjukvara kan implementeras i robotar av olika slag.
– Det som skrämmer oss är att AI ska kunna lära sig själv, att utvecklas utan den mänskliga handpåläggningen.
Det är tydligt att professor Amy Loutfi inte räds utvecklingen av AI. Även om hon kan sympatisera med rädslan. Som hon ser det ifrågasätts vår nutida existentialism i samband med den framrusande utvecklingen av AI och robotik. Hon har spelat en stor roll i att göra Örebro universitet till en av de mest respekterade institutionerna i Europa när det kommer till forskning inom vad hon själv kallar för “embodied AI”, eller förkroppsligad artificiell intelligens.
– Det innefattar AI som är handgriplig och utvecklad för att ha en funktion i den fysiska världen och kunna påverka den, säger hon. Jag menar inte en robot som flyttar någonting från punkt A till punkt B, men inte heller ren AI-mjukvara.
– Låt oss säga att du integrerar ChatGPT med en robot. Den roboten kan man då använda med ett verktyg som ChatGPT för att ställa frågor kring vad den upplever, för att resonera kring sin omgivning och för att själva driva sin egen inlärning. Inte helt olikt ett nyfiket barn i en loop, som upplever världen, ställer frågor och agerar utifrån det.
I början av september rapporterade Kulturnyheterna att Aftonbladet väljer att gå samma väg som mediajättarna The New York Times och The Guardian, när man blockerar företaget bakom ChatGPT från att samla in ny data från dem. AI:n får alltså inte hämta information från artiklar, bilder eller metadata i syfte att utveckla sina egna verktyg. Man hoppas att det ska kunna “motverka spridning av felaktig information och värna om upphovsrätten.” Bara dagar senare skriver lokala Nerikes Allehanda om rapporten “Back to school” som Ungdomsbarometern gjort, där lite mer än hälften av de 1000 deltagande ungdomarna svarade ja på frågan om de någon gång använt AI för att hjälpa de med skolarbetet, med vetskapen att det inte är tillåtet.
– Man tar upp det faktum att det finns utmaningar som vi behöver ta tag i när det kommer till AI, säger Amy Loutfi.
Mänskligheten står inför utmaningar på många olika håll när det kommer till informationshantering i samband med AI, men för Amy Loutfi, som forskat om robotik och AI i nästan 20 år, handlar det mer om möjligheter än hinder.
Hennes forskning utgår från integrationen mellan AI och robotik. Som ung var Amy Loutfi intresserad av elteknik av den enkla anledning att det aldrig var fullt begripligt för henne. Hon ville hela tiden lära sig saker.
– På gymnasiet var jag duktig i historia och litteratur. Men när jag skulle börja på universitetet kände jag ett behov av att utmana mig själv, jag behövde ha någon som lärde mig saker snarare än att fortsätta med det jag hade lite lättare för. Elteknik var någonting mystiskt, nästan magiskt, för mig, säger hon.
Vid den här tiden var inte dataingenjörsutbildningar lika långt utvecklade som idag. När Amy Loutfi slutligen blev elektroingenjör introducerades hon för AI.
– Kombinationen av AI och robotik är trots allt en bra representation av min bakgrund inom elektroteknik och datorvetenskap.”
Kan du förstå rädslan som många har inför AI och robotar?
– Jag är fascinerad över vad som faktiskt väcker den där rädslan hos vissa, den existentialism vi ser idag som är kopplad till teknologi. För mig handlar det i slutändan om att jag ser allt som teknologi. Ett helt vanligt bord är teknologi, åtminstone byggdes det med hjälp av teknologi. Det skrivna språket är en typ av teknologi. Människan är en sorts förmyndare av teknologi, men någonting med AI gör att vi känner oss lite osäkra kring vår egen överlägsenhet. Det kanske är någonting bra? Det som skrämmer oss är att AI ska kunna lära sig själv, att utvecklas utan den mänskliga handpåläggningen. Det är nog en ganska grundläggande mänsklig egenskap. Att tappa kontrollen över robotar och AI är jag personligen inte rädd för, utan jag är nog snarare frustrerad över att vi inte har hittat ett sätt för teknologin att göra mer för att hjälpa mänskligheten.
Hur har utvecklingen kring robotik och AI sett ut under din karriär?
– Sedan början av 2000-talet har det varit en exponentiell utveckling, mycket beroende på att datorer blivit mer kraftfulla och vi har tillgång till så mycket data idag. För att utvecklas mer behöver datorerna bli ännu mer kraftfulla. En sak som skulle kunna stoppa utvecklingen är att tillgången på materialen som behövs för att utveckla CPU och GPU begränsas.
Amy pratar om hur Moore’s lag har inträtt, som i grund och botten är observationen att antalet transistorer som får plats på ett datorchip hela tiden växer exponentiellt, ofta var 24:e månad. Någonting som det däremot inte talas tillräckligt om är vilken typ av miljöpåverkan robotik och AI har.
– Det kanske inte rör robotik i en omedelbar mening, men allt som faller under storskalig AI kräver enorma mängder elektricitet.
Men Amy Loutfi är intresserad av relationen mellan människa och maskin. Vad vill vi som människor att robotar ska göra, egentligen? Ett stort genombrott inom teknologin bakom AI och robotik menar hon var när objektigenkänning blev tillräckligt bra. Det var länge svårt att utveckla kameror som kunde läsa av en mugg eller en telefon och veta vad det faktiskt var. Många var fast i sin forskning eftersom det var nästa viktiga steg i utvecklingen mot var vi är idag.
– Idag är det i princip löst med objektigenkänning. Genombrottet är för mig betydligt viktigare än ChatGPT och språk, eftersom en stor del av min forskning handlar om iakttagelse och förmågan att se, höra, känna världen utanför kroppen.
Kan du berätta om hur din forskning kan användas i vardagen?
– Som forskare försöker man alltid dyka in i någonting väldigt nischat. Ponera att du använder dig av en assistent i hemmet, till exempel en högtalare. Du ställer den frågor som ‘hur är vädret idag?’. Det den gör då är att den hämtar information från internet och förmedlar den till dig. Men hur kan vi koppla assistenten till någonting fysiskt, någonting verkligt? Vad kan vi göra för att den ska kunna hjälpa dig med svar på frågor som ‘var är mina glasögon?’. Det innebär att högtalaren, eller vad det nu är, behöver kunna se världen men även förstå vad ett objekt är för någonting. Den behöver också förstå relationen mellan objekten, till exempel att just det där objektet, glasögonen, tillhör det där objektet, du. Den har sett dig bära dem ofta, så den kan dra slutsatsen att de tillhör dig.
I slutändan intresseras Amy Loutfi mest av hur en förkroppsligad AI kan utvecklas. Att kunna interagerat med robotar på ett mycket mer betydelsefullt sätt kommer vara ett stort steg i rätt riktning.
– Jag ser verkligen fram emot att få en robot att förstå vad mänskliga kommandon faktiskt betyder, i en fysisk värld.
Text: David Johansson
Foto: David Johansson
