Med över 20 år inom teknik och innovations­branchen, präglad av uppväxten i en idrottsfamilj och har varit gymnastikledare sen barnsben. Idag leder hon den dagliga verksamheten på inkubatorn LEAD – Vi har träffat Catharina Sandberg, VD på LEAD, som hävdar att hon har världens roligaste arbete och som uppmanar till att våga säga ja!

Jag blir insläppt genom dörren på LEAD och tar mig ­genom korridorer med tydlig aktivitet i varje rum. Går ­förbi samlingsytan med kaffemaskin och långbord och möts av Catharina, som hälsar mig varmt välkommen.
Vi slår oss ner på kontoret och börjar samtala. 

Catharina Sandberg är VD på LEAD sen tre och ett halvt år tillbaka. LEAD jobbar med idéer som ska ha någon form av unicitet, gärna involvera teknik, vara hållbart, och utöver det måste det vara skalbart. Catharina berättar:
– Det måste vara rätt idé för att det ska fungera som LEAD-bolag. Är det någon som vill bygga ett konsult­bolag, då är det inte hit de ska. Det gäller att rätt personer hittar hit, eller att vi hittar dem. Där har vi jättebra dialoger och samverkan med både Linköpings universitet, Science Park, och med Almi. Vi har möten löpande och någon kanske säger ”vi har träffat en jättespännande idéägare, den borde nog vara hos er” och likadant att vi kan säga ”nej det här passar inte in på det vi hjälper till med, ni borde gå till Almi” och så hjälper vi varandra som kopplingsdon.

Jag är nyfiken på hur rollen som VD på LEAD ser ut, och Catharina svarar engagerat.
– Jag leder verksamheten, vi är nio fast anställda och sen är det framför allt fyra kontrakterade affärscoacher som jobbar ungefär halvtid. Vi har några ­kontrakt­erade till, men som inte jobbar så mycket för oss just nu. Mycket av mitt dagliga arbete handlar om att leda den ­verksamheten. Utöver detta lägger jag mycket av tiden på att prata med våra LEAD-bolag, men även på att prata med omkringliggande bolag och samarbets­partners. Vi ligger under holdingbolaget som förvaltas av ­universitetet, sen finansieras vi dessutom av Linköpings och Norrköpings kommun och av Vinnova.

En väldigt stor del av Catharinas arbete handlar om att skapa kontakt och prata med människor.
– Jag älskar att prata med människor. Jag gillar både att sköta relationer och ha olika former av dialoger. Men jag vill också se saker hända. Tidigare har jag tillbringat nästan 20 år av mitt liv i ett privat bolag, där det handlade jättemycket om att sälja och leverera så effektivt man kunde och leverera bästa möjliga lösning till kund med bra vinst. Så det kändes ovant att komma till en statligt finansierad verksamhet där man inte ska tjäna pengar utan hålla sig till den tänkta budgeten.

– Då blir det superviktigt för mig att vi också ­bestämmer oss för att vi måste göra riktigt bra saker för de ­pengarna. Det är skattepengar vi jobbar för och då gäller det att de pengarna används på absolut mest effektiva sätt.

Varifrån kommer Catharinas driv och erfarenhet, kanske du tänker? Vi backar tillbaka och tar reda på hur allting började.
– Jag är uppvuxen i Linghem. Bor i Vidingsjö med man och tre barn, varav en utflugen, så att de börjar bli stora. Vi har alltid varit en aktiv familj med idrott och friluftsliv.
Alltid drivits av att jag tycker det är kul med teknik, sen jag var liten. Jag kan egentligen inte säga varför, men jag har alltid tyckt det var roligt med teknik.

Vi har ett ­fantastiskt, ­prestigelöst ­samarbete i ­regionen, som har blivit hyllat av ­utomstående. Vi levererar bolag till varandra och sätter ­verkligen bolagen i centrum.

Något annat som har präglat Catharinas uppväxt är att hon är uppvuxen i en idrottsfamilj.
– Jag har alltid tränat mycket. Min familj var något utav en idrottsfamilj, som framför allt var jätteaktiva inom gymnastik. Jag har tävlat i gymnastik, men även varit ­tränare. Min mamma var tränare för Linghems sportklubb, och det var även jag och min syster så småningom. Sen var jag aktiv i Nike-gymnasterna här i stan under många år och tränade grupper också då, men inte längre. Nuförtiden går jag på gympass, promenerar och kör mountainbike på somrarna. 

Hon berättar att hon alltid varit passionerad, i det hon tar sig för.
– Passionen har alltid funnits där – oavsett om det var engagemang i en sportklubb eller att jobba efter studie­åren. Det där har jag pratat om med några kompisar, och jag vet att någon uttryckte att den var lite avundsjuk på det. Så hade aldrig min kompis känt. För mig är det en förut­sättning för att göra något: jag måste ha kul på jobbet. Och jag har världens roligaste jobb.

På gymnasiet läste Catharina Teknisk linje på Berzelius­skolan och fick möjlighet att läsa med inriktning på medicinsk teknik under det fjärde året. Därefter hamnade hon på SAAB.
– Jag bestämde mig för att fortsätta att plugga och det landade i att plugga till lärare. Jag studerade dels Mat-Nat Fysik, men även på lärarhögskolan i omgångar.
Det ledde till att hon så småningom mot slutet av sin utbildning återigen läste medicinteknik och knöt in allt i exjobb.

År 1999 sökte Sectra folk och behövde någon med medicin­teknisk kunskap. Catharina sökte och fick jobbet i en applikationspecialist-roll. Det var precis när röntgen gick från analog till digital verksamhet i Sverige.
– Det handlade mycket om verksamhetsutveckling och att lära upp hela avdelningar att jobba på ett helt annorlunda sätt. Det var jätteroligt och utvecklande på alla sätt och vis.
Jag var på Sectra i 19 år och hade många olika roller. Exempelvis som projektledare för införande projekt och så småningom ledde det till att jag blev ansvarig för ­leveransorganisationen i Skandinavien. Där hade jag ansvaret för att leverera ut projekt till skandinaviska kunder.

 – Jättehäftigt och en fantastisk resa att fått vara med om. Vi var 60 personer när jag började och 600 när jag slutade. Det var en tillväxtresa som är jättespännande. När jag var mitt i den så reflekterade man inte över det, utan man jobbade på liksom. Men när jag väl kom hit och fick landa, och allt sjönk in, då insåg jag att det är massa grejer som jag har lärt mig som jag kan dela med mig av till dem som bygger bolag.

Men hur kommer det sig att Catharina hamnade på LEAD?
– Jag har aldrig haft en plan för vart jag ska. Nej det har alltid varit som att jag har halkat in på ett bananskal. Jag var på en föreläsning för många år sedan, där föreläsaren berättade att man skulle lägga femårsplan för sig själv, och jag kände att det är inget som passar in på mig.  För mig har det mer handlat om att våga säga ja, när chansen uppenbarar sig. 

Catharina hade varit på Sectra i 19 år och började ­fundera lite smått på om hon verkligen skulle vara kvar fram till pensionen och bara se en arbetsplats, och kom till slutsatsen att det kanske var dags att röra på sig.
– Dåvarande VD:n på LEAD ringde mig och frågade om jag hade sett att LiU Innovation sökte en innovations­rådgivare. Det lät spännande så jag sökte och fick ­tjänsten och var ett drygt år på LiU Innovation. Det handlade mycket om att hitta forskare och studenter som hade en idé som gick att kommersialisera och hjälpa dem på första stegen på resan. Så det var förstadiet till att komma till LEAD, kan man säga.

– På den tiden var Maria Bolin VD på LEAD, och jag tyckte det var kul att jobba nära Maria igen, då vi tidigare hade varit kollegor på Sectra. När hon sedan fick ­möjligheten till ett nytt spännande uppdrag fick jag frågan om att kliva på som VD för LEAD. Min första reaktion var att tacka nej, för jag hade verkligen inte sett mig själv i den rollen. Men ögonblicket därefter insåg jag att det lät jättespännande och bad om att få fundera.

Catharina funderade ett par dagar och insåg att hon bara kommer att ångra sig om hon inte provar.
– Jag kunde inte startupvärlden, med sitt riskkapital och annat. Men jag pratade med en av coacherna som jobbade här redan, som sa att du behöver inte kunna allt det där, det är ju vår uppgift. Och du kommer lära dig.

– Så jag tackade ja. Och på den vägen är det. Nu har jag varit här i tre och ett halvt år och har jättekul på jobbet. Så länge jag känner att jag brinner för det här och ser att vi kan vidareutveckla verksamheten så känner jag att jag är på helt rätt ställe.

Det här med att våga är något som kommer upp i ­intervjuer med blivande entreprenörer.
– Är det trygghet du söker, ja då kanske inte startup-världen är rätt för dig. Här tar man en ganska hög risk, och har liten trygghet. Men istället har du chansen att vara med på en spännande resa som du kan forma själv. Här på LEAD har vi många modiga människor som säger ja – som vågar hoppa.

 I framtiden ser Catharina det som väldigt viktigt att bli bättre på att samarbeta med andra inkubatorer runtom i Sverige.
– Vi har ett fantastiskt, prestigelöst samarbete i ­regionen, som har blivit hyllat av utomstående. Vi ­levererar bolag till varandra och sätter verkligen bolagen i centrum.

Där går vi i bräschen för att vi samverkar med andra inkubatorer i Sverige kring ett par bolag.  Vilket var mycket ovanligt när jag klev på, för då kan inte inkubatorns insats mätas. Men Sverige är ett litet land och vi behöver ta tillvara de olika kompetenserna som finns i olika delar av landet. 

Nano Textile Solutions till exempel, ett textilbolag med avancerat material, vilket har affärsutvecklat jättebra här, men det är Borås som är textil-mecka i Sverige.
– Vi såg potentialen och ringde till Borås inkubator och berättade att vi ville samverka kring ett bolag och det ledde till att vi nu samverkar kring två bolag.  Vi jobbar med affärsutvecklingen och Borås jobbar med produktutveckling och nu har vi ett jättestort kontaktnät kring det textila.

– Så mer sådant säger Catharina och ler, vi måste våga öppna upp och jobba över gränserna. För att nå dit kanske man måste våga vara lite obekväm, våga försöka ­förändra, våga säga ja.  

Text & foto: Björn Lisinski