– Jag har alltid varit mycket här och nu. Och om möjligt har jag nog, i det här uppdraget, blivit ännu mer medveten om vad som faktiskt är viktigt. Och hur jag kan göra skillnad.
Lotti Bjuvander och jag möts i loungen på Östsvenska Handelskammaren i Norrköping. Det här var hennes arbetsplats under fem år och ända fram till april i år, och det är många kramar och hälsningar som ska avhandlas innan vi kan börja med vår intervju.
– Jag har varit verksam i någon form av serviceyrke under hela mitt liv, berättar Lotti. Det har blivit många år inom hotell och restaurang och relationer och möten med människor är viktigt för mig.
Lotti är uppvuxen i Köping och kom till Norrköping via goda vänner som hon umgicks med så mycket – att de tyckte att hon lika gärna kunde flytta hit eftersom hon ändå befann sig mer här än där i alla fall. Och Östergötland har sedan varit hemma, även om hon under 5 år jobbade som hotelldirektör i Nyköping.
– Idag är det i Krokek jag trivs allra bäst. Nära naturen. Havet och soluppgången är aldrig sinande energikällor.
Hon berättar om pusselbitar som fallit på plats och om vägval som fört med sig erfarenheter och lärdomar.
– Jag lever efter devisen att jag inte vill dö nyfiken, skrattar Lotti. Så när jag fick höra talas om Wreta Gestgiveri, precis på gränsen mellan Östergötland och Sörmland, kunde jag inte tacka nej till erbjudandet om att bygga upp verksamheten där tillsammans med ägarna, vilket vi gjorde under ett par år. Med våra olika kompetenser, mina från hotell och restaurang och deras inom inredning och historia kompletterade vi varandra bra, och skapade en lönsam verksamhet. Men jag drömde samtidigt om något eget.
Valet föll på Villa Solliden i Krokek som hon tillsammans med maken drev i sju år.
– Han var kock och vaktmästare och jag gjorde allt annat. Som ett riktigt Fawlty Towers! skrattar hon.
Helheten har alltid varit en viktig del av Lottis livsfilosofi. Balansen i livet, att älska det man gör och göra det man älskar – för att må bra. Och för att förstå helheten i företagandet gick hon en styrelseutbildning på Östsvenska Handelskammaren.
– Vid den tiden hade det blivit dags att sälja Villa Solliden och jag fick frågan om jag inte ville börja jobba med medlemsrelationer på handelskammaren, berättar Lotti. Och jag sa ja. 50 % där och 50 % på Slottshagens kvinnobehandling, ett stenkast hemifrån där jag fick jobba med kvinnor med missbruksproblematik blev en bra blandning för mig ända tills man år 2017 bestämde sig för att flytta verksamheten och jag fick möjlighet att gå upp på 100 % på ÖHK och även lägga frågor om affärsnytta för medlemsföretagen till mina arbetsuppgifter.
Glädjen i möten med människor, en vilja att ge något mer och gör skillnad på riktigt har i flera år rört vid tanken på att någon gång driva en begravningsbyrå. Och i slutet av oktober invigdes Strandvägens Begravningsbyrå i Åby.
Efter en period av upplärning hos Fonus Öst har Lotti nu skapat sina rutiner och kommit fram till sitt eget koncept.
– Det är en dröm som blivit sann, säger hon. Jag älskar vackra miljöer, blommor och musik och det här är verkligen att arbeta med helheten på riktigt. Från första mötet, till att ta hand om den avlidne, se till att allt runtomkring klaffar, vara med på akten och ordna med minnesstund. Att få vara en avlastning i sorgen, istället för att skicka de anhöriga än hit och än dit.
Hon märker att det finns mycket funderingar kring det här med begravningar och traditioner.
– Hur ska man göra? frågar många. Hur vill du göra? brukar jag fråga tillbaka då. Det finns inga rätt eller fel. Ett avsked ska vara personligt och bli ett minne man vill bära med sig. Det är det enda viktiga, menar Lotti.
Hon berättar om damen som arbetat som finsömmerska i alla år och som självklart hade sin egensydda klänning på sig i kistan. Eller om sjökaptenen vars urna sänktes i Bråviken innan de anhöriga åt sill-lunch med snaps på bryggan. Precis som om han själv varit med.
– Det är sådant som gör de där viktiga stunderna extra värdefulla.
Att lyssna och vägleda. Känna in och skapa något nytt varje gång med en äkta omtanke. Så ser Lotti på sitt uppdrag. Ett uppdrag som kanske i framtiden kommer att delas med maken.
– Vi jobbar bra ihop, det vet vi sedan tidigare. Och han har blivit mer och mer intresserad av begravningsbranschen, så vad vet jag?
Det Lotti med däremot med säkerhet vet, är att det viktigaste är att ta vara på livet. På dagen som är här och nu. Och att inte vänta på sen.
– Man vet faktiskt ingenting om sitt sen. Men man har sitt nu. Ta vara på den. Ring den där vännen, gå den där promenaden, njut av bakelsen. Och dela med dig av det som gör dig glad.
Text: Mirjam Lindahl
Foto: Fotograf Satu
