Varför är det så svårt?

Hur det går för de små företagen är helt avgörande för hur den samlade sysselsättningen och välfärden utvecklas i Sverige. Under de senaste 30 åren har företag under 50 anställda svarat för fyra av fem nya jobb i den privata sektorn.

Vi vet att ett växande problem för de små företagens expansionsmöjligheter har under de senaste åren varit möjlighet att få bankfinansiering (och även annan extern finansiering), vilket är avgörande för hur företagarsverige utvecklas.
Vi måste jobba för expansion men just nu handlar mycket om överlevnad och inte om finansiering utan amortering. Vi har under senaste tiden haft flertalet företag som hör av sig till oss på Företagarna med problem att få amorteringsfritt på sina befintliga lån. Att få amorteringsfritt verkar inte vara omöjlighet men det ställs ofta orimliga krav som motprestation från företagen.

En av de branscher som är hårdast drabbade är eventbranschen och då i synnerhet de som levererar produktionslösningar i form av ljud, ljus och bild och annat som gör ett event/arrangemang till en extra spektakulär upplevelse.

Nyligen träffade jag en företagare som äger och driver ett företag som är verksam inom den här branschen. Företagaren har under sina verksamma år skött ekonomin bra, alltid försökt att vara så lågt belånad som möjligt och alltid sett till att betala fakturor i tid osv.
När det i mitten av mars i år mer eller mindre blev näringsförbud för den här typen av företag kontaktade vederbörande banken för att redan från början ha bra dialog. Då verksamheten kan leverera vissa tjänster vilka inbringar en del intäkter (avsevärt lägre än innan) önskade berörd företagare få amorteringsfritt vilket banken initialt gick med på de första tre månaderna för att det i efterhand skulle förlängas. När tre månader passerat och amorteringsfriheten skulle förlängas drog banken i handbromsen. Då ställde banken krav på företagaren att gå in med personlig borgen på 400 000 kronor för nästkommande tre månader och där efter ny personlig borgen på 400 000 kronor för ytterligare tre månader. Det visade sig även gällde för nästkommande tre månaders intervaller vilket företagaren varken ville eller hade möjlighet att göra.

Det är möjligen så banken måste agera men jag har svårt att förstå hur man inte kan låta företag som dessa inte få möjlighet till amorteringsfritt under den rådande situationen. Vem förlorar på det? Vem vinner på det?

Vem som förlorar på det är alla. Företagaren förlorar, företagarens familj förlorar, Sverige som land förlorar troligtvis i förlängningen en skötsam företagare som bidrar med skatteintäkter och jobbtillfällen och banken förlorar intäkter både nu och i förlängningen om företagare går i konkurs.

Vem som vinner på det vet jag inte…

När vederbörande frågar banken varför de agerar på det sätt det gör blir svaret: ”Om det är till någon tröst så agerar vi lika mot alla företag.” Det känns det tryggt att man behandlar alla lika eller?
Jag vill göra liknelsen med ett barn på en skolgård som inte är juste mot ett annat barn som i sin tur meddelar läraren om detta och får som svar att det är ingen fara hen gör likadant mot alla. Är det ok?

Jag förstår att banken måste ha säkerhet för att låna ut pengar till företagare, organisationer och privatpersoner men i detta fall handlar det inte om nya lån utan bara att betala ränta på befintliga och inte amortera. Vad är det värsta som kan hända? Att företaget går i konkurs? Absolut, men risken minskar om företaget får minskade kostnader temporärt plus att banken långsiktigt tjänar på att ha företaget kvar så att det fortsatt kan betala räntor samt tids nog börja amortera igen.

Under de senaste 30 åren har företag med under 50 anställda svarat för fyra av fem nya jobb i den privata sektorn och vill vi att det skall fortsätta skapas jobb och skatteintäkter för Sveriges välfärd måste vi alla hjälpas åt och agera utifrån varje enskild situation.

 

Tidigare publicerat i Affärsstaden 10 – 2020

Robert Wallin 
Bitr. Regionchef, Företagarna Östergötland

Robert Wallin

Tillbaka till krönikor