Vi ska åka utomlands! Man tror ju knappt att det är sant att det ska bli av, men jag och pojkvännen ska ta våra 3+3 barn och bila till Kroatien där vi hyrt ett hus. Det är skräckblandade känslor jag upplever inför resan som kommer att bestå av 25 timmar effektiv körning med sex barn i åldrarna 4-20 och två vuxna där den ena har myror i brallan och ständig träsmak i bil (den personen är inte min pojkvän). I modern ”familjen Von Trapp-anda” ska vi bestiga alptopparna i Österrike med en minibuss och lägertälta på billiga hotell innan vi angör huset som på bilderna är allt vi någonsin drömt om. Jag ser framför mig hur vi kommer att tvingas ha ett schema för kisspauser där barnen oavsett nödighet behöver tanka ur, hur vi kommer att ösa mutor över dem för att klara timmar i bil och slutligen hur vi kommer att få kämpa med minst två olika dygnsrytmer. Jag ser också framför mig hur stressen kommer att eskalera när surfen tar slut innan vi nått Helsingborg och barnen får syssla med att leka billekar och gissa färger på mötande fordon. Förvisso hyfsat komplicerat på Autobahn.
Jag har alltid levt med ett aktuellt och uppdaterat pass i min hemliga låda. Jag har ändå haft så pass regelbundna resor alltid att det aldrig haft tid att gå ut och det är samma med barnens pass som legat klara att användas i samma lilla hemliga låda. Men efter två år av pandemi och inte en chans till resa satte jag mig vid datorn i början på året för att boka en tid för att förnya identifikationsbevisen som skulle ta oss till södra Europa och upptäckte att nästa lediga tid i Östergötland var i augusti 2022. Det är ju helt obegripligt! Nästa dag var nästa lediga tid i november. När folk började konsert-köa i dygn utanför expresspass-expeditionen på Skavsta började det i alla fall skava i mig. Om pandemin skyndade på den digitala utvecklingen inom både skola, omsorg, pakethämtning och säkra underskrifter borde det väl ändå finnas ett hundratal, eller tusental, kunniga utvecklare som snabbt löser problemet och skapar biodynamiska pass eller pass som bygger på multifaktorautentisering? Det ska ju dessutom vara på väg i andra länder och i exempelvis Kina kan man knappt gå en meter utan att bli igenkänd av ett digitalt öga. Jag inser också att det inte är så enkelt, men det kan omöjligt vara så otroligt svårt heller och det borde innebära en högre säkerhet. Med multifaktorautentisering där biodynamiska data är involverade torde ju vara svårare att förfalska än våra nuvarande röda häften?
Ska vi verkligen behöva urholka resurserna hos polisen ännu mer med kvällstider och helgtider för att lösa ett rött pappershäfte när teknik med ansiktsigenkänning, irisavläsare och allt vad det heter finns på plats och borde vara redo att användas? Borde inte polisens resurser läggas på att jobba förbyggande med exempelvis idioter som bränner bibliska skrifter och andra dumhuvuden som kastar gatsten på dem?
”Det finns en tid i Södertälje om du skyndar dig”, säger min pojkvän och jag kastar mig in i passbokningen igen den där dagen i början på året. Och vips. 19 maj har jag fått en tid för pass. I Södertälje. För att få uppdatera detta sanslöst viktiga röda häfte ska jag alltså ta ledigt för mig själv och mina barn, åka till Södertälje för att utfärda pass, vilket i sig tar ca 20 minuter, och sedan åka hem igen. 16 mil enkel väg. När polisen som avslutning deklarerar att det inte är säkert att passen kommer fram i tid eftersom deras kötider är så långa, får jag lite panik. Accelerera digitaliseringen av säkra dokument och papper. Nu. Snart. Please!
Tidigare publicerat i Affärsstaden 6 – 2022
Louise Lennersten
Affärsutvecklare, UCS Management
