Semesterns sista dag är kommen och det är med kulingvarning utanför fönstret jag öppnar datorn för första gången på fem veckor. Igår kändes kvällsmörkret påtagligt och när vinden viner utanför och regnmolnen hänger i klasar på himlen, är känslan av sommarens alla varma lata dagar ganska långt borta. Det är en ny årstid på ingång och tagning två av arbetsåret. Skiftet mellan ledig och arbetande är alltid svårt, men i år är första året på väldigt länge jag haft semester på riktigt och skiftet känns svårare än annars. Det är ju så rackarns skönt att vara ledig! Men jag intalar mig framför spegeln när jag borstar tänderna att ”det är också skönt med rutiner” och spänner ögonen i mitt fräkniga och solvarma ansikte.

Lite som att veva i gång ett maskineri börjar jag trappa upp huvudet och kroppen och tittar in i kalendern för att förbereda mig på det som ska hända kommande veckor. På nyhetssajterna möter mig rubriker om muterande apkoppor, om kräftpesten som ännu i år kan sabba våra kräftskivor och om Covid-mutationen Kentaruren som vi kan förbereda oss på ska ge oss nya restriktioner i höst. Politiker som dansar med prideflaggor och inflation som kommer att påverka oss mer än vi kan vet just nu. Skenande elpriser, ökade matpriser och mindre förpackningar. Det är väl därför vi är lediga och har vår semester; för att ladda upp oss och för en kort stund inte bry oss om vardagen som annars hänger över oss i ekorrhjulet. För att låtsas lite att vi är på någon annan plats och gör saker vi annars inte gör. Semester, en helig svensk tradition som nu dröjer 11 månader innan den ska helgas igen. Men vilken sommar det varit! Tänker man så varje år eller är bara i år jag känner sommarkänslan så ända ut i fingertopparna?

Semestern har varit långt ifrån stilla eller lugn. Jag har tillsammans med min pojkvän transporterat 6 barn och oss själva genom Europa i en minibuss, på väg till en vecka i ett hyrt hus i Kroatien. En resa som både gett minnen för livet när vi besökt sex länder och huvudstäder och minskat sparkontots BMI till ohälsosamma nivåer. Det har varit en sommar när jag och barnen levt primitivt torpliv utan rinnande vatten, el och med utedass i tre dygn, med den förvånande upptäckten att det primitiva livet passade oss utmärkt. Det har varit en sommar när vi slösat timme efter timme i vattenlek på lekplatser för att svalka oss, och med spontana promenader sent på sommarkvällen för att springa av oss den sista energin och komma ut från bastun till lägenhet. Dagar på badplatser där vi snabbt fått packa ihop för att springa till bilen i ösregn och dagar när man aldrig vill att tiden vid badet ska ta slut. Jag har tittat på monstertruckar och bevittnat testosteronöverdoser på en och samma gång och jag har sabrerat champagne för första gången. Jag har cyklat Roxen runt och vandrat Sydkoster runt och totalt vandrat en sträcka som motsvarar från Linköping till Uppsala under en månads tid.

Det har varit en sommar med trampbåt i Stångån, när fått lära mig att epoxylim torkar skitsnabbt och att jag tydligen kan laga radiostyrda båtar. Dagar med rensning av garderober och förråd, återvinningsbesök, handstående barn på Biltema när regnet öst ner utomhus, pyssel med krukväxter som vuxit ur sina befintliga bostäder och alldeles för sena kvällar där både tandborstning och ombyte till pyjamas somnats ifrån. Jag har läst böcker i skuggan, bränt mig i solen och druckit för mycket vin. Det har varit en sommar som innehållit allt och lite till och som ändå när jag min sista semesterdag sammanfattar, tycks ha varit alldeles för kort. Fem veckor passerade alldeles för snabbt. I år igen.

Tidigare publicerat i Affärsstaden 8 – 2022

Louise Lennersten
Affärsutvecklare, UCS Management

Tillbaka till krönikor