När Mikael Lindh föddes i Mjölby 1980 upptäckte läkarna att han hade flera hjärtfel.
– Man kan säga att jag bara hade ett halvt fungerande hjärta. Det var bara en kammare i stället för två, en klaff fungerande inte alls – inte heller förbindelsen mellan hjärtat och ena lungan, berättar Mikael, eller Micke som han nästan alltid kallas.

Han var blå om läpparna och händerna på grund av den dåliga syresättningen i kroppen.
Efter sex veckor blev det väldigt kritiskt och det var inte klart om den lilla bebisen skulle överleva.
– Jag var till och med död ett tag, där jag låg i en sal på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Men som tur var fick läkarna liv i mig igen. Det måste ha varit hemska timmar för mina föräldrar att våndas fram och tillbaka.

Hjärtfelet var så komplicerat att Micke fick vänta tills han fyllt sex år, innan första operationen kunde genomföras.
Efter det har han opererats ytterligare två gånger – senast 2008.
– Som barn hade jag mycket problem med orken. Skulle jag gå ut och åka pulka på vintern var det inte i timmar som mina kompisar, utan kanske bara ett enda åk. Jag fick göra allt i min egen takt och så mycket som kroppen klarade av.
På idrotten i skolan kunde inte Micke vara med på samma sätt som sina klasskompisar och att hålla på med någon sport på fritiden var det inte tal om.

Innan den senaste operationen för tio år sedan var han totalt orkeslös.
– Jag klarade att jobba, men inte mycket mer än så. Jag minns en händelse som satt sig lite extra i huvudet. Jag var 28 år och skulle gå uppför en backe. Då kom det en äldre person med rullator och gick om mig. Det var psykiskt knäckande kan jag lova.

Blev det stor skillnad efter operationen?
– Ja, det kan man lugnt påstå. Det var som att föddas på nytt (skratt). Jag fick en ny hjärtklaff och så tog läkarna bort den förträngning som var till ena lungan. Plötsligt fick jag en helt annan energi. Allt som varit så tungt innan gick betydligt lättare.
Micke gjorde ett medvetet val att börja träna mer och leva ett ännu mer hälsosamt liv.
– Det är viktigt att vara aktiv när man har ett hjärtfel också. Om man slappar till och blir överviktig kan man få större problem och det ville jag ju inte ha förstås.

Träningsdosen tog som allra mest fart under 2015 – då Micke började köra tre pass i veckan på gymmet.
– För mig har det hela tiden handlat om att må bra inifrån och ut. Då gäller det att sköta alla tre delar med träning, kost och sömn. Jag är noga med att ha en bra balans mellan allting. Det räcker exempelvis inte bara att träna bra och sova bra, om man slarvar med kosten. Sover man för dåligt är det också svårt att ta till sig träningen.

Hur fungerar det att träna med tanke på hjärtproblemen?
– Jag kör en blandning mellan styrka och kondition, men konditionen är väl inte min starkaste sida. Jag skulle till exempel inte kunna åka Vasaloppet eller springa ett maraton. Numera snittar jag ungefär fem pass i veckan och är noga med att lyssna på kroppen. Det gäller att hålla koll på när jag kommer upp i maxpuls, för jag har ju ändå en del inopererat i kroppen som man inte ska påfresta för mycket. Risken annars är ju att jag kan drabbas av bröstsmärtor eller hjärtflimmer.

Men man kan väl ändå säga att du är ganska bra tränad i dag?
– Ja, absolut. Men jag tränar inte för att se bra ut, utan för att må bra. Jag ska må bra i dag och i morgon också.

Vad är viktigast för dig när det gäller kosten?
– Jag är alltid noga med att äta frukost, lunch, mellanmål och middag för att få i mig tillräckligt med energi. Kosten har en enorm betydelse för resultatet i träningen. Jag äter nästan alltid egenlagad mat så jag vet vad jag stoppar i mig. Det blir mycket kött, potatis, ris, kyckling, lax, sallad, ägg och gröt. Pizza och annan snabbmat äter jag ytterst sällan.

Hur är det med godis och snacks?
– Jag har min son varannan vecka och den helgen han är hos mig kan det bli någon chokladbit. Men allra helst kakor i så fall, det tycker jag är godast. Den övriga tiden håller jag mig borta från sådant. Samma gäller alkohol, även om det någon gång ibland kan vara gott med en öl till maten.

Micke började jobba som receptionist på Nordic Wellness på Tornby i Linköping tidigare i år – och har sedan i våras utbildat sig till personlig tränare (PT).
– Jag kommer att vara en Europacertifierad personlig tränare. Tanken är att kombinera min 75-procentiga anställning i receptionen med 25 procent som PT på gymmet.

Kommer du att behöva göra någon mer hjärtoperation i framtiden?
– Ja, inom några år då några delar behöver bytas ut. Men efter den hoppas jag att det inte behövs någon mer, avslutar Micke Lindh.

Fakta: Mikael Lindh

Namn: Mikael Lindh.
Ålder: 38 år.
Familj: Sonen Anton, sju år.
Bor: Lägenhet i Linköping.
Yrke: Jobbar som receptionist på gymmet Nordic Wellness. Färdigutbildad personlig tränare vid nyår och ska arbeta 25 procent som det också.
Intressen: Teater, träning och motorsport.

 

TEXT: Joakim Löwing
FOTO: Björn Lisinski