Många drömmer om att starta eget. Så gjorde även Robert Stenvall. Inte lika många drömmer kanske om att jobba med skrot, och det gjorde inte heller Robert. Men lyckligt placerade bananskal längs livets väg har gjort att han nu driver ett eget företag med skrot i centrum.

– Jag har alltid varit driven och en problemlösare. När jag var i tioårsåldern plockade jag burkar som jag pantade för att kunna köpa glass, berättar han. Och när jag tänker efter så var det nog där någonstans det ändå började. Drivkraften i att återvinna, ta vara på och få en slant över i slutänden.

Det är en av vårens första, blåsiga dagar och Robert Stenvall möter upp vid grinden till Returvallen på Händelö strax utanför Norrköping. Det är här han driver sin verksamhet bland skräphögar, metallskrot och gummidäck.
– Det är lite rörigt, ursäktar han sig. Men vi håller på att jobba undan, eftersom det äntligen blivit klart att kommunen kommer att asfaltera gårdsplanen här utanför så vi får till en ordentlig infart och slipper köra in bland materialet.

Robert Stenvall på Returvallen ser till att bidra till ett miljösmart kretslopp. Foto: Mirjam Lindahl.

Robert Stenvall på Returvallen ser till att bidra till ett miljösmart kretslopp. Foto: Mirjam Lindahl.

Han bjuder på en kopp kaffe och börjar berätta om resan till egenföretagare, som gått via arbete som fiskrensare i Norge till olika anställningar och chefsposter inom renhållnings- och återvinningsbranschen, och som vid en första anblick kan verka krokig, men som i backspegeln gett nästan 20 års ovärderlig arbetslivserfarenhet.
– Jag drivs av förbättringsarbeten. Att alltid hitta nya smartare och effektivare sätt att arbeta. Och därför har jag nog rationaliserat bort mig själv i många av de anställningar jag haft. När arbetet rullar på bra, då har jag velat hitta något nytt att utmana mig med.
Många har genom åren uppmanat Robert att starta eget, men det dröjde till 2012 innan det perfekta tillfället dök upp.
– Under mina år som anställd hade jag skapat mig den kunskap och de kontakter som behövdes, och under Returvallens första vecka tog jag emot 150 ton järnskrot, skrattar han. Så det var bara att hugga i direkt.

Resan har sedan gått upp och ner, precis som det gör i livet. Och det är det som är lockande, anser Robert.
– Ingen dag är den andra lik och det är näst intill omöjligt att planera tiden. Ibland är skjortan på, då är jag chef. Andra gånger byter jag om till overall, sätter mig i lastaren och är en i gänget.
Med ett stort kundfokus och en stark vilja att göra nytta i ett returkretslopp som alla tjänar på, har Returvallen blivit en ofta anlitat partner när det gäller att ta ett helhetsansvar. Man tillhandahåller kärl och flak, hämtar upp avfallet och kör det till anläggningen där man ser till att det får rätt kvalitet innan det levereras till slutkund för återvinning. Man lägger också stor vikt vid att själva återanvända det som kan användas på plats i den egna verksamheten.
– I samband med att vi nu får asfalterat kan vi också börja uppföra den hall för sortering och återvinning som vi väntat på att kunna bygga. Jag skulle vilja ha en viss försäljning av begagnade, och faktiskt även ibland helt nya saker som vi sorterar ut bland skräpet. Ju mer vi kan återanvända – desto bättre. Och det finns alltid nya vägar att gå och nya mål att sätta upp.

Idag arbetar sex personer heltid på Returvallen och Roberts fru hjälper till med ekonomi och administration. Personalen är bolagets absolut största tillgång och Robert är glad och stolt över all den kunskap de besitter, inte minst när det gäller olika material och hanteringen av dessa.
– Jag skulle kunna anställa en jätteduktig maskinförare, men utan kunskapen om vad som gäller i djungeln av färgat och ofärgat papper, kuvert och tidningar, rent eller impregnerat trä och pallvirke, är maskinkompetensen också bortkastad.

Robert menar att mycket av vinsten med att återvinna börjar redan hos kunden, eller i hemmen. Att sortera, inte kasta glödlampor och batterier i soporna eller tuggummi i naturen. Och att laga istället för att hela tiden köpa nytt.
– Jag kommer ihåg när min som kom in här på gården en dag, gjorde stora ögon och sa att ”Jag tror faktiskt att jag skulle kunna bygga en bil av det här!” skrattar Robert. Det kändes gott!
Det brummar, skrapar och låter ute på gården. Metallskrot från gripklon landar med precision i skrotsaxen. Plast, trä och gummi sorteras ut ur de sopor som ska iväg till förbränning och bli fjärrvärme.
– Jag älskar att jobba, säger Robert och ser sig själv fortsätta länge till. Att vi dessutom gör det vi gör med ett långsiktigt tänk som även innefattar naturen gör ju att det känns ännu bättre. För det är ju så att ju mer rätt vi gör, desto mindre påverkan gör vi på vår jord.

 

TEXT: Mirjam Lindahl
FOTO: 
Mirjam Lindahl