I höstas gick närmare 200 högt uppsatta företagsledare i USA, bland andra företrädare för Apple, Cisco, Pepsi och Morgan Stanley, ut och sa att aktieägarvärde inte längre kan vara allt. Jämsides, eller möjligtvis ovan detta, bör ansvaret gentemot ett antal intressenter sättas. Anställda, samhället, leverantörer och nationen. Utspelet fick många reaktioner. Många hyllade de upplysta företagen som i sann Thunberg-anda äntligen upp på högsta ort insett att planeten och människorna måste värnas och räddas. Kapitalismen har blivit mänsklig.

Cynikerna menade att utspelet var ett genomskinligt försök att möta missnöjet med storföretag som anses vara samvetslösa, sälja skadliga produkter, ha dålig arbetsmiljö och stora löneskillnader. Ett simpelt skönmålande för att hänga med i sin samtid.

Men grundfrågan är rent ideologiskt väldigt intressant. Kan näringslivet med framgång putta ned uthållig lönsamhet under planetförbättrande målsättningar som klimatet?
I vårt moderna samhällskontrakt går merparten av medborgaren till ett arbete och får en lön. Företagens intäkter, efter att kostnaderna är betalda, beskattas för att finansiera samhällets gemensamma resurser som vård, skola och omsorg. Vi tar de stora dragen här.
Vad händer om näringslivet istället för att försöka göra aktieägarna glada och skapa en verksamhet som går med vinst, lägger resurserna på våra stora samhällsutmaningar?

Det vore troligtvis slutet för samhällskontrakt som vi känner det. Vårt samhällshjul snurrar tack vare duktiga företagare som skapar värde och jobb. Men medvetenheten om våra globala utmaningar är samtidigt större än någonsin.
Individer, företag och offentlighet har nu en så stark ansvarskänsla för sin egen verksamhet och sin belastning på omvärlden, att det i grundvalen påverkar företagandet. Konsumenterna är medvetna, pålästa och flinka googlare. Att sälja uppenbart miljöovänliga produkter börjar bli svårt. Färgglada pappboxar föreställande Agenda 2030:s odelbara 17 mål finns överallt.
För att kunna driva en långsiktigt uthållig affär, måste man vara hållbar och dessutom flink på att synliggöra det. Det har blivit en hygienfaktor och medvetna konsumenter sorterar ut dem som inte anses hålla måttet. Det hjälper inte heller att raggar-duscha, konsumenterna sniffar sig till halvdana kompromisser. Borstar man inte tänderna, kommer man inte kunna bita i det goda äpplet.

Utspelet från 200 amerikanska storföretagsledare är välkommet såtillvida att det sätter ytterligare fokus på vikten av att inom företagen ta mer ansvar. Långsiktighet, hållbarhet eller varför inte – självklarhet – är olika sidor på den färgglada pappboxen mot framtiden.
Men det är fortfarande viktigt att företag strävar efter vinst, vi ska nog inte utmana vårt samhällskontrakt riktigt än. Inuti pappboxarna behöver det skramla av mynt, vem ska annars investera?

 

Tidigare publicerat i Affärsstaden 10 – 2019

Johanna Palmér
fd vd,
Östsvenska Handelskammaren

Johanna Palmer - Foto: Crelle

Tillbaka till krönikor