– Målet med robotfotbollen är att innan år 2050 slå det mänskliga världsmästarlaget, berättar Fredrik Löfgren, ”pappa” till de välkända robotarna som gjorde succé i Talang med en bejublad dansuppvisning och rappa kommentarer.

– Det var obetalbart när Ariel sa att ”Batra är felprogrammerad” skrattar han men säger också att det naturligtvis inte var helt accepterat i alla led att delta med seriös och avancerad forskning i underhållnings-tv.

– Men efter Talang har väldigt många unga tjejer hört av sig och velat veta hur man utbildar sig till programmerare eller robotutvecklare. Att vi kunde vara med och göra ingenjörsutbildningen intressant och samtidigt marknadsföra LiU känns väldigt bra, ler han och berättar att när han talar om att han kommer från Linköpings Universitet får han allt som oftast reaktionen ”Ja, det är där Talangrobotarna bor, eller hur?!”

Fredrik och kollegan Sofia Thunberg, som varit med och koreograferat robotarnas dansnummer, har just kommit tillbaka till Linköping efter att ha varit på föreläsningsturné.

– Alla har någon form av relation till robotar, säger Sofia. Och det finns en allmän oro över att robotarna ska börjar bestämma över oss och till slut ta över världen, som i diverse science fiction-filmer. Men vi vill öka kunskapen om robotiken och visa på samhällsnyttan den för med sig.

Inom industrin har robotar använts länge och på Karolinska Institutet använder man sig av robotar som transporterar smutstvätten i kulvertar under sjukhuset. I våra hem finns gott om dammsugar- och gräsklipparrobotar och Fredrik ser inte steget så långt till robotar som viker tvätten och plockar i diskmaskinen.

– Jag försökte programmera en sådan robot när jag var 10 år, säger han och skrattar när han erkänner att det gick sådär. Disken hamnade mest på golvet -trasig. Bättre fungerade ”hämta-kakor-från-köket-roboten”

– Fredrik är mest intresserad av robotar som gör nyttiga saker medan jag är mer inne på robotar med sociala funktioner, ler Sofia vars kandidatarbete handlar om just social robotik. Robotar som kan övervaka boenden, påminna om mediciner, sätta igång aktiviteter. Ja, vara ett sällskap helt enkelt.

Och det där med att vara social med robotar tangerar ett ämne som kommer diskuteras i Almedalen. ”Robotar och kärlek?” Var går gränsen till vad som är okej? Kan den sociala acceptansen bli så stor att en människa kan anse sig vara i en jämbördig i en relation med en robot? Kan en robot utveckla känslor och kan en robot bli kär?

– Det här är frågor som blir större och större ju mer man diskuterar dem, säger Fredrik. Vad är en känsla? Hur definierar man den? I en mänsklig hjärna handlar det om kemiska reaktioner i hjärnan. I en robot omvandlar man det till digitala signaler i ett neuronnät. Vi människor lär oss av att härma och av erfarenheter. Roboten samlar på liknande sätt ihop erfarenheter och gör utifrån dem antaganden och slutledningar. Betyder det att roboten har egna känslor?

Fredrik talar också om problematiken som kan uppstå när man skapar robotar som mer och mer liknar människan.

– Vi kan skapa robotar som liknar människor fysiskt med hud och hår och så vidare. Vi kan också simulera den mänskliga hjärnan och skapa en konstgjord beslutsförmåga genom digitala synapser. Men när vi gör det vill vi ju naturligtvis inte återskapa de mindre önskvärda beteenden som vi själva har. Glömska till exempel. Man förväntar sig ju inte att ens städrobot sitter framför tv:n när man kommer hem och helt enkelt har glömt bort att städa. Det här för med sig att roboten naturligtvis kommer att bli smartare än oss i framtiden. Så smarta att de inte vill umgås med oss korkade människor och utplånar oss från jorden?

Fredrik tror inte det utan resonerar sig fram till följande scenario:

– Vi är smartare än djuren, än hundarna och katterna. Utplånar vi dem? Nej, vi tar hand om dem, ger dem mat och husrum och ser till att de mår bra. I framtiden ser jag det som att robotar ser till att vi kan leva mer självförverkligande och ägna oss åt det som vi verkligen vill och brinner för. Om det så handlar om att vara kreativ och få tid till skapande eller att umgås med familj och vänner. Låta roboten stå för förvärvsarbetet och se till att det finns mat på bordet och pengar till hyran. Den tekniska utvecklingen går otroligt fort framåt och öppnar upp för så mycket möjligheter.

Han säger att robotens evolution går minst tio miljoner gånger snabbare än människans. De delar kunskap mycket effektivare, genom uppkopplingar mot gemensamma molnservrar där alla robotars erfarenheter samlas, och där de kan tanka ner just den erfarenheten eller det beteendet som behövs för stunden. De begränsas inte av en mänsklig hjärnas fysiska storlek och kapacitet där varje individ måste göra sina egna erfarenheter för att utvecklas.

Merida, roboten med nummer 2 på tröjan har tagit en paus från fotbollsspelandet och blir placerad i soffan, bredvid Sofia.

– Jag älskar alla! fnissar hon och fortsätter berätta att relationer betyder mycket och är viktiga.

På frågan om hon skulle kunna bli kär i Fredrik kommer svaret blixtsnabbt:

– Aldrig! Han vill att jag gör så många pinsamma saker. Som att stå på scen och föreläsa. Jag vill sola och bada. Fast jag är allergisk mot vatten! Men Sofia är alltid snäll. Jag vill spela gitarr för henne i solnedgången!

Men mest gillar Merida att spela fotboll. Hon vill bli bättre än Zlatan, och göra mål.

Om det blir många mål på VM återstår att se, men vi håller alla tummar hårt för våra robotar från Linköping!

TEXT: Mirjam Lindahl

FOTO: Mirjam Lindahl

Tidigare publicerat i Affärsstaden 6 – 2017