You are currently viewing Träningsglädje skapar hållbarhet!
Att träna tillsammans är viktigt på så många olika sätt. Det ger gemenskap, det sporrar och utmanar. Och framför allt; träning som bokas tillsammans med andra blir av, säger Pia Carlsson. Foto: Björn Lisinski.

Träningsglädje skapar hållbarhet!

Hon brinner för hållbarhet på många plan och har genom åren lärt sig hur viktigt ett klokt ledarskap är för att skapa hållbara arbetsplatser där personal trivs och utvecklas, och där resultat nås med arbetsglädje och samarbete. Pia Carlsson är verksamhetschef på Campushallen och tänker vara med och göra studenterna vid Linköpings universitet till Sveriges friskaste!

– Att röra på sig, på vilket sätt det än är, gör någonting med – och i – kroppen, säger Pia. Till exempel påverkas nivåerna av dopamin och noradrenalin, vilket ger en känsla av lycka och styrka. Med andra ord: man mår bättre och orkar prestera mer. Och det är viktigt, inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv.

Pia, som kommer från Stockholm, valde att plugga marknadsekonomi i Kalmar direkt efter gymnasiet och kompletterade den tvååriga utbildningen med ett tredje år vilket gav en fil. kand-examen i företagsekonomi 1992.
– För mig var det viktigt att utbilda mig färdigt och jag tror att det var klokt, trots att många av mina klasskompisar från gymnasiet fick jobb direkt när vi gick ut 1989 och konjunkturen svängt rejält tre år senare.
Och studierna i Kalmar innebar inte bara en examen, utan även mötet med smålänningen Olof, som så småningom kom att bli hennes man. Och när Olof kom in på sin utbildning vid Linköpings universitet följde Pia med. De trivdes här och blev kvar.
– Linköping är en bra stad att bo och leva i, och läget mitt emellan Kalmar och Stockholm är ju också perfekt för oss!

Sitt första uppdrag i den nya hemstaden fick Pia som administrativ chef på Konsert och Kongress. Inte ett renodlat ekonomichefsjobb, men med ansvar för många olika delar av verksamheten som då bestod av reception, biljettkassa, turistbyrå och att vara stadens plattform för kulturevent. En blandning av arbetsuppgifter som Pia uppskattade.
– Under min tid på konsert och Kongress bildades Linköpings Stadshus AB, och att jobba i ett bolag med en politisk styrelse var spännande. Att som ung 25-årig tjej få sitta tillsammans med ekonomichefer från kommunens stora bolag som Tekniska Verken och Stångåstaden var otroligt lärorikt. Att dessutom få vara med om ett byte av styre i kommunen har jag med mig som en stor och viktig erfarenhet.

Efter ett par år var det dags att vidga sina vyer och Pia fick jobb som administrativ chef på IKEA, som den yngsta i Sverige.
– Trots att jag inte ens hade truckkort! skrattar hon och berättar om uppdraget som innebar att ansvara för allt utom själva varuförsäljningen. Säkerhets- och fastighetsfrågor, lager, logistik och kassa.
Hon berättar om stora projekt som att bygga en helt ny egen entré och etablera det externa hämtlagret. Och om en koncern i stark tillväxt som stod inför stora utmaningar, inte minst med globaliseringen och tillväxten utomlands.
– Att exportera varor och ett koncept är enkelt. Men att föra vidare ett företags unika kultur och dess värderingar är en helt annan sak. Ingvar Kamprads livsverk, hans testamente – hur vårdar man det på rätt sätt?
Under den här perioden hade familjen Carlsson berikats med två söner och när möjligheten till att utvecklas inom IKEA innebar att bli varuhuschef i Kina valde Pia istället att söka sig vidare. Hon fick jobb på som marknadsområdeschef, och efter något år som försäljningschef för region mitt, på Proffice.
– Från ett kommunalt bolag via ett, kan man säga privat om IKEA? till ett börsnoterat företag var steget oerhört stort, ler Pia och menar inte bara det faktum att det blev att byta arbetsbyxorna mot dräkt och högklackat. Den här verksamheten var resultatstyrd på ett helt annat sätt och ofta var man inte bättre än sin senaste kvartalsrapport.

Hon berättar om mycket resor, om ansvar för en stor personalstyrka, många konsulter och de stora kunderna i Mellansverige. Men också om ett gott kamratskap mellan kollegorna och om en vilja att tillsammans göra det bästa av satsningarna.
– Visst var det ett annat klimat, men jag trivdes. Jag har å andra sidan förmågan att själv skapa platser där jag trivs, säger Pia. Det är en styrka. Precis som det att jag har ett högt driv, är strukturerad och duktig på att omge mig med människor som kan det jag inte kan, och som jag tillsammans med kan skapa resultat.

Pia steg i graderna på Proffice och tanken var att hon skulle ta över som VD för ett dotterbolag, men av olika anledningar avbröts rekryteringen abrupt, och världen förändrades på en sekund.
– Det var tufft, otroligt tufft. Men lärdomen jag tar med mig från den resan är vikten av ett korrekt avslut och förståelsen för att ett skrivet ord inte alltid är detsamma som blir läst. Och jag tror, trots allt, att det gjort mig till en bättre och mer lyhörd chef. Inget ont som inte har nåt gott med sig! Och jag fick dessutom en tid hemma med mina pojkar.

Hon bestämde sig för att varje dag göra en jobbsökaraktivitet. Skicka en ansökan, gå på en nätverksträff eller kontakta något intressant företag som hon hittade via gemensamma bekanta på LinkedIn. Ett bra sätt att hålla kontakterna med arbetslivet varma och vara uppdaterad.
– Efter ett tag blev jag knackad på axeln, med en fråga om jag inte ville söka tjänsten som verksamhetschef på Campushallen. Jag tittade på hemsidan och möttes av en ganska rå bild på en stor, rikligt tatuerad och skäggprydd man som svängde en slägga över huvudet. Linköpings grymmaste gym, stod det och jag tänkte att det här var nog inget för en fyrtioårig tvåbarnsmorsa ändå! skrattar Pia.

Jag ska vara den som fortsätter undanröja hinder och som hjälper mina kollegor att leverera. Leverera träningsglädje som gör att man mår bättre och orkar prestera mer. Som skapar hållbara människor, helt enkelt!

Men Pia har aldrig varit den som backat för en utmaning och sedan 2010 har hon haft sin arbetsplats på Linköpings Studenters Idrottsförening och utvecklat verksamheten, som då hade ett rejält ackumulerat negativt resultat, till att nu gått plus 11 år av 12 och dessutom ökat omsättningen från 13 miljoner till 30 miljoner kronor.
– Att hitta alternativa intäkter blev lösningen. Vi hade 5000 kvadratmeter egna lokaler som stod tomma under stor del av sommaren. Kunde vi kanske utnyttja ytan till eventsovsal?
Och trots att det uttalades farhågor som att det kommer aldrig att gå, gjordes brandklassningen och dokumentationen för lokalerna om. Och sommaren 2011 flyttade NärCon från Örebro till Linköping, just för att man kunde erbjuda en stor mängd sovplatser på universitet.
– Och så kunde vi öka intäkterna utan att behöva höja priser eller minska personalstyrkan.
Att arbeta i en förening var något nytt. Det fanns stadgar, men ingen verksamhetsplan, inga dokumenterade värderingar eller någon uttalad målbild. Så Pia frågade styrelsen om hon fick ta fram en strategisk plan tillsammans med personalen.
Det fick hon, och under ett års tid gjorde man, tillsammans med en konsult, ett riktigt rejält arbete med att formulera både styrkor och svagheter, sätta mål för var man ville positionera sig och skapa en arbetskultur så som man själv ville ha den.
– Inte minst handlar det om att vara en träningsanläggning för alla, säger Pia. Det betyder till exempel att erbjuda breddidrott, något för den elitsatsande likväl som för den som kanske har traumatiska minnen från skolidrotten. Kunna hantera betalningslösningar från utlandsstudenter, ha personal som pratar engelska och göra det möjligt för den som har bönetider i sin vardag, att kunna praktisera sin religion och träna. Att ha ett öppet sinne, helt enkelt.

Verksamheten växte och 2015 kom frågan upp om en anläggning även i Ebbepark. Avtal skrevs med Sankt Kors Fastigheter, men för att kunna hyra behövde man bedriva momspliktig näringsverksamhet.
– En liten nöt att knäcka, då föreningsverksamhet inte är momspliktig, säger Pia. Men det löstes genom att föreningen köpte ett aktiebolag som hyr in sig i lokalen.
Hon ler och konstaterar att det är tur att hon trots allt är ekonom eftersom aktiebolaget, som ägs av en förening, bedriver verksamheter som är både momsfri och belagd med alla olika momssatser.

Den stora utmaningen kom dock 2021, ett par veckor efter att Campushallen i Ebbepark öppnade. Pandemin som dundrade in med kvadratmeterrestriktioner och oro från såväl personal som medlemmar.
– Jag såg till att vara ordentligt påläst, lyssnade på alla presskonferenser och var uppdaterad, för att kunna hålla lugnet och bilda mig en egen uppfattning. Det var förstås en balansgång, att delge personalen lagom mycket för att kunna följa regler men samtidigt inte berätta så oroande mycket att leveransen av träningsglädjen riskerade påverkas. Men tillsammans, och med täta avstämningar, gjorde styrelse och ledning ett stort jobb.

Hon berättar att man trots allt klarat sig bra. Om att nöden är uppfinningarnas moder och att man snabbt satte upp ett provisoriskt utegym utanför entrén. En möjlighet till träning som blivit så uppskattad att det nu uppdaterats och blivit permanent.
– Att träna tillsammans är viktigt på så många olika sätt. Det ger gemenskap, det sporrar och utmanar. Och framför allt; träning som bokas tillsammans med andra blir av! Mitt uppdrag är att visa på vikten av att röra på sig. Och det gör jag tillsammans med personalen. Jag är inte instruktör eller terapeut. Jag har inte hållit ett enda pass, men jag har sålt många timmar svett! Framgången, som jag ser det, ligger i att använda sig av alla de olikheter, de kompetenser och egenskaper som var och en besitter. Och som blir större tillsammans.

Att skapa dynamiska och konstruktiva arbetsgrupper är något som ligger Pia varmt om hjärtat. Därför är hon engagerad i 100-listan och i ett par styrelser, där hon är mån om att ta tillvara på styrkan i mångfalden. En mångfald som handlar om såväl kön som ålder och utbildning. Hon menar att en bra styrelse kan vara skillnaden mellan utveckling till större resultat och en verksamhet som står still och stampar.
– Man måste våga. Våga satsa, våga släppa taget, våga testa. Och våga ta in den kompetens man inte själv har, säger Pia.

Hon konstaterar att framtiden, som bland annat innebär att utveckla de två anläggningarna ännu mer, är spännande och utmanande.
– Jag ska vara den som fortsätter undanröja hinder och som hjälper mina kollegor att leverera. Leverera träningsglädje som gör att man mår bättre och orkar prestera mer. Som skapar hållbara människor, helt enkelt!

Text: Mirjam Lindahl
Foto: Björn Lisinski

Tidigare publicerat i Affärsstaden #7 2022