You are currently viewing Pappas pärlor – en pärlplatte-entreprenörs resa
Hos Pappas Pärlor möts man av kaffedoft samt ett myller av mer eller mindre välbekanta figurer, som ringlar fram, klättrar eller sitter på väggar, golv och tak. Här osar det kreativitet på ett fantasieggande sätt. Det ligger pågående projekt framme. Det finns en fast strykstation. Foto: Björn Lisinski

Pappas pärlor – en pärlplatte-entreprenörs resa

Johan Karlgren tilldelades priset ”Årets marknadsförare” av Tillväxt Motala, nu i mitten av november 2022. Johan är pixelkonstnär och hans verk går under namnet Pappas Pärlor. Det som började med att lägga pärlplattor med familjen har kommit att bli en konstform och en lönsam affärsidé. Affärsstaden har träffat Johan för att ta reda på mer om detta. Häng med!

Jag är bjuden till Pappas Pärlors residens i Motala, och väl på plats möts vi på den snötäckta gräsmattan på baksidan av huset, mitt emellan boendet och studion.
Johan välkomnar mig in i studion och jag möts av kaffedoft samt ett myller av mer eller mindre välbekanta figurer, som ringlar fram, klättrar eller sitter på väggar, golv och tak. Här osar det kreativitet på ett fantasieggande sätt. Det ligger pågående projekt framme. Det finns en fast strykstation, och på golvet står Johans nya följeslagare – en gersåg för bästa precision.
–  Gersågen besparar mig enormt mycket tid och möjliggör att jag kan behålla ramarnas ursprungliga patina, berättar Johan passionerat.
Johan visar upp olika typer av ramar som han gjort om. Det handlar om återbruk av både enklare ramar och förgyllda, antika ramar.

När jag besöker Johan så är han mitt uppe i en produktionsfas inför sitt nästkommande webshops-event.
–  Jag har ett webgalleri som ligger uppe med större konstverk hela tiden. Jag kör event var tredje månad där jag under en helg säljer mindre saker under 5000 kronor och kan i grund och botten leva på det. Det sparar en massa tid på att packa och skicka. Allt åker iväg på i princip samma gång.

Det mesta som jag ser på bordet är såna konstverk som kommer säljas på eventet. Men hur började allt? Vi trycker på rewindknappen och börjar från början.
Johan och familjen, dottern Zelda och sonen Kai, hade pärlat en hel del och tyckte det var riktigt roligt. De tog det till 3D-nivå, med exempelvis blommor i krukor, och Zelda sålde sina egengjorda pärlkonstverk på dataspelsevent.
Barnen tröttnade så småningom på pärlandet men Johan var fast i pärlandets terapeutiska klor och fortsatte peta plast som hobby. Johan hade tidigare arbetat som mediasäljare och sagt upp sig från sin heltidstjänst, så tiden fanns.

Det är någonstans här som resan börjar på riktigt. Johan började åka runt på marknader. Det var på Skänninge Marken som han insåg att det här kan bli lönsamt. Johan visar en Nintendo-inspirerad blomma i en kruka, och berättar att på den tiden kostade den 100 kronor. Han sålde 200 stycken av den modellen första dagen. Då insåg han att 20 000 kronor är mer än bara glasspengar och att skulle han fortsätta så var han tvungen att betala skatt.
–  Jag dubblade pengen för blomman och började betalade skatt och moms. Nu åtta år senare är blommorna uppe i 100 euro istället och säljer ganska bra fortfarande.

Men det är också en lång och krokig resa som har gjorts under många år. Från knallemarknader, tv-spelsmässor och nerd-event, in på gallerier. Även popup-butiker under några år. Allt detta har lett till att nu uteslutande jobba digitalt.
Johan berättar att han har haft det svårt att förlika sig med att bli kallad för konstnär.
–  Det var mitt första galleri som ville kalla mig det. Nu för tillfället har jag ett i Taipei, ett i Paris och ett i New York. Jag jobbar på att komma in mer på den asiatiska marknaden.

Johan berättar om att de sålde en tavla på galleriet i Taipei – till rekordpris, 40 000 kr. På den utställningen såldes fler verk, men den tavlan har rekordnoteringen i försäljningen.
–  Det är sjukt tacksamt att ha ett galleri i Taipei. Kinamarknaden kan inte jag nå med mina sociala medier. Det är helt annorlunda i Kina. De har en annan Tiktok än vi har i västvärlden och tillgång till den 40 minuter om dagen, sen låses det. Bara det – de har fattat hur beroendeframkallande det är.

Pappas Pärlor är också beroende av sociala medier, men på ett annat sätt. Beroende av sociala medier för att nå ut. Utan dem hade Johan varit i en annan position.
–  Sociala medier är min viktigaste arbetsplats. Annars hade jag varit en pappa i ett uthus i Motala, med alldeles för mycket plast. Det är väl först och främst sociala medier som gjort att jag når utomlands. Det är klart att några tavlor säljs i Sverige, men 90 procent av tavlorna går utomlands nu för tiden.

Johan har börjat göra stopmotion-videos.  Johan brassar (som han säger själv) en video på 3-4 timmar, och längden på videon landar då under en minut, för att behålla intresset hos tittaren.
–  Från de första tappra försöken, till efter att ha gjort ett hundratal stopmotion videos, har gjort att processen går snabbare. Man lär sig hur man animerar och ”loopar” runt och använder ”bilderna” på bästa och effektivaste sätt.
Johan visar mig sina pärlanimerade scener från Titanic och jag kan inte annat än att fnissa. Det är kreativt och nyskapande även om det återger klassiska scener från filmklassiker.

Johan vill visa mig sin andra studio och vi beger oss några hundra meter bort till en lokal där Johan har mer utrymme att göra större saker. När jag besökte studion låg där ett gäng tavlor med gamla klassiska skivomslag som ska vara med på webshops-eventet.
Mellan webshop-eventen gör Johan fyndiga och kreativa installationer av street-art. Det kan vara något slags inlägg i en samhällsdebatt, till att bara utnyttja något i omgivningen och göra något häftigt av det. Som ett påkört staket, som Johan exempelvis pryder med en pärlad supermangubbe som flyger in i staketet och till synes tycks böja det.

Dessa konstverk har lett till att Johan har fått betalt för att göra utställningar med gatukonst.
Betalda gatukonst-installationer i olika storstäder runt om i Europa.
–  Att få betalt för att göra gatukonst, det är sjukt tacksamt. Att få göra liknande som jag gör i exempelvis Motala, gratis och för att det är kul,och att då få en budget och att kunna göra saker man absolut inte hade haft tid och möjlighet med annars, är fantastiskt. Och om det har varit ett jobb där jag inte får möjligheten att styra själv så har jag tackat nej. Det handlar om att följa sin magkänsla, berättar Johan med ett övertygande leende, under mustaschen.
Min magkänsla säger mig att vi kommer få se mer av Johans genialiska kreationer i hans resa som pärlplatte-entreprenör.

 

Text: Björn Lisinski
Foto: Björn Lisinski


Tidigare publicerat i Affärsstaden #11 2022