Rauno Suokko och Cecilia ­Backström är inte bara ett par ända sedan 1984 – utan har dessutom drivit eget företag tillsammans i över 35 år.När han värvades för att spela hockey i Linköpings HC hade båda nyligen utbildat sig klart och på den tiden fanns bara en enda naprapat i staden – nu har de den äldsta befintliga mottagningen.Rauno Suokko var sexfaldig finsk mästare på ungdoms- och juniornivå med moderklubben Ilves (Tammerfors) då han 1984 lämnade sitt hemland för att utbilda sig till naprapat i Stockholm.

Något som blev hockeyspelarens bästa val i livet. Under studierna träffade han ­nämligen Cecilia Backström från ­Uppsala – som inte bara blev hans livskamrat, utan dessutom arbetskollega.
– Jag spelade hockey med Huddinge i division 1 när jag pluggade och var med och kvalade till elitserien. Även om mitt primära mål var att utbilda mig och få ett bra yrke fick jag ändå en fantastisk hockeykarriär med 26 seniorsäsonger och sista seriematchen som 49-åring, säger Rauno.

Efter de tre åren med Huddinge blev det flytt till Linköping för paret – där han ­spelade en säsong i division 2 och tre i division 1 med LHC mellan 1987 och 1991.
– Dels tyckte jag att det verkade vara en bra klubb med många supportrar och så lockades vi av att det bara fanns en enda naprapat med mottagning i ­Linköping. Därför startade vi eget först i city och från 1990 i då nybyggda ­Collegium, berättar Rauno.

– På den tiden var det få som visste vad en naprapat gjorde, så vi fick vara något av pionjärer för naprapatin i ­Linköping. Första åren var det lite mindre tillströmning, innan folk började förstå vad vi gjorde och vilka problem vi kunde hjälpa dem med, berättar Cecilia.

– Jag skulle vilja säga att de senaste 25 åren har vi jobbat med full kapacitet. De vanligaste problem är nacke, axlar och ländryggsbesvär. Vi jobbar ju med andra problem i leder och muskulatur också – men dessa är vanligast, fyller Rauno i.

– Utan att ha någon vetenskap bakom märker vi att allt fler börjar få besvär i yngre åldrar, ibland redan kring 30-strecket. En orsak är ju helt klart den stora ökningen av stillasittande med statisk belastning. De flesta patienter är i arbetsför ålder, men vi har också behandlat barn under 15 år och den ­äldsta har varit över 90 år. Tittar man hur samhället ser ut och vilka valmöjligheter barnen har att spela med datorer, ­mobiler med mera så gör det ju att de blir mer stilla jämfört med tidigare, tillägger ­Cecilia. Det är ju i ung ålder vi ­formas och får vi inte rätta förut­sättningar från början är det lättare att dra på sig belastningsskador längre fram i tiden. 

Genom åren har de tillsammans gjort en bra bit över 100 000 behandlingar…
– När man hör det låter det ju otroligt. Det roligaste är att få träffa och hjälpa alla människor. Och vi ser hela tiden till att vidareutbilda oss med kurser för att uppdateras och fortsätta utvecklas, poängterar hon.

Vad utmärker en skicklig naprapat?
– Dels är ju utbildningen viktig, men också erfarenhet. Jag räknar mig som en hantverkare – även om jag inte jobbar på byggen. Har en snickare slagit in 50 000 spikar börjar personen kunna det. Jag som är gammal hockeyspelare vet att det pratas om att om du ska bli en duktig hockeyspelare måste du lägga minst 10 000 timmars träning. Alla blir dock inte lika duktiga, utan du måste ha lite ”fallenhet” också. En skicklig naprapat har en känsla i händerna hur du håller i patienten, vilket tryck man ska använda med mera.  Du vet också dina begränsningar…. när det är läge för hands off och kanske skicka patienten till vidare undersökningar, till exempel röntgen, menar Rauno.

Vad tycker ni är det allra bästa med att arbeta som naprapat och vad är mindre bra i yrket?
– Vi har båda från början fått hjälp av naprapater på grund av våra idrottsskador och det bästa är att själva kunna hjälpa andra som har hamnat i liknande situation med olika typer av problem – oavsett om det orsakats av arbete, idrott, på fritiden eller på annat sätt. Vi har ett stort intresse för det. Ser ­egentligen inte så mycket nackdelar. Trots att vi jobbat i yrket, som är fysiskt krävande, i över 35 år så har vi inga problem med belastningsskador. Det är klart att även vi haft ont i nacken eller ryggen någon gång – men vi har haft hjälpen nära, skrattar han.

Att både arbeta tillsammans hela dagarna och sedan även leva ihop, kanske låter som en tuff kombination för många.
Men inte för det här paret.
– Det är enbart positivt enligt oss, i alla fall så som vi jobbar. Trivs man med varandra och har samma intresse så är det inget problem. Vi har var sitt rum och ses inte så mycket när vi behandlar våra patienter. Ibland på luncherna kan vi diskutera olika intressanta patientfall för att hitta lösningar, berättar Rauno. 

– Att driva företag tillsammans gör att vi har möjligheten att styra vårt arbete, som till exempel att kunna ta ut ­semester samtidigt – vilket är en stor fördel, ler Cecilia.

Hur ser konkurrensen ut i Linköping vad gäller naprapater?
– Det känns som att vi har rätt lagom många naprapater i staden. Ingen har ­dåligt med jobb, men det är inte heller långa väntetider. Konkurrenter… njaa mer kollegor. Vi naprapater i Östergötland träffas sedan många år bland annat och äter julbord tillsammans, berättar Rauno.

Hur ser ni på framtiden – kommer ni att ha kvar praktiken tills ni båda går i pension?
– Det är klart att när man fyller 60 år som Rauno gjort, börjar man tänka lite på pensionen – men inget är bestämt än. Vi fortsätter jobba som vanligt och får bestämma oss när det är dags, säger Cecilia.  →

Rauno och Cecilia

Namn: Rauno Suokko och Cecilia Backström.
Åldrar: Rauno är 60 och Cecilia 58 år.
Familj: Tre söner på 31, 31 (tvillingar) och 26 år.
Bor: I ett hus i Ryd.
Yrken: Är båda legitimerade naprapater och driver tillsammans Naprapat Service AB på Collegium i Linköping ända sedan 1987.
Intressen, Cecilia: Badminton och golf. Rauno: Hockey, golf och fiske. 

Det här är Naprapat Service AB

Startade: 1987 i Linköping.
Produkt/bransch: Legitimerade naprapater, hjälper människor som har besvär från rörelseapparaten – rygg, nacke, leder och muskler.
Antal anställda: 2.
Läge: I Collegium på Mjärdevi i Linköping.
Omsättning: Cirka 2,6 miljoner kronor (2021).  

Text: Joakim Löwing
Foto: Björn Lisinski