Louise Berg, grundare av Sibship (som är en sammansättning av de engelska orden sibling och ship och således betyder ungefär syskonskap) drar igång en video på youtube. Ur högtalarna strömmar ett medryckande beat och ett antal tjejer dansar och sjunger med pondus och en självklar attityd. Och det låter bra. Faktiskt riktigt bra.
– Visst är de duktiga? ler Louise stolt. Man kan inte ana att ingen av de här tjejerna faktiskt trodde att de kunde sjunga!

Videon på skärmen är resultatet av ett projekt Sibship genomförde sommaren 2017 som svar på att kommunen uttryckt ett problem med att få tjejer med mångkulturell bakgrund att delta i fritids- och framför allt kulturaktiviteter.
– Grejen är att man har konstaterat att tjejerna inte kommer och dragit slutsatsen att det inte vill, säger Louise. Men faktum är att man inte frågat tjejerna själva. Vad vill ni? Och hur? Förutsättningarna har helt enkelt inte funnits.
Så Louise började fundera på vad som skulle vara lockande för tjejer testa på, utmana sig med och kreera. Och idén med att göra en musikvideo föddes. Tillsammans med musikproducent Viktor Löfgren, filmare Sandra Tengvall och ungdomsledaren Michelle Miller skulle ett antal tjejer, under tre veckor, få samarbeta och skriva både musik och text, skapa koreografi och planera inspelningen. Våga tillsammans. Växa som grupp och som individ. Hitta sin röst.
– Vi fick ihop 25 tjejer som representerade 17 olika länder. De var från olika kulturer, olika religioner och var från olika delar av Norrköping. En del var nya i Sverige, andra födda här. Arbetsmarknadskontoret hade gått in och lovat tjejerna sommarjobbslön under de tre veckorna och vi tågade upp till kommunen för att presentera vår idé; Lösningen på ett, som vi uppfattade, rådande problem. Döm om min förvåning när kommunen sa blankt nej till att söka pengar för integrationsprojekt med hänvisning att det inte var ett integrationsprojekt; Det var ju inte några killar med!

Hon skakar på huvudet och berättar att av alla projekt hon drivit genom åren kom det här att bli det svåraste, det mest motarbetade och att det till och med vid ett tillfälle refererades till som ”manshatarprojektet”.
– Hade det inte varit för att tjejerna blivit lovad lön hade jag lagt ner där och då, berättar hon. Men vi kände alla för projektet och sa att vi försöker!
Med hjälp av Cnema, Norrköping City of music, Film i Öst, Dans i Öst, Runda Bordet Film, Viktor Löfgren, Back Up och vänner som ställde upp ideellt lyckades man få bidrag till lite lön till de engagerade och genomföra projektet. Men själv jobbade Louise utan lön.
– Det är klart att det går. I alla fall en gång, ler hon och fortsätter berätta om den otroliga resa hon fick vara med om tillsammans med tjejerna. Om isar som fick brytas, självförtroenden som boostades, förmågor som hittades och om en önskan att hitta sin plats i samhället, och i livet.

På premiären var det tjejerna själva som presenterade sitt arbete för släkt och vänner, politiker och projektledare. Och för många var det första gången de talade inför publik, ett stort steg.
– Att få se stoltheten och självförtroendet som lyste i ögonen hos de tjejer som för bara tre veckor sedan varit tysta och blyga, och att höra dem beskriva vad de fått vara med om – och bli lyssnade på, det var stort, säger Louise med allvar i rösten. Det var det som var målet: att boosta en grupp som inte fått samma förutsättningar som andra till att ändå kunna spela på samma planhalva.

Hon menar att det är av hävd och gammal vana killar uppfostras till en annan självklarhet än vad tjejer gör. Det är inte deras fel, utan ett samhällsproblem och det måste göras något åt.
– Genom kulturen kan man hjälpa till att lyfta blicken och förändra, menar Louise. Sibship skapades ur en önskan att använda kulturen till att belysa och närma sig svåra saker. Om man bara pratar problem blir det än värre, men om man kan vända och vrida på frågeställningar på ett positivt sätt så kan man förändra med ganska små medel. Det är genom nya sätt att tänka som man når resultat säger Louise och citerar Albert Einstein:
”Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results”

Under sommaren 2019 genomfördes ett liknande mindre projekt, med både killer och tjejer, som finansierades av Norrköpings kommun. Med Julio Hernandez som projektledare och tillsammans med Viktor och Sandra i teamet från 2017 kom låten The power of equality till där ungdomarna fått fundera och reflektera över allas lika värde.
– När vi får möjlighet att jobba tillsammans, på lika villkor oberoende av ursprung, religion, etnicitet eller kön; det är då vi kan åstadkomma något riktigt bra! avslutar Louise.


Se musikvideorna genom att söka på:
Vi är också Norrköping – Thrive och Vi är också Norrköping – The power of equality

 

TEXT: Mirjam Lindahl
FOTO: Mirjam Lindahl