Att Simon Helmér hamnade i Linköping var egentligen en slump
– Ja, jag hade sökt till en utbildning med Göteborg som förstaval, men betygen räckte inte till, så det blev Linköping! skrattar Östsvenska Handelskammarens relativt nytillträdde VD, när vi ses över en kopp kaffe på den mysiga innergården bakom Simons rosteri och Hemslöjden på Storgatan i Linköping.
Han berättar om uppväxten i Karlskrona, som den tredje av fyra söner, och att en av bröderna studerade till en Pol. Mag-examen, en magisterutbildning med inriktning mot statsvetenskap och nationalekonomi, vilket kom att locka även Simon.
– Från början hade jag nog tänkte mig något inom juridik, men jag läste två år på Linköpings universitet och fick sedan stipendium för att läsa ett år i USA. När jag sedan kom tillbaka fick jag jobb på Studentkåren och arbetade med, framför allt, utbildnings- och bostadsfrågor. En jätteintressant period som gav mycket kontakter inom kommun och näringsliv, och det var nog mycket därför jag 2001 fick erbjudandet om att bli VD för Skill Studentkompetens som bildats 1998.
I början på 2000-talet hade de stora bemanningsföretagen, som Poolia och Manpower, vunnit mark på den svenska arbetsmarknaden, men att hyra ut studenter var fortfarande ganska nytt.
– Det var spännande att få vidga vyerna och arbeta regionalt, och att få lära känna kommunerna och de olika utmaningar och styrkor varje region har att förhålla sig var jätteintressant. I Linköping, med många akademiska och tekniktäta företag och i Norrköping, med flera stora industrier och bostadsbolag var det inte så svårt att sälja in studentarbetskraft, men det var lite större utmaning att som 24-åring få bolagen i de mindre kommunerna att inse vad en student skulle kunna bidra med, ler Simon.
Med alla studentkontakter och erfarenheter från näringslivet var steget inte så långt till nästa utmaning: Att dels ta hand om och driva Stångåstadens dotterbolag Studentbostäder men även utveckla Bryggaregården, bolaget som förvaltar fastigheterna i Valla och Gamla Linköping, och som numera heter Kulturfastigheter.
– Målet var att öka volymen och skapa ett bolag som linköpingsborna skulle kunna vara stolta över, säger Simon. Och det var först när vi kände att vi kunde leva upp till det nya namnet som förpliktigar, som vi ville byta.
Idag är friluftsmuseet i Gamla Linköping ett självklart utflyktsmål för såväl Linköpingsbor som tillresta turister. Här pågår levande utställningar på sommaren, här får skolbarnen lära sig om gamla tiders vardag på temadagar under terminerna och här driver företagare olika verksamheter i de gamla byggnaderna; Hantverkare, butiker, bed and breakfast och caféer.
– Gamla Linköping är unikt och det ska vi vara stolta över, och rädda om.
Sommaren 2015 var det dags att ta tag i nästa utmaning: Som VD för LinköpingsExpo 2017 och boutställningen i Vallastaden.
– Det var med skräckblandad förtjusning jag tackade ja till det uppdraget, berättar Simon. Men jag hade mitt stora nätverk inom bygg- och fastighetsbranschen och erfarenheterna från SKILL. Jag hade sedan 2005 ingått i Stångåstadens ledningsgrupp och jag trodde framför allt starkt på idén att bygga ihop staden med universitetet. Det var ett fantastiskt projekt att få ha varit med om och jag är otroligt stolt över Linköpings kommun och de inblandade tjänstemän, som såg möjligheterna, sjösatte det hela och fullföljde det.
Vallastaden har satt Linköping på kartan och drar besökare lång efter att expot är slut och fortfarande får Simon förfrågningar att delta i internationella forum för stadsbyggnad. Både danska och tyska projekt har tagit inspiration från Vallastaden och i augusti är han inbjuden som talare på ett brittiskt forum för hållbart och innovativt byggande.
– Det häftiga är att det fortfarande händer saker hela tiden, Vallastaden är långt ifrån färdigt och det är roligt att följa utvecklingen.
Han berättar om inspirationen som från början kom från en gammal stadsplan där olika byggherrar byggde sina hus helt olika. Om variationen som skapar liv och att Vallastaden om 100 år ska upplevas som en gammal stad.
– Brutna gator, något nytt att se bakom varje hörn och blandningen av standardhus och arkitektritat, där en orange fasad är granne med en betongfastighet¬, det är det som är charmen, säger Simon och berättar att det förstås varit mycket åsikter och diskussioner runt projektet och kanske framför allt runt de små tomterna och de spektakulära byggnaderna.
Han skrattar och frågar
– Vet du vad fördelen med ett fult hus i Vallastaden är? Det är iallafall litet! Skämt åsido, Vallastaden har varit en språngbräda för väldigt många entreprenörer och aktörer till vidare uppdrag. Det har skapat möjligheter och arbetstillfällen, erfarenheter och synlighet. Och det är otroligt viktigt för en region som vill växa.
Simon talar mycket om att våga, om att vara nyfiken och alltid vilja lära sig mer.
– Som nummer tre i brödraskaran blev jag nog lite av en konfliktlösare, ler han. En som ser möjligheterna och vill komma vidare. Jag har alltid läst mycket, lyssnat på radio och varit intresserad av samhällsskeenden och jag tror på att ta sig an utmaningar, i såväl arbetsliv som privatliv, med en stor portion nyfikenhet.
Han berättar om det stora matlagningsintresset, som är hans sätt att koppla av. Om känslan av att skapa från grunden, utan halvfabrikat och att experimentera med smaker och råvaror. Men också om att det innebär att våga testa nytt.
– Mina barn har genom åren fått lära sig att äta det mesta, ler Simon. Man måste inte gilla allt, men man måste testa. Under en föreläsning om värdegrund på Stångåstaden lyssnade vi på Sara Lund/Claes Schmit, som hellre ville använda ordet ovana, ett uttryck jag fastnade för. Man kan inte hjälpa att man är ovan när det kommer till nya smaker, åsikter, beteenden eller människor, men man kan bli van – om man vill. Sen betyder inte det att man måste vänja sig vid allt, men man vara öppen, lära sig och ge allt en chans.
Nästa chans som Simon tog kom med en annons från Östsvenska Handelskammaren, som sökte ny VD.
– Jag var redo för en ny utmaning och ju mer jag läste annonsen, där man efterfrågade någon som uppskattade att träffa människor, hade en bred profil och som var samhällsintresserad, kände jag att det där kan faktiskt vara jag! Jag lockades också av att få jobba lite större, och det här uppdraget innebar arbete med tre regioner tillsammans; Östergötland, Södermanland och Gotland. Det kändes spännande och jag tillträdde den 10 maj.
Östsvenska Handelskammaren som bildades 1913 är en fristående näringslivsorganisation som ägs av sina medlemsföretag, vilka idag är 850 stycken. Med fokus på medlemmarnas önskemål bedrivs verksamhet i tre delar; Dels arbetar man med påverkan i näringslivsfrågor, dels är man en mötesplats som också anordnar utbildningar och arrangerar föreläsningar. Men man är också behjälplig med exportrelaterade dokument.
– Ungefär 300 företag får hjälp årligen med att utfärda internationella pass, och den internationella handeln är egentligen grunden i ÖHK:s verksamhet, berättar Simon.
Att få lära känna regionerna har varit mycket roligt och väldigt intressant. Och att behöva göra det under en pandemi med allt vad det innebär av restriktioner och personlig lockdown har naturligtvis varit speciellt, men Simon är imponerad över den uppfinningsrikedom och kämparvilja som ändå finns hos regionens entreprenörer.
– Vi är många som har fått lära oss att utnyttja den digitala tekniken för att mötas, och jag hoppas och tror att vi kan ta med oss det positiva som vi trots allt fått med oss. Vår region är stor, och det är klart att man sparar mycket tid, vilket i sin tur också betyder pengar – och ibland är det också mer effektivt när man möts digitalt. Däremot hoppas jag verkligen att vi inte byter ut de fysiska mötena helt och hållet, men vi kommer kanske använda de tillfällena lite annorlunda.
Han tror att vi under lång tid framåt kommer att referera till tiden före och efter Corona. Och att det trots allt är spännande att ha fått vara med och se hur det nya normala kommer att gestalta sig.
– Jag välkomnar att kunna ta i hand igen, men kommer nog inte att gå småförkyld till jobbet i framtiden, säger han.
Som VD för ÖHK vill Simon vara med och skapa ett bättre näringslivsklimat för bolagen i regionen, säkerställa kompetensförsörjningen och ge snabb och adekvat service åt företagarna, så att det ska bli enklare att utvecklas och växa.
– Att vara en möjliggörare och kunna medverka till nätverkande mellan olika aktörer är en av våra största uppgifter, för det är viktigt att vara en framåt och attraktiv företagarregion. Vi har fantastiska förutsättningar rent geografiskt, närheten till kontinenten likväl som till Stockholms- och Göteborgsegionerna, hamnar, flygplatser, tåg- och vägförbindelser. Och vi har dessutom en mängd styrkeområden inom många olika branscher. Det ska vi förstås värna om och göra det allra bästa av.
Östsvenska Handelskammarens styrka ligger i kombinationen av de stora och små bolagen, den geografiska spridningen och variationen av branscher som medlemmarna verkar i. . Det skapar trovärdighet, men också nyfikenhet. Och Simon menar att det är en förutsättning för att kunna fortsätta utvecklas.
– Vi är olika regioner, men är ganska lika ändå. Vi har många olika utmaningar, men också intressen som tangerar varandra och vi har framför allt mycket erfarenheter att dela. Vi är dessutom en av flera handelskammare i Sverige som tillsammans kan påverka runt sådant som rör oss i ett större sammanhang. Och inte minst är vi en viktig del av Europa och det stora näringsliv som öppnar sig utanför våra gränser. Tillsammans blir vi en region att räkna med!
Att se framåt med en öppen och nyfiken attityd, om det så handlar om arbetlivsutmaningar, att våga testa nya saker och smaker eller att ge en annan människa en ärlig chans, så vill Simon utveckla och utvecklas, uppleva världen och få nya erfarenheter.
– Jag och familjen älskar att resa, och hoppas att vi snart kan få göra det igen. Men till dess finns det så otroligt mycket vackert i närheten att uppleva- om vi bara vill se det och ge det en chans., avslutar han.
Text: Mirjam Lindahl
Foto: Björn Lisinski
