I dag har hon rollen som Sveriges civilminister och brinner för att utveckla förutsättningarna för välfärden på såväl nationell nivå som lokalt i Sveriges kommuner. För Linköpingsborna är Lena Micko ett välkänt ansikte efter många år inom kommunpolitiken, men från början är faktiskt Linköpingsprofilen norrlänning
– Det stämmer, jag föddes i Umeå, men eftersom min pappa var militär blev det många flyttar under min uppväxt, berättar Lena. Till Linköping kom vi 1969 då jag var 14 år, och sedan har jag blivit kvar här.
Gymnasietiden tillbringades på Katedralskolan och det var när Lena kom i kontakt med den nybildade SSU-klubben på skolan som det politiska intresset började växa.
– Att få diskutera samhällsfrågor med både likasinnade och debattera med de som inte tyckte likadant som jag, var både intressant och roligt. Och jag blev fast skrattar hon.
»Frisk luft och långa promenader är mitt sätt att återhämta mig när jag kommer hem«
Lena engagerade sig i diskussionen kring betygssystemet, som hon ansåg vara orättvist och intresserade sig även för internationella frågor. Om ansvar och om samband i världen. Och efter att ha arbetat ett par år som informationssekreterare i Linköpings kommun tillbringade hon sju år som flyktingsamordnare, varav de tre sista även som ordförande i Riksförbundet för personal vid Invandrarbyråer
– Jag drivs av frågor som rör samhället och det ständiga förbättringsarbetet som krävs för att skapa välfärd och trygghet, säger hon. Och det kan ta sig uttryck på många olika sätt, vilket jag uppskattar. Jag gillar omväxling.
Under åren som följde sedan var Lena aktiv inom kommunpolitiken. I omgångar som kommunalråd, under åren 2007-2014 som vice ordförande i kommunstyrelsen och under 2014-2015 som kommunstyrelsens ordförande. Hon har även varit ledamot och ordförande i ett flertal föreningar, utskott och nämnder.
När jag ber Lena nämna något hon är extra stolt över att ha varit med och drivit igenom, nämner hon Cloetta Center och Drottningtornet.
– Arbetet med att få till ett regeringsbeslut för att bygga Drottningtornet var både spännande och utmanande, säger Lena. Många ”bevarare” och framför allt de som bodde utanför Linköping hade många argument om hur ett så högt hus skulle förfula och förstöra stadsbilden. Men tornet blev av – och idag är det svårt att tänka sig city utan sitt torn. Eller hur?
Under åren 2015-2019 har hon suttit som ordförande i Sveriges kommuner och landsting (SKL) och som vice ordförande i Council of European Municipalitiesand Regions (CEMR) och nu är hon alltså Sveriges civilminister med ansvar för kommuner och landsting, konsumentpolitik, offentlig upphandling och statlig förvaltning
– Det är ett spännande uppdrag med många nya frågor att sätta sig in i, men vi är ett härligt gäng medarbetare med en bra lagkänsla och ett gott samarbete för att kunna fatta gemensamma beslut, berättar hon.
Jobbet är i Stockholm, med Linköping är fortfarande hemma och det är här Lena varvar ner och samlar energi.
– Frisk luft och långa promenader är mitt sätt att återhämta mig när jag kommer hem, berättar hon. Och i Linköping finns många fina områden. Stråket runt Stångån är vackert under alla årstider och stans koloniområden är små pärlor. Emmalund är min favorit, med närheten till vattnet och de mysiga trädgårdarna.
Även matlagning fungerar som avkoppling och Lena lagar gärna grytor av olika slag.
– Jag gillar mat som tar tid!
I Linköpingshjärtat finns också en stor plats för idrott i allmänhet och för LHC i synnerhet. Och för Gripen. Hon berättar att hon hade förmånen att få flyga ett gripen-plan 2002 och att det var en magisk upplevelse att få testa att rolla och göra loopar.
– Och utvecklingen av näringslivet är naturligtvis också något som ligger mig varmt om hjärtat. Det gemensamma långsiktiga ansvaret; lokalt och nationellt, avslutar hon.
TEXT: Mirjam Lindahl
FOTO: Ninni Andersson/Regeringskansliet
