Tiffany Bettembourg är kettlebellsportaren och världsrekordhållaren i grenen Long cycle Clean and Jerk. SM gick av stapeln härom helgen och där tog hon hem tre guld (Long cycle (90 reps 2×20 kg) , Biathlon och Jerk), slog sitt gamla världsrekord i Jerk och gjorde därmed 173 reps med 2×16 kg, och knep även ett silver i Snatch.
Nu laddar hon inför att försöka få med kettlebellsport som en OS-sport. Det som intresserar mig är hur hon laddar inför dessa kraftmätningar som tävlingarna är, hur hon känner sig under tävlingsdagarna och vad som driver henne. Häng med så får du veta mer.

In Medias Res:
Tiffany sitter i det trånga lilla väntrummet. Rummet är inrett med ljusa, pastellgula vävtapeter som har sett sina bästa dagar för länge sedan. I rummet sitter två tjejer till och en kille. Killen kan tydligen inte slita ögonen från sin telefon, utan fipplar med den oavbrutet. Alla är sammanbitna och just nu pratar ingen med varandra.
Tiffany kan nästan höra sin mage skrika sig hes av hunger, samtidigt som den mullrar som om två världar rämnade. Efter invägningen kommer Tiffany få äta igen, och det är det enda hon tänker på just nu. Det enda som hela hennes kropp och väsen vill.
Hon tycker sig kunna känna doften av bullar, kanske av nylagad mat. Det är svårt för henne att avgöra om hon hallucinerar eller om den faktiskt är där.
Även fast tävlingen stundar imorgon känns det som den är långt in i framtiden, och det är oceaner av tid fram till dess.
Dagarna och veckorna innan har inneburit en hård diet och ett om möjligt ännu striktare träningsschema för att banta ner sig till tävlingsvikten men trimma upp sig inför prestationen och formen som krävs till tävlingen.

Adrenalinet pulserar i Tiffanys kropp och alla hennes sinnen är på helspänn.
Hon är så spänd och känslig att hon nästan kan höra minutvisaren på väggklockans benvita urtavla, skrapa sig fram efter att de långa sextio sekunderna har passerat.
Bam – en minut till har passerat.

De senaste veckorna har inneburit en tuff resa, inte bara för Tiffany, men kanske även för hennes omgivning. För när tävlingen nalkas så skärps hennes fokus på just träning och mat. Allt annat blir sekundärt. Det är förmodligen förmågan att fokusera som gör att hon har sitt världsrekord.
Tiffany vill prestera i allt och utan problem kunna stå för sina prestationer oaktat om det gäller sport, fritidssysslor eller skola och arbete. I grunden handlar det om att få bekräftelse för att det man gör leder någon vart – att man gjort någonting bra – att man kan vara nöjd med sig själv.

Imorgon går tävlingen av stapeln och Tiffany längtar tills allt är över. Inte för att hon inte älskar det här med att tävla och allt runt omkring. Hon längtar tills det är över, för att då kan hennes spända tävlingsnerver äntligen ska få slappna av.
Förhoppningsvis med en ny vinst eller ett nytt rekord under bältet.

Det är en sport som kräver mycket mental styrka och pannben. Ett tiominuters set där man försöker jobba upp så många repetitioner som möjligt är en ren och skär tortyr, både för kropp och psyke. För att orka med krävs det att man har gjort sin läxa – i form av ett disciplinerat tränande av grenspecifika övningar samt generell styrka och kondition. De senaste passen känns fortfarande i Tiffanys något sargade, men adrenalinstinna kropp.

Vi rycks ut ur Tiffanys upplevelse och in i nutiden; där jag har fått förmånen att möta Tiffany Bettembourg på hennes hemmaplan – Campushallen, för att höra lite om hur hon ser den närmsta tiden och vilka satsningar hon har på gång.
Tiffany möter upp mig med ett leende. Hon har jäktat hit efter att ha avslutat sin löptur, denna soliga, men kyliga, söndagseftermiddag.
Jag frågar henne hur den närmsta framtiden ser ut, och vad hon har för fokus just nu.
– Nu på sommarhalvåret är det flest tävlingar, men det är väl lite si och så med dem i dessa tider. EM verkar vara kvar i oktober men med anledning av Corona har i princip alla tävlingar innan dess ställts in. VM har blivit framskjutet till december. Det är ju den största tävlingen så det är klart jag vill åka på den.

Tiffany fortsätter exalterat:
– Samtidigt på EM, så kommer TAFISA (The Association For International Sport for All) vara närvarande. TAFISA är en vänskapsorganisation till Sveriges Olympiska kommitté. De kollar på och bedömer olika sporter som eventuellt skulle kunna bli olympiska grenar, för olympiska kommitténs räkning. Så de kommer vara närvarande på EM och kika på eventuella kandidater. Då tycker jag att det är viktigt att jag är där och är med och stöttar. Samtidigt som att jag försöker vara realistisk och inser att det kan vara svårt att få med sporten som en olympisk gren.

Men som vi har fått uppleva tidigare i denna artikel krävs det otroligt mycket satsning och engagemang för att tävla. Tid och ork, för att inte tala om semesterdagar, räcker dessvärre inte till de båda tävlingarna.
– Vi får se var jag landar i mitt beslut. Inget jag vill spekulera alltför mycket i nu.

Vi lämnar den frågan till framtiden. Men jag är dock otroligt nyfiken på vad som är det roligaste som Tiffany har gjort under sin kettlebellskarriär.
– Det måste nog varit VM 2017, då jag vann VM-guld i Jerk och även slog världrekord i samma gren. Det var en riktigt häftig känsla. Publiken var helt fantastisk. Väldigt engagerad och vild. Tävlingen som hölls i Grekland, var kanske inte den mest välarrangerade tävlingen, men det var liksom hela upplevelsen. Det kändes overkligt att höra sitt namn ropas upp: ”Bettembourg, new world record”.

Stort. Med de orden som vi låter Tiffany knyta ihop säcken. Jag önskar henne lycka till med framtida tävlingssatsningar och även med att få in kettlebellsport som en olympisk gren. Är det någon som kan lyckas med detta så är det Tiffany Bettembourg.

Det här är Tiffany Bettembourg

Ålder: 29 år
Längd: 171 cm
Vikt: 66 kg
Bor: i Linköping
Tränar: Kettlebellsport på Campushallen i Linköping
Jobbar: Som jurist på Ludvig & co
Familj: Sambo
Meriter i urval: VM-guld 2017 i Jerk (stöt), Världsrekord 2017, 2018, 2019, 2020 i Jerk och 2019 i Long cycle, SM-guld 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020
Sponsorer: Campushallen, Wellnox Rå juicer

 

Text: Björn Lisinski
Bild: Björn Lisinski