Att hon skulle jobba med trä var självklart. Frågan var bara inom vilken riktning. Antingen skulle det bli i pappas fotspår, som ingenjör, eller som finsnickare. Valet blev att ta ingenjörsspåret. Och nu driver hon sin egen verksamhet Just Wood och jobbar med precis det, trä. Bara trä.
– Jag flyttade till Linköping för 22 år sedan för att plugga träteknik, en specialisering inom maskinteknik, på universitetet. Och här blev jag kvar, säger Stina Gunnarsson och visar tillrätta i den lilla trivsamma studion belägen på innergården bakom Hemslöjden på Storgatan i Linköping. Här står mängder av glasburkar med olika träpärlor och rullar med näverband bredvid askar med örhängen, ringar och halsband i olika trämaterial. Men här hänger också kassar och necessärer av kork, klänningar och – ja du läser rätt – trosor av trä.
– Trä är verkligen ett fantastiskt material, eller hur? skrattar Stina och visar på en rulle tyg som står lutad mot väggen. Det här är trätyg! Det heter tencel och är gjort av cellulosafibrer från just träd. Och det här, hon tar fram en flaska tallsåpa, det är flytande trä.
Det var på högstadiets träslöjdslektioner passionen för materialet trä väcktes till liv genom en bra och engagerad lärare som såg potentialen och lät Stina hålla till i slöjdsalen även utanför de schemalagda lektionstimmarna.
– Jag gjorde en bokhylla av trä och stål. Och en stol i form av en människa som man fick sitta i knät på, berättar Stina. Och det var där och då jag insåg att med trä kan jag göra allt!
Siktet ställdes in på möbelindustrin och efter avslutad utbildning jobbade Stina som ansvarig för företagets stora specialförfrågningar och arbetade nära olika arkitekter med produktutveckling och produktion.
– Det var fantastiskt att få hjälpa kunder realisera sina tankar och idéer, och jag trivdes bra. Men efter tio år kom en förfrågan från universitetet om att ta vid efter en pensionsavgång. Och jag tackade ja. Universitetet är en väldigt teoretisk värld och det var en härlig utmaning att visa upp potentialen i träets alla former och föra in idén om trä som material för alla industrier, även till ingenjörerna, ler hon.
Att bli egenföretagare var aldrig något som Stina ens funderat på, men viljan att utforska och skapa resulterade 2014 i firman Just Wood och hon upptäckte att entreprenörskapet passade henne alldeles utmärkt.
– Att få vara involverad i hela processen, från idé och utveckling till produktion är roligt, utvecklande och inspirerande. Att sedan även ha ansvar för marknadsföring, försäljning och ekonomi är en utmaning som jag lär mig lite mer om varje dag.
Under fem år, fram till 2019, drev Stina sitt företag vid sidan om anställningen på universitetet, och trappade succesivt ner samtidigt som verksamheten utvecklades.
– Jag är glad och tacksam att ha haft en så förstående arbetsgivare, som främjar egenföretagande och entreprenörskap och som låtit mig få göra den här resan i min egen takt, säger hon. Idag gör jag enstaka gästföreläsningar, men är inte anställd längre. Så nu börjar en ny resa mot att skala upp och få riktig lönsamhet i bolaget.
För att kunna utvecklas rätt har Stina tagit in en advisory board som bollplank. Människor med erfarenheter och kunskaper som hon har förtroende för och som kan hjälpa till att formulera och sätta upp mål.
– Det finns mycket potential att växa i Sverige, men vi kikar även lite utomlands, säger hon. Jag har också fått ett riktigt bra samarbete med ett större företag inom skogsindustrin som tycker det är roligt med giveaways av trä, som relaterar till deras verksamhet. Just nu filar jag på en tygkasse av Wettex, som består av 70% trä (och resten bomull) som efter att ha använts till att bära mässmaterial i kan klippas ner till disktrasor och på så sätt återanvändas.
Ett av de lite mer udda projekt Stina gjort är en folkdräkt helt i trä. Kjolen och särken är sydda i tencel och broderade med björkrot och träpärlor. Till livstycket, kjolsäcken och förklädet har hon använt svart och naturfärgad, riktigt tunn och tygfodrad, kork och vävt pappersgarn. Till detta finns ett hårband av näver, ett halsband av bärnsten, som ju är förstenad kåda och – förstås – träskor.
– Jag kallar den Corky, berättar Stina. Ett annorlunda sätt att visa upp träet på. Så plockar hon fram ännu en lite speciell produkt. Det här är en sniff-ring. Den är gjord av ene-virke och med varje ring följer en lite slipkloss som man kan använda för att gnugga fram den härliga doften. Perfekt för trista möten till exempel!
Idag säljer Stina sina produkter främst via webshopen, men hon har också återförsäljare runt om i landet.
– Vad som kommer att hända i framtiden får vi se. Jag är lite sugen på en kombinerad ateljé/butik med en folkbildande touch där man ska kunna se tillverkningen på plats. Just nu har jag en del möjligheter på gång, ler hon lite hemlighetsfullt. Och eftersom jag är ganska orädd och gärna provar nya saker så kanske det kan bli verklighet en dag!
Text och foto: Mirjam Lindahl
