Det började med en tanke. En fika på ett café med vänner och en tom lokal mitt över gatan som resulterade i frågan ”Vad skulle vara coolt om det öppnade där? Vad saknas i Linköping?”. Svaret blev ”En nischad klädbutik med sådant man inte hittar i de stora kedjornas sortiment.” Fikastunden tog slut, men tanken släppte inte taget. Pelle Valsinger började fundera och planera. Och 1999 startade han sin butik på Platensgatan i Linköping.
– Jag har egentligen aldrig drivits av att starta eget, utan snarare av att göra något som jag själv har en passion för. Jag kom från en musikerbakgrund, hade spelat i indieband och rest mycket utomlands, bland annat i Japan, där jag upplevde en ny typ av kultur som speglade av sig i kläd- och inredningsstilar. Det lockade mig.
Han berättar att han gick runt i Stockholm för att leta inspiration och kom i kontakt med ägarna till en butik som hette Boutique Sportif och som drevs utifrån samma idéer som Pelle själv hade och som dessutom sålde en del av de märken han fått upp ögonen för.
– Av dem fick jag otroligt mycket hjälp! Helt fantastiskt, faktiskt. De delade med sig av både tips och kontakter och vi gjorde en hel del inköp tillsammans som inte hade varit möjliga för mig ensam. Vi var aldrig ett gemensamt bolag, men jag valde ändå att kalla min lilla butik på 38 kvadratmeter till Petit Sportif, ler Pelle.
Att vara företagare är en livsstil och inte alltid självklart och enkelt. Val man gör slår inte alltid ut precis som man tänkt sig och man måste vara flexibel och lyhörd för att få det man tror på och brinner för att även ge lite lön i slutänden.
– Vi har byggt om, byggt ut och förändrat en hel del genom åren. Men det är också en del av det roliga. Att fortsätta utvecklas, fortsätta skapa, i takt med att både omvärlden och även du själv förändras. Och det är kanske en av orsakerna till at vi fortfarande finns kvar, funderar Pelle.
Han menar att fördelarna med att vara fristående är att man inte styrs uppifrån utan själv har friheten att välja både strategi och sortiment. Så skrattar han.
– Många kanske tycker att det är lite luddigt, men det finns faktiskt en tydlig röd tråd inuti mitt huvud!
2002 flyttade butiken till Storgatan, där den ligger idag, och Pelle har varit med om en stad i förändring, modecykler som återkommit och förändrade köpbeteenden. Han berättar om ett Linköping som förr tystande fullständigt på sommaren, men som nu istället lever upp. Om en julhandel som lugnat sig, kanske till fördel för en ökad e-handel och om de senaste årens underliga tillvaro i en pandemi som lamslog stora delar av samhället.
– Vi kommer från en tid som business-mässigt varit total katastrof, säger Pelle. Så är det, även om det finns andra branscher som fått ta hårdare slag än vi. Och trots att vi äntligen börjar se en trendförändring i och med att restriktionerna försvunnit, så är siffrorna långt ifrån återhämtade.
Han berättar om en tid som inte bara medförde kortare öppettider och personal som tvingats vara hemma utan också om en dominoeffekt där leveranser inte fungerat eftersom tillverkning- och transportaktörer också påverkats av pandemin, vilket drabbat återförsäljare och i slutänden butiken.
– Men att ha för lite varor att sälja är egentligen en lyx i sammanhanget, konstaterar Pelle och berättar också med glädje om det uttalade stöd han känner från kunder, som sagt att de vill ha kvar butiken och därför gör vad de kan för att det ska kunna bli så. Ett stöd och peppande som spelar stor roll.
Pelle hejar på kunder som kommer in i butiken och förvissar dem om att det bara är att säga till om de vill ha hjälp med något. De tittar runt en stund och stannar framför ställen med vintage-kläder, som är en nyhet för våren.
– Vi har väntat på det här i två år och det känns jättekul att äntligen få köra igång. Vi måste bli mycket bättre på resursutnyttjande, inte minst inom klädbranschen som faktiskt är usel ur ett hållbarhetsperspektiv. För mig känns det viktigt att vara med och ta ett ansvar, sälja saker med kvalitet och en hållbar livslängd. Mode är faktiskt inte behovsstyrt utan det är upp till både köpare och säljare att välja klokt.
Själv köper Pelle gärna second hand både när det gäller att inreda hemma och i butiken. Borden och hyllorna är självsnickrade av material som han kallar skräp och ett antal olikfärgade skrivbordslampor utgör belysning ovanpå en pelarhylla med kepsar.
Han säger att inredningsvalet egentligen handlar om tre saker. För det första att det inte finns pengar. För det andra att förfabricerade hyllrack och konsoler är trista, tråkiga och fula helt enkelt. Och för det tredje att det handlar om att ta vara på resurser.
– Det är rätt unikt också! skrattar Pelle. Jag är ingen möbelsnickare direkt, men det är lite punkigt. Och jag gillar det!
Sportif har sin egen personlighet, vilket kommer sig av att Pelle grundar alla beslut i egen smak och intresse. Och hoppas på att kunder håller med.
– Det går inte att börja i andra änden, menar han. För då förlorar man snart trovärdighet och tillit. Jag tänker att en småskalig indie-tjurighet har tagit mig hit, och det har fungerat. Många andra hade säkert lagt ner för länge sedan, men vad är framgång egentligen? För mig handlar det om att må bra och trivas, få vara kreativ och fortsätta utvecklas.
Text och Foto: Mirjam Lindahl
