You are currently viewing Företagarlivet är som fotboll

Företagarlivet är som fotboll

Hon är Linköpingstjejen som ”liksom aldrig tagit sig härifrån”, men som inte heller vill vara någon annanstans. Hon är den målmedvetna tonåringen som strök skjortor och jobbade extra under skoltiden för att kunna åka till Australien, och hon är dottern som såg vad det innebar att vara egenföretagare i sina egna föräldrars slit, och därför tidigt bestämde sig för att aldrig själv driva företag.

Möt Petra Hammarstedt – idag VD för Qlean Scandinavia AB; ett innovativt tjänsteföretag med tre affärsområden inom miljösmart renhållning som även driver verksamhet i Norge.
– Ja, jag hade tidigt bestämt mig för att jag aldrig skulle driva företag, skrattar Petra när vi ses en gråruggig aprilförmiddag som bjuder på allt annat än vårkänslor. Vi sätter oss i konferensrummet i företagets lokaler på Torvinge Industriområde i Linköping, och samtalar över en kopp kaffe. Om livet som inte låter sig regisseras, om käppar i hjulen och om tillfällen som helt enkelt är för bra för att inte ta vara på. Och Petra berätta om mamma Mauds skrivtjänst och om pappas tekniska kvalitetskontroller av svetsskarvar. Och om att hon själv tidigt hade ett driv att jobba, tjäna sina egna pengar och stå på egna ben.
– Ja, jag strök skjortor och hjälpte pappa att rensa bly nere i källaren. Och under gymnasietiden jobbade jag som croupier på krogen, nåt man fick göra på den tiden trots att man inte var 18, säger hon och ler åt minnet.

Hon ler också när hon berättar om Peter, vakten som hon tillbringade många arbetspass med på krogen och om att det definitivt inte var kärlek vid första ögonkastet – men ändå så pass att det bara blev en kort sejour i Australien, med studier i matematik, biologi och franska innan hon flyttade hem igen.
– Vi fortsatte jobba tillsammans, på en städfirma, säger Petra. Han hade ansvar för klottersanering och jag arbetade med fönsterputs och hemstäd. Samtidigt pluggade jag med sikte på att bli specialpedagog. Jag älskar att jobba med människor och tänkte att det var det jag ville göra. Framför allt med tonåringar. Under den här perioden föddes också våra första barn, två tvillingtjejer. Så inte var det svårt att få tiden att gå precis. Men det där med att sitta still – det har ändå aldrig varit min grej!

På städfirman hade man precis investerat i en fönstertvättmaskin som använde ett helt nytt system med avjoniserat vatten. Det vill säga vatten som man renat från salt och kalk.
– På så vis slipper man torrdroppar, och det blir mer tidseffektivt när man till exempel slipper eftertorka, berättar Petra. Och när vi upptäckte att maskinen också var bra på fönsterkarmar och andra ytor började vi fundera på vad man mer kunde använda tekniken till. Och fanns det ännu fler ämnen i vatten man kunde ta bort? Vad skulle det kunna betyda iså fall? Så började vi experimentera med olika filter och reningsprocesser.

– Det är klart att många funderade på vad vi höll på med… Rena redan renat vatten? Men det visade sig att det fanns mycket att upptäcka! säger Petra och berättar sedan om det som kom att ställa hennes tidigare så fasta beslut på ända. En måndagsmorgon i september 2002, när hon och Peter kom till jobbet hade nämligen ägaren till företaget stuckit. Allt var borta, förutom maskinen.
– Så där stod vi, utan jobb. Men med en städmaskin som vi höll på att utveckla och ett par avtal med kunder. Så vad gör man…? Jo – man blir med företag!

Så föddes den ofrivilliga företagaren. Som ringde runt till kunderna och förklarade läget. Som sålde allt för att investera i uppbyggnaden av det nya företaget och som flyttade med familjen ut till ett torp i Ulrika med utedass och kallvatten. Som reste land och rike runt för att demonstrera den nya tvättekniken. En teknik som bjöd på svårslagna resultat, men som ändå möttes med en viss skepsis. Bara vatten…?
– På den tiden var svanenmärkt det närmaste ett miljötänk som fanns. Vi försökte sälja in konceptet underhållstvätt. Man väntar inte med att tvätta sin bil tills lacken faller av – varför underhåller man inte fasaderna på sina fastigheter på samma sätt och undviker större och mer kostsamma reparationer?

Det tog ungefär tre år av kämpande innan företaget började rulla på och generera vinst och lön. Då kom telefonsamtalet en natt. Ni har inbrott.
– Tusen tankar, förstås, säger Petra. Tills telefonen ringde igen. Det var inte inbrott. Det brann. Allt var borta! Och jag tog det som ett tecken på att ”Nej, jag ska inte driva företag!”
Men paret Hammarstedt gav inte upp. Tack vare ett välfungerande nätverk av vänner och företagarkollegor, bra stöd från både Almi och banken och dessutom en vilja av stål hade man på tre veckor en ny lokal med möbler och låneavtal för att kunna fortsätta.

– Vi lanserade varumärket Qlean: Q eftersom vi jobbade mycket med Q-märkta byggnader och lean som står för det skonsamma. Det är trots allt bara vatten, som vi använder. Inga kemikalier eller andra rengöringsprodukter. Vårt vatten är dock renat även från andra ämnen som gaser, mineraler och salter och att kalla det avjoniserat blev därför inte helt rätt. Vi började därför kalla vårt vatten för ultrarent, eftersom det inte gick att mäta exakt hur mycket renare det faktiskt är.

I samband med Al Gores uppmärksammade film En obekväm sanning gjorde hela världen en helomvändning, och både miljö och hållbarhet debatterades i alla typer av sammanhang.
– Vi blev uppringda av det som då hette Fortum, som berättade att det hade ett problem med att betongen i spillgroparna under deras transformatorer hade visat sig inte tåla oljan som samlades där, och därför hade börjat läcka. Frågan var om det ultrarena vattnet kunde lösa olja, så att bassängerna gick att laga? Och det gick bra. Det är egentligen helt otroligt. Med bara vatten, ultrarent förstås, men ändå – lyckades vi få rent betongen från olja vilket innebar att man kunde täta betongbassängerna och hindra oljan från att hamna i naturen.
Hon berättar också om att man utvecklade en ny typ av golv till transformatorerna. Ett plåtraster som inte släpper igenom syre och därför eliminerade ett annat bekymmer – nämligen att det ibland började brinna i oljan.
– Men det är inte helt okontroversiellt, det där med att hitta på lösningar på problem som egentligen inte finns …, säger Petra lite krasst. Ingen vill ju förstås medge att deras oljegropar läcker. Det är mycket sexigare att producera ren el än att städa upp gammal skit efter sig. Hon fortsätter lite klurigt; Men genom att benämna det som en miljöförebyggande åtgärd, går det ofta lättare.

Idag består Qlean Scandinavia AB av Qlean Surface med fasad och taktvätt, Qlean Construction som vänder sig mot kraftindustrin med sanering, rengöring, tätning, lagning och förbättring och Qlean Industry som förser tillverkningsindustrin med industritvättar.
– Vårt motto; Att vara ”Qleanest in the world” innebär inte bara att de produkter vi erbjuder är rena och bra för miljö och natur, säger Petra. Det betyder också att vi tar ett helhetsansvar för arbetsmiljö, att vi följer lagar och regler och att vi också engagerar oss socialt.
Hon menar att det i många upphandlingar läggs alltför lite fokus på säkerhet och hållbarhet och att man i stället stirrar sig blind på kronor och ören i första ledet.
– Det kanske tar två dagar för oss att starta upp ett tak-jobb, medan andra är i gång på ett par timmar. Men vad händer när det slarvas med säkerheten och ett olyckstillbud inträffar? Hur mycket extra kostnader – förutom allt det där, som inte går att mäta i pengar –– kommer att läggas till den totala notan i slutänden?
Hon berättar också om en miljölagstiftning som ibland sätter krokben för de som vill börja göra annorlunda. Till exempel är det förbjudet med avlopp i många industrianläggningar eftersom man inte vill riskera att kemikalier kommer ut i naturen. Men utan avlopp kan man ju heller inte använda vatten.
– Ibland hade man behövt börja i en annan ände…

Jag funderar på det där med att jobba ihop med sin livspartner. Att dela även sin arbetstid förutom allt annat som ska pusslas ihop. Blir man någonsin ledig när man pratar jobb även hemma?
– Alltså, jag vet ju inget annat, säger Petra. Jag och Peter har alltid jobbat ihop. Men för oss funkar det bra. Vi är olika och tar tag i olika saker. Peter är den som föredrar att stå på mässa och prata med några stycken i taget. Jag gör i stället gärna en föreläsning och står på scenen. Det visserligen kan ha något att göra med att jag då får styra konversationen! skrattar hon. Men faktum är att man måste ha familjen med sig om man ska driva företag. Att båda är beroende av samma inkomstkälla är kanske inte helt ultimat, samtidigt delar vi ju samma passion och jobbar för samma sak. Vi är ett team och vi bollar allt. Vi tycker inte alltid lika – men vi diskuterar. Och idésprutan och realisten behövs båda två.

Hon säger att samarbete, att dela förpliktelser och framgångar liksom både frihet och ansvar, är ett vinnande koncept för en sund och utvecklande arbetsplats. Qlean har blivit Gasellföretag fyra år i rad och har kreditvärdighet AAA. Man satt upp stora mål, vilka man tillsammans med de anställda jobbar mot. Men man har också hunnit med mycket.
– Vi har turen att finnas i Östergötland som är experter på att föra samman universitetet med sin forskning och näringslivet. Vi hittade ett samarbete med LiU genom det miljöteknik-mingel, som blev v 45 och senare Innovation Week. Och via forskningsresultat har vi fått publicitet vilket förstås också blivit en draghjälp. Vi vann Svenska Kraftnäts Miljöpris, efter att ha sanerat Sveriges smutsigaste transformator. Innan hette den Grisen. När vi var klara döptes dom om till Renen! Men vi fortsätter jobba framåt.

På fritiden är hela familjen Hammarstedt engagerade i fotboll och stora LFC-fans. Sommaren 2019 tog de ledigt i tre hela veckor och åkte husbil runt i Frankrike för att följa laget i VM. Men även på hemmaplan är engagemanget stort.
– När jag handlar till kiosken på Linköping Arena eller säljer korv i halvlek släpper jag allt och är bara där och då. Och det är fantastiskt. Det är både socialt med umgänge tillsammans med likasinnade, men också kroppsarbete med bärande och fixande. Det är återhämtning.

Att vara företagare, om än en ofrivillig sådan, innebär lärdomar, och Petra menar att det inte finns något yrke inom vilket man lär sig så mycket. Man går på nitar men man växer, man bryter ihop och kommer igen. Och framför allt – man kan inte ducka för problemen. Fotboll och företagande är lite lika: kämpa, gör ditt bästa i och för laget och kör med rent spel.
– Lite Pippi Långstrump-mentalitet är kanske att föredra, men när man inser att man inte behöver kunna allt, utan att det är en styrka i att be om hjälp, då har man alla förutsättningar att lyckas.

Text: Mirjam Lindahl
Foto: Björn Lisinski

Tidigare publicerat i Affärsstaden #4 2021