Lena Norin Selhag driver tillsammans med sin bror Mats Norins Ost. De är den tredje generationen Norin i familjeföretaget Norins Ost, som har två affärer i Linköping och en i Norrköping. De pratar med denna tidnings utsände på sitt nya kontor, som ligger på gården bakom affären på Storgatan i Linköping.
– Kontoret är litet, säger Mats Norin.
– Vi sitter precis som vi gjorde förut, fyller Lena Norin Selhag i. Vi har inte separerat utan det är fortfarande samma upplägg.
Syskonen arbetar nära tillsammans sedan de blev delägare 1999.
– Då tog vi över från min pappa och min farbror, säger Lena. De tog i sin tur över från min farfar, som startade hela verksamheten 1931.
Syskonen var överens om att båda skulle bli delägare och de äger lika stora delar av företaget, svarar de unisont.Norins Ost har alltså firat 80 år i Linköping.
– Det är ett privilegium att få ta över ett familjeföretag som tredje generation, säger Lena.
– Det stämmer bra, fyller Mats i.
Såväl Lena som Mats hade prövat på att jobba i andra branscher innan syskonen tog över Norins Ost.
– Vår far har drivit företaget, säger Mats. Vi har varit involverade i andra sysslor innan vi hoppade in i Norins ost. Det är så de har byggt företaget.
– Min bror drev eget innan han började på Norins, säger Lena. Med den erfarenheten vi har från olika branscher, på var sitt håll, så hade vi öppna ögon när vi kom in i verksamheten. I och med att jag hade importerat parfym från Frankrike och Italien var det inte svårt att komma hem [till Linköping] och börja göra likadant med ost.
Deras yrkeserfarenhet innan Norins Ost var olika. Mats har tidigare varit försäljningschef på företag som sålde byggmateriel i Örebro.
– Det var i början på 90-talet, under byggbranschens värsta tider. Jag flyttade ned till Linköping 1993 då jag hade ett företag med en kollega, som som sålde plåt, industriportar och maskinhallar till lantbruksindustrin. Mats fick frågan av sin far om han ville bli delägare i Norins Ost.
– Det var 1996, säger Mats, pappa ville trappa ned lite. Beslutet var inte svårt. Jag sålde min del av det andra företaget till min kollega.
Syskonen har om inte vuxit upp i företaget, så åtminstone följt det på nära håll.
– Jag jobbade alltid här på somrarna, säger Lena, och hade förmånen att jobba med farfar, som tyvärr gick bort år 2000. Jag fick lära mig en del. Det var på 70-talet, man fick inte säga du utan det var mycket titlar och ni. Jag är jätteglad över att ha fått jobba med honom. Jag ville börja jobba här efter skolan, men det fick jag inte för pappa. Han tyckte att jag skulle skaffa mig en egen erfarenhet först. Det var precis vad Lena gjorde.
– Jag har jobbat med lite allt möjligt. Jag har bland annat jobbat på Dukas huvudkontor när det fanns. Det var där jag lärde mig det mesta med kundreskontra, leverantörsreskontra och redovisning, och jag läste marknadsföring. Jag fick sedan komma över till marknadsavdelningen på Duka. Jag var med om lanseringen när man slog ihop Önskebutikerna och Duka till ett. Med allt vad det innebar av profilering över lag, ny profilering av byggnader, logotyper, annonser och så vidare. Det var i slutet på 80-talet och början på 90-talet.
– Jag jobbade ungefär åtta år på Duka som assistent. Jag ville mera och jag hade massor av idéer som jag inte tyckte att jag fick gehör för. Det fanns ju alltid chefer, manliga chefer, skrattar Lena. Därför sökte hon sig vidare.
– Först så blev jag tillfrågad om att börja jobba på ett tryckeri. Jag började som säljare, men det var ingenting för mig. Att sitta i en bil var inte kul. Jag sålde jättebra de månader som jag var där, men det var inte vad jag ville göra. Men Lena är glad att hon provade på det.
– Sedan fick jag jobb på en parfymeriagentur i Stockholm, där jag bodde då. Jag började som assistent på agenturen. Vi hade ett antal kända märken. Efter ett tag där blev jag produkt- och marknadschef. Jag fick hand om en del märken själv och jag fick lansera parfymer med allt vad det innebär av presskonferenser och möten med journalister. Det var fantastiskt roligt och jag jobbade mycket med Frankrike och Italien, det var de största länderna, men vi hade också några märken från England och USA.
Efter några år där som produkt- och marknadschef lockade Linköping igen.
– Min pappa tyckte att jag jobbade alldeles för mycket. Han ringde mig en dag och sa att om jag skulle jobba så där mycket för någon annan, kunde jag lika gärna komma hem och bli egen. På den vägen är det.
Då hade Lena träffat sin man, som är bördig från Göteborg.
– Vi flyttade båda två ned till Linköping. Då var det meningen att jag skulle ta över företaget, men så kom ett litet barn i vägen. Jag jobbade med ett barn i magen, och sedan under tiden efteråt. Då drev jag Norins Ost ihop med min bror, och pappa var också inblandad. Så han kunde se att min bror och jag höll sams. Sedan 2002 klev pappa av helt. Han är pensionär, men hjälpte till en början gärna till om vi bad honom om det.
Generationsväxlingen gick smärtfritt, och Lenas farfar fick precis uppleva den innan han dog 2000.
– Min pappa är ett föredöme när det gäller generationsskifte, säger Lena. När han såg att allting fungerade, och mina två barn var inne på dagis och jag kunde ägna mig åt jobbet på heltid, då klev han av. Han hjälper alltså till om vi ber honom, men lägger sig inte i någonting. Även Mats jobbade extra på Norins Ost när deras farfar, som alltså dog 2000, drev firman.
– Jag sommarjobbade under skoltiden några somrar när jag gick på högstadiet. Då var farfar kvar i firman, så lite minnen har jag av honom.
Eftersom båda syskonen äger lika mycket måste de vara överens.
– Om vi inte är överens så diskuterar vi saken, säger Mats. Om vi inte är överens fast vi har diskuterat, ja …
– Vi brukar vara överens, bryter Lena in. Som Mats säger diskuterar vi saken. Sedan tar vi den ett varv med styrelsen.
– Om det är tunga beslut, fortsätter Mats, är det oftast så att vi blandar in styrelsen. Styrelsen består sedan 2008 av de båda syskonen och Lennart Bohlin, tidigare framgångsrik VD för Cloetta och senare Cloetta-Fazerkoncernen.
– När vi bestämde oss för att ta in en professionell styrelse, berättar Lena, satt vi och funderade på vem vi önskade. Vi satt och funderade på vem vi skulle vilja ha, och på önskelistan fanns Lennart Bohlin. Så vi frågade honom om han var intresserad av att bli styrelseordförande. Vi hade ett långt möte med honom och han lyssnade på vad vi ville och behövde hjälp med. Han funderade, återkom till oss och sa att han gärna tog uppdraget. Som före detta VD för Cloetta och styrelseproffs kan han mat, livsmedel, försäljning, marknadsföring och ekonomi.
För syskonen, och för Norins Ost, är traditionen viktig, men det är också viktigt att förnya sig.
– Traditionen är att fortsätta att lagra osten, säger Lena. Vi håller fast vid lagringstiderna, fortfarande är en extralagrad ost lagrad minst 18 månader.
– En hög service … säger Mats.
– … och hög kunskap i butiken, fyller Lena i.Norins Ost är flerfaldigt prisbelönt.
– Vi har fått många utmärkelser, säger Lena. Senast fick vi priset för »årets butik« av Retail Awards, ett pris som gäller hela Sverige.
Antalet anställda är 14 fast anställda.
– Plus ett tiotal som jobbar extra, säger Mats. Förutom arbetet med butiken och rörelsen är Lena ute på ost- och vinprovningar två kvällar i veckan. Det är inte något som Mats gör. Syskonen har en tydlig arbetsfördelning mellan sig.
– Jag sköter ekonomi, löner, personal, marknadsföring och provningarna, säger Lena.
– Jag sköter lager, logistik, försäljning och inköp, säger Mats.
– Ibland går vi självklart in och hjälper varandra när det gäller inköp och försäljning, säger Lena. Jag har inga problem att ta en order. Vi har även Camilla på kontoret som i första hand är ordermottagare och ansvarig för vårt Ostogram®. Hon är ett fynd.
Folk frågar, liksom undertecknad, om inte syskonen tröttnar på varandra.
– Både ja och nej, säger Mats.
– Mats får säga vad han vill, men jag tröttnar inte på honom, säger Lena. Han är på lagret på måndag, då sitter jag och jobbar själv. Men det fungerar jättebra.
– Ibland kan det bli lite mycket av saker och ting, fortsätter Mats, men man vet om att så är det.
Eftersom syskonen har olika arbetsuppgifter ser deras dagar olika ut.
– En typisk dag i mitt liv, säger Mats, från att jag kliver in på jobbet, är att öppna datorn och gå igenom alla mejl. Jag selekterar dem som är mest akuta och tar hand om dem, besvarar dem i den mån man kan besvara dem. Sedan är det att gå igenom beställningar, inköp och det som har med företagets försäljning att göra.
Livsmedel ligger Lena varmt om hjärtat.
– Jag är, och har alltid varit, förtjust i mat, säger hon. Vi började i liten skala att importera från Italien. Sedan började vi åka på mässor och fick kontakt med fler leverantörer. Därefter började vi jobba med Frankrike, till exempel. Idag importerar vi mellan ett och två ton ostar i veckan bara från Frankrike. Eftersom Norins Ost både är grossist och detaljist måste de hela tiden fylla på sitt lager. Importen från Europa har sina sidor, till exempel språket.
– Lagerhållningen tar en stor del av min tid, fortsätter Mats, genom att skicka mejl och ringa våra leverantörer. Många finns utomlands och då är det smidigast att mejla. En del är dåliga på språk, till exempel i Italien. Norins Ost har löst problemet på ett speciellt sätt.
– Vi har en tolk, säger Mats. Vi arbetar med små mejerier i Italien. De kan inte engelska. Vi har en svensk dam, Birgitta, som bor i Milano, och jag mejlar order till henne. Hon vidarebefordrar dem till de mejerier som inte behärskar engelska.
Mejerierna får på så sätt instruktioner.
– Med hjälp av Birgitta kommunicerar vi Norins Osts order, fortsätter Mats. De levererar den till Verona ett visst datum och så hämtar vi upp den med lastbil. Det funkar väldigt bra, inga konstigheter.
Mats har fler arbetsuppgifter än så.
– Jag jobbar mycket med försäljning, aktiverar produkter, hittar nyheter, kollar av marknaden lite grann. Om det är något som har dykt upp försöker man hänga på den trenden. Det är inte varje dag det dyker upp något nytt, men man håller öron och ögon öppna. Jag pratar mycket i telefon med både leverantörer och kunder som ringer och lägger order.
Eftersom Norins Ost både är grossist och leverantör arbetar Mats även med de tre butikerna.
– Vår butiksdel sköter vi ifrån kontoret, personalen som ringer eller mejlar synpunkter och saker som ska åtgärdas, man måste se till de är nöjda och glada.
Norins Ost har genom åren vunnit en rad priser för årets butik i både Linköping och Norrköping. De har rykte om sig att ha bra personal.
– Ja, instämmer Mats, det är inget stort arbete med de anställda, på grund av att vi har en fantastiskt bra personal som vi absolut inte vill byta ut (skratt) under några omständigheter. Dem är vi rädda om, och vi kan delegera mycket mer idag till personalen. De tycker att det kul att få ta ansvar. De växer oftast in i sin roll ännu mer. Lena och jag gör inte så mycket, vi har synpunkter på saker och ting, men det mesta sköter de själva – i stora drag. Lena och jag är involverade, och personalen har en väldigt viktig del i företagandet. De sköter det galant med inköp, personalansvar och kassa framför allt.
Både Lena och Mats sommarjobbade alltså i Norins Ost när de gick i skolan. Ännu har inga barn från den fjärde generationen arbetat i företaget.
– Lenas barn är äldst, säger Mats. Det kanske kommer. Båda familjerna är hästintresserade. Lenas barn är tonåringar och de hjälper till ibland.
– De har hjälpt mig att klistra frimärken och att etikettera marmelad, säger Lena. Det är fantastiskt roligt att få jobba med dem, men jag kommer nog att säga samma sak som min pappa. Om de är intresserade av att ta över, ska de ut och se sig om först.
Idag är det bara tredje generationen som aktivt arbetar i företaget.
Lena och Mats pappa har helt lämnat Norins Ost.
– Vår far är inte kvar alls i företaget, säger Mats. Han kommer in och hälsar på ibland, men han lägger sig inte i någonting. Det har han aldrig gjort, utan han släppte företaget till oss. Han såg att vi kunde styra skutan och lämnade över den med varm hand. Självklart har pappa funnits med under alla år, och i början när man var lite grön hade man många frågor att ställa om hårdost, som är min tyngsta bit. Vi har ett ganska stort lager med svensk hårdost som ska skötas, vändas och vaxas vid rätt tillfälle, och pappa kunde det på sina fem fingrar. Den kunskapen har man tagit till sig.
Norins tillverkar dock ingen egen ost.
– Det enda vi gör är att vi lagrar ost. Vi har vårt lager ute i Jägarvallen, säger Lena. Vi byggde till, så idag ligger det på 900 kvadratmeter. Av dessa är 460 kvadratmeter så kallat höglager med fem meter högt i tak. Det är vårt »mognadslager«. Vi har separata rum för olika ostar, och dessertosten ska egentligen omsättas varje vecka. Det är därför som vi tar hem ost så ofta.
Temperaturen är viktig.
– Dessertost ligger i ett kallare rum med en temperatur på cirka plus fyra grader, fortsätter Lena. Hårdosten ligger i ett rum med en temperatur på cirka plus tio grader. De ostarna vaxar vi och vänder på. De ska ligga minst ett år.
En gång i veckan är Mats på lagret. Norins Ost lagerhåller cirka 150 000 kilo långlagrad svensk ost.
– Vi har två stycken heltidsanställda på lagret. Jag är där ute måndagar för att träffa och prata lite med dem. De uppskattar det, annars blir de ensamma. Det är en egen enhet och vi andra jobbar i stan. Vi får inte glömma bort dem. Av den anledningen åker jag ut och tar på mig lagerrocken. Jag lyfter ost och packar order. Jag pratar med dem, försöker reda upp saker och ting, önskemål om förändringar. Jag är vem som helst en måndag.
Lena Norin Selhag är ansiktet utåt, medan Mats Norin kompletterar henne.
– Vi har valt så, säger Mats. Det är tur att vi är olika. Lena är den personen som vill synas och höras.
Lena är ofta ute på ost- och vinprovning. Hon provsmakar en hel del av de ostar som Norins säljer.
– Inte allt, men sitter jag här och blir sugen har jag 3 500 franska ostar att välja på att beställa. Det är självklart att jag inte kan provsmaka alla ostar. Ibland chansar jag om jag blir sugen på någonting och testar osten. När vi är ute på mässor provsmakar vi mycket.
Till skillnad från vinprovning, där man spottar ut vinet efter att ha provsmakat det, sväljer provsmakaren ibland osten.
– Det beror på var man provsmakar. Jag har suttit med i en provsmakningspanel nere på Kalmar mejeri, och då spottade vi eftersom vi provsmakade från flera olika partier för att se att de höll måttet. Då sitter man med en papperskorg och ett glas vatten. Men man blir mätt i alla fall, även om man spottar. I andra fall äter jag osten.
Lena äter naturligtvis ost till frukost.
– Jag äter inget annat än ost, säger hon. Ibland kanske jag köper hem en korv, men det är sällan. Jag är ostoman, jag älskar ost!
Hennes bror Mats instämmer.
[title size=”3″ start=”yes”]SNABBFAKTA: LENA NORIN SELHAG:[/title]
TITEL: VD och ägare av Norins Ost.
FAMILJ: Man och två döttrar.
FRITID: Hästar, och en hund av rasen bichon havanais.
[title stop=”yes”][/title]
[title size=”3″ start=”yes”]SNABBFAKTA: MATS NORIN:[/title]
TITEL: Inköps- och försäljningsansvarig och ägare av Norins Ost.
FAMILJ: Fru och två barn.
FRITID: Åker enduro (»Lite fler hästkrafter än vad jag har som hobby«, skrattar Lena)
[title stop=”yes”][/title]
TEXT: Daniel Atterbom
FOTO: Kristin Carlén
Tidigare publicerad i Affärsstaden #9 2014.