Hon följde med sin man, som fått jobb på Ericsson, till Linköping och tänkte att ”här kan vi väl bo ett tag”. Nu har det gått snart 30 år, och Anna Axelsson blir mer och mer förtjust i Östergötland ju längre tiden går. Men hjärtat – det är alltid är småländskt. Precis som dialekten.

Vi ses en härlig försommareftermiddag på Cleantech Park i Linköping, där Anna arbetar och där hon också bjuder på en kopp kaffe och ett samtal om livet och om den sorts ledarskap hon vill ägna sig åt. Hon börjar med att berätta om uppväxten på landet, där hennes mamma och pappa drev lantbruk vid sidan om sina ordinarie jobb och om hur närheten till naturen blivit viktig i kommande livsval.
– Den småländska strävsamheten har jag med mig från dem, berättar Anna. De lärde mig tidigt om värderingar där allas lika värde var det självklara. Att vara sig själv. Tro gott om andra och att jag som tjej naturligtvis kunde göra precis samma sak som mina killkompisar om jag ville. Även kärleken till naturen har jag med mig härifrån. Både jag och min bror var scouter och var ute mycket i skogen. På somrarna åkte vi runt i husvagnen och betade av alla ”sevärdhetskringlor” på kartan. Vi besökte fågelsjöar, fornminnen och alla möjliga stenhögar runt om i landet. Viljan att värna om, och ta ansvar för naturen har jag alltid haft med mig.

Hon fortsätter berätta om studier i internationell ­ekonomi vid Växjö universitet och skrattar lite när hon säger att det var med ambitionen att rädda världen hon tog sin examen.
– Visst fick jag ett stipendium från SIDA med en resa till Zimbabwe, men jag lärde mig också att man kan vara med och rädda världen på olika sätt. Man måste inte göra det genom att bli en läkare utan gränser eller jobba för Rädda Barnen. Att arbeta för hållbarhet här hemma – och kunna göra det på flera olika plan – det är också ett sätt att leva, både som man själv vill samtidigt som man gör något bra för andra.

Efter studierna följde ett antal år med arbeten på Danske Bank och Proffice tills Anna såg en annons om att Östsvenska Handelskammaren sökte en ansvarig för sitt nätverksarbete. Hon skickade in sin ansökan och fick jobbet som gav henne en större plattform, både verksamhets­mässigt och geografiskt, och där hon fick driva frågor om jämställdhet och integration, inte minst under 2015 då den stora flyktingvågen berörde henne djupt. Här var hon också med och startade upp och drev projekt som 100-­listan, vilken synliggjorde ojämnställda styrelser, anordnade styrelseutbildningar och skapade en bank av kompetenta kvinnor redo för styrelseuppdrag, samt CSR East Sweden, ett nätverk för miljö- och hållbarhetspåverkan. Projekt som vuxit sig stora och spridit sig vidare ut i landet.
– Det var ett spännande och utvecklande arbete. Men i lokalerna där vi hade vår verksamhet satt också ett annat företag som jag blev intresserad av, berättar Anna. Företaget heter Envima och lite för mig själv gick jag och tänkte att om de någon gång skulle behöva en verksamhets­utvecklare skulle jag gärna ta den rollen. Men när frågan kom var det med erbjudande om att ta över som VD! Anna skrattar och berättar att hon invände att hon aldrig varit VD innan varpå Anders Johansson, en av företagets grundare, sa att ”Just därför!”

Hur vill vi leva om 30 år? Vad är vi beredda att offra för att nå dit? Jag tror att vi måste börja tänka mer långsiktigt. Våga bryta mönster och se det som att vi, genom att tänka om nu, investerar i framtiden.

Sagt och gjort. För tre år sedan axlade Anna rollen som VD för miljö- och hållbarhetskonsultföretaget och fick möjlighet att kombinera arbetet med ledarskap och personlig utveckling i ett sammanhang där hela ­verksamheten syftar till hållbar utveckling.
– Samhällets omställning mot hållbarhet går inte i den takt som behövs. Hur kan vi få det att gå fortare? Hur kan vi inspirera och få våra kunder att göra något extra. Bara något litet mer än vad lagen kräver? Det är de frågorna vi ställer oss.

Anna förklarar hållbarhetsarbetets tre P:n där det första står för People och vikten att ta hand om sig själv och om andra. Att inte hela tiden jaga och jämföra utan ibland tillåta sig att vara good enough.
– Det här är ett av de områden som jag brinner allra mest för. Människorna. Att få utöva det kloka ledarskapet genom personlig utveckling och att få andra att växa.
Hon menar att det inte minst handlar om att skapa förståelse för, dels vem man själv är och hur man tar sig an de olika utmaningar man ställs inför, och dels vilken typ av människor man har i sin närhet; kollegor, samarbetspartners eller kunder, och hur man bäst kommunicerar och interagerar med dem.
– Själv är jag, enligt det test vi gjorde för ett tag sedan, en pådrivande motivator. Jag vill få med människor och se resultat snabbt. Som tur är har jag medarbetare omkring mig som kan få mig att sänka farten och säga åt mig att sova på saken, skrattar Anna. Men insikten om att alla personligheter behövs och kompletterar en arbetsgrupp är viktig.

Hon berättar om många unga som kommer ut i arbetslivet med högt ställda förväntningar och ibland orimliga krav på sig själva.
– Som ledare vill jag vara en förebild som kan bidra till att de vågar slappna av och förstå att de duger. Vara med och skapa hållbara anställda och dynamiska arbets­grupper, helt enkelt. Och det tror jag att jag gör bäst genom att ge verktyg till att förstå, men inte ta över ansvaret och bli en ”mamma-chef”.

Hon trycker också på vikten av att vara en attraktiv arbetsgivare, från start till mål- och låta det långsiktiga hållbarhetstänket även genomsyra hur man agerar när någon väljer att sluta.
– Duktiga människor har man till låns, så är det, ­konstaterar Anna. Här handlar det om att skapa förutsättningar för den som slutar att vara stolt över sin tid på ­företaget och över det man varit med om att åstad­komma. På så sätt får man ambassadörer som sprider ordet, vilket är bra mycket mer värt än en helsidesannons i någon stor tidning.

Hon fortsätter berätta om det andra P:et som står för ­Planet och som handlar om att synliggöra de om­ställningar som vi behöver göra för att komma tillrätta med klimat­förändringarna.
– Hur vill vi leva om 30 år? Och vad är vi beredda att offra för att nå dit? Det finns ett talesätt som säger ”Short time pain for long time gain” och jag tror att vi måste börja tänka mer långsiktigt. Våga bryta mönster och se det som att vi, genom att tänka om nu, investerar i framtiden.
Som exempel tar hon en upplevelse från en tid hon och maken bodde i Australien, och hon vid ett tillfälle ville ha vindruvor. Men hur många butiker hon än besökte fanns inga att få tag på. Och när hon frågade fick hon skrattade till svar att det inte var säsong. Och inte importerar man, som en av världens störta vindruvsproducenter, druvor från andra länder.
– Först blev jag irriterad, säger Anna. Men sen tänkte jag efter lite och insåg sen att det faktiskt inte är helt fel att ibland få längta lite. Att låta säsongsvaror få vara just det. Solmogna svenska jordgubbar hör hemma på sommaren och man måste kanske inte ha just det på nyårsafton? Ta vara på det som är som bäst just nu och njut av det.

Hon säger att mycket handlar om att göra egna val utifrån det man själv tror på, utan att för den skull bli en besserwisser eller börja skambelägga andra. Att vara ­miljömedveten idag är långt ifrån bilden av den skogs­mulle med fotriktiga skor och kånken på ryggen som många kanske sett framför sig.
– Att smyga in en fokusändring och berätta om vad man gör är klart bättre än att tala om vad man inte gör längre, säger Anna. Berätta hur roligt och enkelt det var att ta nattåget ner i Europa och vilken upplevelse det blev. Precis som smarta influencers. Och på så sätt skapa nyfikenhet och vilja i en positiv spiral.

P nummer tre står för Profit och är också en viktig del av ett företags hållbarhetsarbete.
Här handlar det om att ta reda på vad det är man tjänar mest pengar på och hur man kan göra de viktigaste och mest lönsamma förändringarna. Man kan fundera på vilka hållbarhetsaspekter som är viktigast för ­kunderna, ­fokusera på dem och hur man kan kommunicera ut hållbarhetsarbetet för att stärka sitt varumärke, både hos kunderna men även som arbetsgivare.
– Naturligtvis handlar ju företagande i grunden om att tjäna pengar, säger Anna. Och ju bättre lönsamhet – desto större utrymme för fler som kan göra mer i arbetet mot en hållbar framtid.

Förflyttning är ett ord som återkommer under vårt samtal. Förflyttning och omställning av fokus, handlingar och synsätt. Och om att tillsammans bidra för att komma dit vi måste komma. För att vi bara har en planet. Och för att
vi har ansvar för den.
– Naturen är viktig för mig. Det är där jag hämtar min ­energi. Om det är i skogen eller vid havet spelar egentligen inte så stor roll. Jag har faktiskt till och med börjat förstå storheten med den östgötska skärgården, skrattar Anna och ­berättar att hon sedan barnsben annars varit en ­västkust-tjej, men att familjen nu köpt en sommarstuga i Gryt.

– Allt i livet hänger samman. Människor och miljö, djur och natur, arbetsliv och fritid. Och hållbarhet i alla delar är viktigt för att det ska fungera. Min önskan är att få fort­sätta vara med och verka för förändring och kunna inspirera till gott ledarskap i hållbarhetens tecken. Det är vad som får mig att gå upp på morgonen!

Text: Mirjam Lindahl
Foto: Björn Lisinski