Vad är det ni inte förstår? Det var frågan som nästan tvåtusen forskare ställde till landets politiker i en debattartikel i Aftonbladet den 25 augusti. Jag kan inte påminna mig om att så många svenska forskare gått ut med ett så skarpt budskap riktat till politiken förut. Men forskarna, liksom många andra, har tröttnat på politikernas oförmåga att ta klimatkrisen på allvar och prioritera frågorna. Det är faktiskt helt ofattbart att klimatfrågan fått så otroligt lite uppmärksamhet i valrörelsen. När den här krönikan publiceras är nog valrörelsen äntligen över och vi går förhoppningsvis in i en mer konstruktiv fas. Men det är väldigt oroväckande att bara två partier har ett seriöst politiskt program för klimatåtgärder och att resten mer eller mindre kommer med en strid ström av utspel som ofta är kontraproduktiva vad gäller klimatet. Förhoppningsvis har de medvetet dolt sina klimatagendor i någon form av missriktad hänsyn till väljarna och efter valet kommer de att gnistra till och överraska oss alla. Men det är nog för mycket att hoppas på.

Att klimatfrågan får så lite uppmärksamhet är än mer märkligt med tanke på vad som pågår i vår omvärld. Kina är drabbat av värsta värmeböljan i historian. Höstskörden är allvarligt hotad på grund av värmebölja och torka, och konsekvenserna kan bli förödande även för livsmedelsförsörjningen i övriga världen. Många länder i Europa har lamslagits av värme och torka i sommar. I södra Europa har det inte varit så illa på åtminstone 1200 år. I vissa delar av Frankrike finns inte ens vatten i kranen och vinodlarna är jätteoroliga för årets vinskörd. De har börjat skörda i augusti, vilket är en månad tidigare än normalt, och druvorna är små och för söta. Frankrike har också fått stänga ner kärnkraftverk eftersom vattnet som används för att kyla dem är för varmt. De europeiska floderna har väldigt låga vattennivåer (liksom stora floder i Asien samt Syd- och Nordamerika), vilket drabbar många företag som är helt beroende av floderna för distribution av sina varor. I Spanien, som odlar cirka en femtedel av hela världens olivolja, befarar man att ungefär hälften av skörden kommer att gå förlorad. I Pakistan är läget det motsatta. Där har årets monsun gått bärsärkagång. I skrivande stund ligger en tredjedel av landet under vatten och mycket åkermark är så illa åtgången att både årets och nästa års skördar raderats ut. Med de höga livsmedelspriserna i kölvattnet av Putins krig lever många redan på marginalen. Årets översvämningar riskerar därför att putta många pakistanier över kanten till svält.
Samtliga ovanstående väderhändelser går att koppla till den globala uppvärmningen enligt forskarna. Ändå agerar svenska politiker som om klimatkrisen inte är något vi behöver bry oss om, om de ens medger att det är ett problem. Jimmie Åkesson menar till exempel att fler människor dör av kyla än av värme, så lite global uppvärmning gör nog inget. Det är både felaktigt och så dumt att det knappt går att ta in.

Intressant är att politikerna inte har något stöd i näringslivet för sin loja inställning till klimatfrågan. I augusti publicerade Global Compact Omställningsrapporten 2022. De har intervjuat 876 företag om nuläget och framtidsutsikterna för det svenska näringslivets hållbarhetsarbete. I rapporten framgår att företagen anser att hållbarhetsarbetet drivs fram av att ägare, medarbetare och kunder efterfrågar en tydlig hållbarhetsstrategi och ett aktivt hållbarhetsarbete. I detta sammanhang nämns inte politiker. Dock menar företagen att regeringen är den aktör som har enskilt störst påverkan på omställningen till hållbarhet. Kortsiktig och otydlig politisk styrning ses som ett av de största hindren. I rapporten lyfter företagen att det finns en hel del obekväma beslut att ta från politikens sida och i väntan på dessa måste företagen driva på omställningen i egen regi och efter egen förmåga. Detta är precis i linje med vad jag hörde från företag i Almedalen. Företagen efterfrågar ledarskap och att politiken är visionära genom att staka ut vägen och erbjuda en tydlig berättelse om var vi befinner oss och vart vi är på väg. Många anser också att kunskapsgapet mellan politikerna och näringslivet är för stort vilket försvårar utvecklingen av lösningar som är praktiskt genomförbara för företagen.
Hanteringen av reduktionsplikten är ett skolexempel på vad företagen inte gillar. Först står sju av åtta partier bakom riksdagsbeslutet om reduktionsplikten, dvs hur mycket biodrivmedel som ska blandas i diesel och bensin under varje år fram till 2030. Men så fort det börjar blåsa lite, mindre än ett år efter att beslutet är fattat, så börjar var och varannan rikspolitiker att prata om hur reduktionsplikten ska monteras ner. Tack vare det parlamentariska beslutet, har flera företag börjat projektera svensk produktion av HVO och andra biodrivmedel som ska komma ut på marknaden inom de närmaste åren. Nu är de rådvilla – vågar de satsa? Om man inte kan lita på att politiken står fast vid denna typ av stora politiska beslut –kan man då motivera miljardinvesteringar? Risken är helt enkelt för stor.

Bert Nordberg, en av Sveriges stora näringslivsnestorer enligt Dagens Industri, är också kritisk. Hans företagsengagemang har på senare år gått från mobiltelefoni till energifrågor. I en intervju i DI uttrycker Bert frustration över politikers oförmåga att ta tag i utmaningarna. Han menar att energi- och klimatfrågorna inte borde vara höger-/vänsterfrågor och att det borde vara möjligt för politiker att enas om en fungerande energipolitik. Han anser att detta inte sker och att vi nu kan se hur de gröna visionerna börjar vackla. I ett läge av energikris har lokala politiker lagt in veto mot 8 av 10 vindkraftsetableringar i Sverige. Hade de etableringarna blivit av hade energifrågan varit i ett annat läge. Bert menar att han har läxat upp Ulf Kristersson vad gäller kärnkraftsfrågan och att politiker lurar väljarna när de lyfter fram kärnkraft som den centrala lösningen.
Uppenbarligen struntar de flesta politiker i vad forskningen säger. De struntar i de ungas protester. De bryr sig inte om vad företagen tycker. Frågan är vem som skulle kunna lyckas att få dem att lyssna? Vem kan få dem att förstå? Och att agera.

Tidigare publicerat i Affärsstaden 8 – 2022

Malin Forsgren

Seniorkonsult, 
2050

Tillbaka till krönikor