När man ägnar så stor del av sin vakna tid att jobba med klimatfrågan ur olika perspektiv blir det svårt att förstå att andra inte ser på problemet med samma oro. Vid en middag för ett tag sedan ställde jag frågan till de andra vid bordet om vad klimatfrågan betyder för dem. Svaren jag fick var intressanta, framför allt eftersom de varierade ganska mycket med de svarandes personligheter, yrken och bakgrund. Den krassa medelålders mannen konstaterade att mänsklighetens förmåga att lösa globala problem inte räcker till för att hantera en så komplicerad utmaning. Men å andra sidan är det ju egentligen bara ett problem för mänskligheten som i sig bara är ett sandkorn i universum under en sekund av evighetens klocka. Planeten och universum kommer att överleva och om hundratusen år är troligen både människor och våra korkade idéer att förbränna fossila bränslen ett minne blott.
IT-killen kom med en intressant liknelse och jämförde människors beteenden i relation till klimatfrågan med så kallad bag holding. Ett fenomen som jag aldrig hade hört talas om. Men tydligen är det ett etablerat begrepp i spelvärlden (och i finansvärlden). Trots att en spelare sitter med en dålig hand och inte har några rimliga möjligheter att vinna, fortsätter denna att spela och satsa pengar på handen. Även om de runt bordet vet att om spelaren med trumf på hand inte ska ta hem hela klabbet måste någon spräcka spelet, så agerar spelare efter spelare likadant, och lämnar ansvaret att agera till den som är sist på tur. Trots att folk vet att oddsen för att vi och framtida generationer får drägliga livsbetingelser framöver är usla om vi inte ändrar beteenden så pekar man ändå på någon annan att lösa problemet. Eller som en av de andra middagsgästerna uttryckte det – i klimatfrågan råder någonannanismen i alldeles för stor utsträckning.
Terapeutens slutsats var att klimatfrågan leder till en känsla av kontrollförlust. Kontrollförlust kan ta sig många uttryck – en del känner panik och oro, vissa regredierar och andra går in i komplett förnekande. Enligt Chat GPT innebär regression att en person faller tillbaka till ett tidigare, mer primitivt beteendemönster eller en tidigare utvecklingsnivå. Detta kan innebära att personen använder mer barnsliga eller infantila beteenden för att hantera en svår situation. Ganska träffande vad gäller en del av våra politiker med andra ord! (det senaste var inget Chat GPT skrev, det hittade jag på själv!).
Jag frågade faktiskt Chat GPT hur hen ser på klimatfrågan. Fick då det diplomatiska svaret: ”Som en AI-assistent har jag ingen personlig åsikt om klimatfrågan”. Men sedan kom en bra utläggning om vetenskapliga bevis och att det är viktigt att vidta åtgärder. Jag frågade också varför en del förnekar klimatförändringarna och det hade Chat GPT ganska bra koll på. Bristande kunskap och missuppfattningar, ekonomiska intressen och en känsla av hjälplöshet var några av skälen som lyftes. Det AI-genererade svaret inkluderade också politiska eller ideologiska övertygelser samt medveten desinformation från en del aktörer i samhället. Boten har säkert gjort en korrekt analys, men oavsett skäl kan jag ändå inte förstå hur man inte kan vara superorolig för den globala uppvärmningen.
Jokern i leken i Sverige som försöker få politiken att backa från klimatfrågan är ju SD. Jag fattar inte riktigt varför, med tanke på att det är ett parti som vill behålla det svenska och vurmar för naturromantik. Ju varmare det blir desto mer kommer den svenska naturen att förändras, och dessutom skapas än värre grogrund för massiva flyktingströmmar, så det borde vara i SD:s intresse att begränsa den globala uppvärmningen. De brukar ju säga att vi ska hjälpa folk i deras hemländer och för många är den bästa hjälpen idag att minska utsläppen av fossila utsläpp på global nivå. Jag försökte få Chat GPT att förklara varför SD inte tycker att klimatfrågan är viktig, men det ville den inte svara på eftersom den inte vill gå in på partipolitiska åsikter. Så jag fick tänka själv i stället.
I enkäter som gjorts med riksdagsledamöter är det bara SD-representanter som svarat att de inte tror på den globala uppvärmningen. Nu har i och för sig Elsa Widding blivit politisk vilde, men hon var inte ensam. Jimmy Åkesson uttryckte därtill tvivel i frågan senast i höstas då han sade att han inte har sett något vetenskapligt stöd för att vi befinner oss i en klimatkris här och nu. Martin Kinnunen (SD:s klimatpolitiske talesperson) har tidigare sagt att det räcker med att Sverige förhåller sig till EU:s klimatpolitik. Men nu är partiet tydliga med att de vill att Sverige ska blocka ambitiös klimatpolitik inom EU. Kinnunen har också uttryckt att Tidöavtalet öppnar för att överge de nationella klimatmålen. Och han tycker att det kan vara värt för Sverige att betala stora summor pengar för att slippa nå EU:s klimatmål. Otroligt märkligt resonemang. Är det inte bättre att lägga pengarna på att vidta klimatåtgärder, än att slänga in dem i ett svart hål?
Varför tjatar jag så mycket om SD och vad de tycker om klimatet? Om det hade varit så att de bara påverkade politiken i relation till sin representation i riksdagen, dvs motsvarande cirka en femtedel av Sveriges befolkning, så hade man kunnat negligera dumheterna. Men problemet är att regeringen är så himla rädda för att gå emot SD att man sväljer även de största kamelerna som presenteras av partiet. De enda som med en viss ryggrad går emot SD öppet är L, men det räcker inte när M och KD är tvärtysta.
I en situation när man endast hjälplöst kan följa den trista utvecklingen på nationell nivå, är det en lisa för själen att få jobba med ambitiösa företag. Ett av de jag jobbat länge med har under flera år gnetat på för att minska avtrycken från sin verksamhet. De jobbar i en knepig bransch, så jag har inte vågat hoppas på snabba framsteg. I veckan presenterade vi deras klimatbokslut för 2022. De hade minskat utsläppen i sin verksamhet med nästan 30 procent – på ett år! Och närmar sig sina 2030-mål om halverade utsläpp jämfört med 2019 med stormsteg. Det gör mig varm om hjärtat och minskar definitivt känslan av hjälplöshet!
Tidigare publicerat i Affärsstaden #5 2023
Malin Forsgren
Seniorkonsult,
2050
Tillbaka till krönikor
