”Jo, det är sant. Språket är en stark maktfaktor.” 

Den erfarne ledaren tittar misstänksamt på mig, och svarar: ”Du menar att jag som ledare ska börja bry mig om hur vi pratar med varandra. Det är väl inte det jag ska hålla på med i min ledarroll. Jag har fullt upp med att hantera inflation och ökade företags­kostnader.”

”Ja faktiskt”, säger jag och ­fortsätter: ”Det är precis det som är viktig i en kris.  Vilka berättelser du som ledare har bidrar till att skapa hopp och mening på arbetsplatsen. Det du berättar för din personal och dina kunder bidrar till hur andra uppfattar verkligheten. Är det berättelser om kris och hot. Lyfter du fanan och ­berättar om era styrkor och hur ni ska klara de nya utmaningarna ni står inför? Finns ­berättelser om stolthet och om företagets historia och hur ni vuxit och klarat utmaningar förut?”

”Ja, människor pratar väl som de vill, tänker jag”, säger ledaren. ”Det är ingenting som jag tänker lägga mig i”.

Jag lämnar ledaren där. Blir bekymrad över hur lite vi vet om språkets makt men hur påtagligt det är i dessa tider när till och med Försvarshögskolan startat en forskningsenhet under namnet Narrative Research Lab. Våra berättelser har helt enkelt blivit en säkerhetsfråga. Narrative betyder just berättelse och utgår ifrån att världen och verkligheten utgår ifrån det vi människor berättar för varandra. Med berättelsen skapar vi våra identiteteter, vilka vi är och vilka värderingar som är viktiga för oss.

Berättelser som att ”jorden är platt” eller att ”Sverige är en terroriststat” blir lika sanna som vilken fakta som helst. Det är därför som vi behöver använda språket som den starka kraft den är, och särskilt i kris. Och särskilt som motkraft till förödande narratives som till slut ­legitimerar ett land som Ryssland att begå folkmord i Ukraina eller att man eldar upp svenska flaggor i Turkiet.

Mitt lilla gudbarn är 4 år. Hon berättar att det finns ett spöke i garderoben och att hon är rädd. Vi går och tittar. Vi pratar om hur det känns att vara rädd och hur hon kan känna sig trygg igen. Vi pratar om hur stark hon är och att det borde var spöket som är rädd för henne i stället. Vi skrattar tillsammans. Spöket är borta ­liksom berättelsen. I stället finns en ­modig flicka som skrämmer bort spöken. 

Som ledare, förälder och politiker har man makten att förändra genom språket och ge näring till goda kraftfulla ­berättelser som ger hopp framåt. ­Berättelser har vingar och sprids snabbt och särskilt i vår tid med ett informations­flöde som är större än någonsin. De finns där på arbetsplatsen och de påverkar vår verklighet. Våra berättelser om värderingar, stolthet och framgångar bidrar till vår kultur. ­Berättelser om rädslor, hot och ensamhet likaså.

Alla dessa berättelser skapar vår verklighet. Hur vi pratar och berättar påverkar graden av tillit och graden av tystnad på en arbetsplats. Vad har ledaren med detta att göra kan man fråga. 

Jo, när du frågar om framgångar, om när det går bra, ger uppskattning för det som fungerar, firar när ni lyckats, så bidrar du till språkkulturen oavsett om du är ledare eller medarbetare. Men ledaren har mer makt att påverka och leda samtalet. Att bidra till ett språk som ger hopp och ­mening och får oss starka trots motgångar. Stolthet som strategi kan lyfta vem som helst, vilken organisation som helst och vilket land som helst. De kan lyfta en liten flicka om är rädd för spöken. Berättelser är makt. Så vilka berättelser vill du ska få vingar?  Vilka narratives om värderingar ska bära er i tuffa tider? 

”It’s a victory when weapons fall silent and people speak up”
            Volodymyr Zelensky

Tidigare publicerat i Affärsstaden 2 – 2023

Susanne Bergman
Organisationskonsult & författare

Tillbaka till krönikor