Klimatet i Coronans tid

Döden, döden, döden – med de orden inledde Astrid Lindgren och hennes systrar sina telefonsamtal för att ha ämnet avklarat. Jag har försökt inleda mina samtal med Corona, corona, corona på sistone – men det har inte hjälpt. Oundvikligen glider samtalet in på virusets härjningar i smått och stort. Det är med andra ord svårt att skriva en krönika utan att beröra Corona, men vad man än skriver så är det ohjälpligt förlegat när tidningen väl trycks. Så ha överseende om den här krönikan känns som om den var skriven för en evighet sedan – för ur ett Corona-perspektiv är det nog så.
Jag har förstås funderat över vad krisen innebär ur ett klimatperspektiv. Det kommer så klart att bero på hur långvarig den blir och hur djupt den slår på ekonomin. Vi vet redan att det blir ett hack i kurvan över CO₂-utsläpp. Det såg vi i samband med finanskrisen 2008 och till exempel innebar nedstängningen av Kinas industrier under årets första kvartal en tillfällig nedgång av Co₂-utsläppen med cirka 25 procent. Men eftersom industrierna startas upp igen och kör på som förut så blir det just bara ett hack i kurvan.

Ett annat utsläpp som minskat drastiskt är kvävedioxid som släpps ut från förbränning av fossila bränslen i bilar, industrier och kolkraftverk. Dessa utsläpp orsakar inte global uppvärmning, men ändå miljontals dödsfall. Bara i Sverige beräknar IVL att cirka 7600 dör i förtid varje år. NASAs mätningar visar drastiskt minskade kvävedioxidhalter både i tätbebyggda områden i Kina och i norra Italien under Corona-krisen. Även på Hornsgatan och Sveavägen i Stockholm har utsläppen minskat med cirka 40 procent jämfört med förra året. Det här minskar förstås antalet döda i förtid under just den tidsperioden, men kanske blir även det bara ett hack i kurvan. Så fort trafiken och industrierna kommer igång igen så börjar nog folk i riskgrupperna att dö igen. Såvida vi inte lär oss något av krisen.

Många forskare varnar för att den ekonomiska krisen, närmast kollaps, som följer i Coronas fotspår, kan leda till att företag drar ner på åtgärdsprogram för att minska klimatrelaterade utsläpp. Det är nog en rimlig farhåga. På Volvo permitteras chefen för ansvarsfullt företagande och alla forskningsprojekt som rör omställningen till ett hållbart transportsystem stoppas tillfälligt. Man kan förstå att fordonstillverkarna stoppar produktionen, på grund av komponentbrist och efterfrågetapp. Men, om man får vara lite surkärring, kunde inte Volvo använt utdelningen på 5,5 kronor per aktie som man fortfarande har för avsikt att dela ut (det var bara extrautdelningen som stoppades) för att säkerställa att strategisk framtidsforskning kunde fortsätta? Min förhoppning är att när den ekonomiska krutröken lättar, så prioriterar företag att se om sina hus inför framtida hot. Att man tänker ett steg längre – hur kan vi framtidssäkra vårt företag i relation till det hot som alla världens beslutsfattare satte högst upp på riskkartan inför Davos-mötet i januari. Nämligen de eskalerande klimatförändringarna.

Under de senaste åren är vi många som gnisslat tänder över att politiker med noll kunskap och intresse för klimatfrågan fått för stort inflytande i världen. Ett uppenbart exempel är Trump. Hans hantering av klimatkrisen och Corona är lika frapperande som usel. Just när jag skriver detta har USA gått om Kina i antal fall. Intensivvården håller på att krackelera. Trumps kommunikation i krisen har mest liknat ett försök att skriva en ny Kafka-roman. Reaktionerna från myndigheter har varit senfärdiga, och dessutom gör bristen på socialt skyddsnät att många jobbar trots att de är sjuka. Med tanke på att risken för allvarliga konsekvenser ökar med fetma så kan de procentuella dödstalen bli högre i USA än i exempelvis Kina. Dock röker amerikanarna mindre än kineserna, så det kanske väger upp. Ingen vet hur det blir, mer än att det blir illa. Helt plötsligt är det omvända roller när en grupp mexikaner kräver att gränsen mot USA ska stängas och att inga amerikaner ska släppas in i Mexiko. De blockerar till och med gränsövergångar handgripligen för att slippa få in smittade amerikaner. När USA lamslås av Corona drabbas ekonomin hårt även där. Och det kanske Trump får lida för i höstens presidentval. Vilket vore oerhört bra ur ett klimatperspektiv.

En annan president som visat sitt rätta ansikte under krisen är Bolsonaro i Brasilien – eller rättare sagt, han har nog alltid visat sitt rätta ansikte, men det är nu folk ser det för vad det är. Bolsonaro hävdar att viruset är en medieskapad kris, medan delstatsguvernörer kämpar för fullt för att begränsa smittan. I skrivande stund anklagar Bolsonaro lokala och regionala ledare för att vara kriminella som har infört restriktioner, samtidigt som dödstalen ökar exponentiellt. Tack och lov kräver alltfler, även hans egna anhängare, hans avgång. Något som vore väldigt bra för klimatet.
Många spekulerar i att Corona-krisen kan leda till förändrat beteende hos människor. Att man väljer att resa lite mindre, att man blir mer bekväm med att mötas och konferera på distans, att hela krisen är som en stor avvänjning från shoppingberoende. Jag tror att det kan ligga något i detta. Tycker att det verkar som om många på något sätt upptäckt positiva sidor av att vara hemma mera och få dra ner på takten. Kanske kommer vi att behålla den sinnesstämningen och göra lite annorlunda val även i framtiden. Som med allt annat i den här krönikan – det återstår att se.

 

Tidigare publicerat i Affärsstaden 4 – 2020

Malin Forsgren

Malin Forsgren

Seniorkonsult, 
2050

Tillbaka till krönikor