Det skrivs och pratas en hel del om behovet av skärpta straff. Det känns som om politiker på alla håll och kanter tävlar i att föreslå skarpare straff för än det ena, än det andra. Jag håller verk­ligen med. Det behövs i allra högsta grad skärpta straff. Eller kanske straff över huvud taget. För problemet är att idag så är det inga sanktioner alls om man bryter mot den lag där jag vill se konsekvenser. Sedan 2017 har Sverige en så kallad Klimatlag. Den är fastslagen av Riksdagen och i Svensk författningssamling har den nummer: 2017:720. I lagen står att regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som: 

• Förhindrar farlig störning i klimatsystemet.
• Bidrar till att skydda eko­systemen samt nutida och framtida ­gener­ationer mot skadliga effekter av klimatförändring.
• Är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser och att bevara och skapa funktioner i miljön som motverkar klimatförändring och dess skadliga effekter.
• Vilar på vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljö­mässiga överväganden.

Dessutom står det att regeringens klimatpolitiska arbete ska utgå från det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt. Regeringen har därtill skyldighet att i början av varje mandatperiod lägga fram en klimatpolitisk handlingsplan (det är den som ska komma innan årsskiftet, och enligt förhandsbesked är minimerad till blott en tummetott som kommer att presenteras som en skrivelse utan några konkreta förslag som riksdagen kan debattera). 

Problemet är att det inte finns några sanktioner kopplade till detta. Annars hade det ju varit praktiskt att kunna dra någon ansvarig minister inför rätta för beslutet att minska reduktionsplikten för diesel från 30,5 procent till 6 procent, vilket ökar utsläppen från dieselfordon med 35 procent över en natt. I runda slängar kan man säga att ungefär hälften av de ­svenska transport­utsläppen kommer från fordon som drivs av diesel (framför allt lastbilar och arbetsmaskiner). Det innebär att bara dieselfordon står för 15-20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Beslutet om reduktionsplikten kommer alltså att ha betydande påverkan och innebär en total U-sväng i utvecklingen mot lägre utsläpp. Om vi nu har en klimatlag som säger att denna typ av beslut inte är OK, så borde det ju gå att lagföra dem som drivit igenom beslutet?

Trots en helt tandlös svensk klimatlag så försöker flera olika ungdomsgrupper stämma den svenska staten. I våras ­beslutade Nacka tingsrätt att ta upp gruppen Auroras stämning mot staten för bristande klimatpolitik. Aurora anser att staten bryter mot Europa­konventionen om de mänskliga rättigheterna genom att inte göra sin del av klimatarbetet. Om den svenska klimatlagen hade varit associerad med sanktionsmöjligheter hade de dess­utom kunnat hänvisa till att regeringen bryter mot klausulen som handlar om ansvaret för att skydda nutida och framtida generationer mot skadliga effekter av klimatförändringar. När jag läser svaret som staten lämnat in (representerade av justitiekanslern) så blir jag helt paff. Ett argument för att stämningen bör avvisas som de lyfter fram är att riskerna med global uppvärmning är ”vaga och abstrakta”. Är det ett skämt? Det andra argu­mentet är att unga inte är extra utsatta för effekterna av global uppvärmning, vilket ju också är ett mycket märkligt resonemang eftersom forskningen entydigt visar att effekterna bara kommer att förvärras med tiden. Med dagens sjukvård lär unga leva längre än vi som är äldre så man undrar om staten vet något som jag inte vet om möjligheten till evigt liv för min generation. 

En annan stämning som riktats mot regeringen är sex ungdomar från ­Portugal som har stämt 32 länder, däribland Sverige, som de menar har brutit mot deras mänskliga rättigheter genom att inte tillräckligt snabbt agera mot klimatförändringarna. Den stämningen ska nu behandlas av Europadomstolen. 

Regeringens kontraproduktiva klimatpolitik går därtill emot Sveriges åtaganden inom EU (något som ­kommer att stå oss dyrt i form av ­böter), den är inte i linje med Paris­avtalet och är dessutom helt ur fas med USA:s nya inriktning (i och med the Inflation Reduction Act som är ett ­ambitiöst klimatpaket) samt FN:s ­tydliga ställningstaganden. FN:s general­sekreterare poängterade nyligen: “The era of global warming has ended; the era of global boiling has arrived”. Och här om dagen fyllde han i med: “The consequences are clear and they are tragic: children swept away by monsoon rains; families running from the flames; workers collapsing in scorching heat”. Svenska regeringen håller inte med – de anser ju att det bara är vaga och abstrakta risker förknippade med global uppvärmning. 

Så vitt jag vet skjuter inte ledande politiker i Sverige någon, de smäller inga bomber i trappuppgångar och smugglar inte knark. Men man kan förfäkta att deras agerande i klimatpolitiken är kriminellt. Om det inte är det kan vi skrota klimatlagen. Om vi vill ha en lagstiftning som säkerställer ansvarstagande och långsiktighet i klimatpolitiken så får vi börja fundera över vilka sanktioner som bör följa när man inte klarar av att basera klimat­politiska beslut på grundläggande fakta i forskningen. 

Egentligen vet jag också att lagstiftning inte är svaret på problemet. För att vi ska få ordning på klimatpolitiken krävs initierade, kunniga, ­engagerade och modiga ledare som förstår ­problemet, som har förmåga att tänka flera tankar samtidigt, som kan förklara vikten av beslut som är rätt på längre sikt även om de svider lite idag och som står pall när det blåser. Men när det vi ser i form av politiska beslut är anti­tesen till vad vi behöver, så skulle lagstiftningen kunna vara ett sista halmstrå. Men det är ju ett uselt halmstrå när brottet går helt
obemärkt förbi.   

PS Om du vill läsa om vad ett antal östgötska åkerier anser om förändringen av reduktionsplikten och hur den kommer att påverka deras verksamhet så rekommenderar jag en debattartikel i Aktuell Hållbarhet från den 26 september (https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/debatt/sankt-reduktionsplikt-forsamrar-konkurrenskraften-for-svenska-foretag/). DS

Tidigare publicerat i Affärsstaden #9 2023

Malin Forsgren

Seniorkonsult, 
2050

Tillbaka till krönikor