Vilkommen till Hurtigruten, verldens vackreste sjöreise lyder rösten som hälsar välkommen till Hurtigrutens Resebyrå när jag tappert ringer gång på gång för att höra mig för om vad som sker med vår resebokning då SAS ligger i strejk. Otroligt nog lyckas vi boka om vår resa med bara en dags försening och kan åka samma dag som SAS återgår i tjänst och börjar flyga igen, efter nästan två veckors uppehåll.
Via Oslo tar vi oss norrut till Kirkenes, där vår båtresa söderut tar sin början. Vi bordar M/S Nordkapp – ett ståtligt fartyg, byggt 1996. Äntligen ska vi få uppleva Hurtigruten, denna mytomspunna resa!
Jag reser med min far. Han fyller 70 till hösten, och själv ska jag fylla 50, så vi tyckte att det var dags att bocka av Hurtigruten från vår ”bucket”-list. Bilder på näthinnan av storslagen natur – berg och trolska fjordar som tornar upp sig längs den norska kusten har lockat under lång tid. ”Fåglar och fjordar”, svarar pappa när jag frågar vad har för förväntningar på resan, och visar stolt upp sin kikare, som han fått genom en prenumeration på National Geographics.
Innan turen vänder söderut, hinner vi åka ännu mer norr över. Vi gör ett kvällsstopp på Vardø, där vi hinner med en kort promenad för att titta på fästningen, och därefter öns Häxmonument som rests till hyllning av de kvinnor som anklagades och brändes på bål i Nordnorge under 1630-talet. Det är en stark upplevelse. Morgonen därpå äter vi frukost på Skandinaviens nordligaste punkt. Nordkap drar gott om turister, och jag förvånas över antalet cyklister, motorcyklister och campinggäster som trots den tidiga timmen florerar i området. Det råder full aktivitet, utan att för den delen skapa trängsel. De stora vidderna ger plats åt många besökare.
Vi kliver på båten igen i Hammerfest. Det grådisiga vädret har tagit över, och våra kommande dygn präglas av alla nyanser av grått du kan föreställa dig. Ändå är det märkligt hur landskapen, vattnet och husen ändå blir så uttrycksfulla i det gråa vädret. Grönt blir grönt på ett nytt sätt. Och min Aperol Spritz lyser upp sin omgivning där den står på bordet framför fönstret – inramad av de dimhöljda bergen i bakgrunden. Det finns gott om tid att koppla av på båten. Läsa, fundera, reflektera… eller ta en tur runt båten på däck fem. Går du fyra varv får du ihop en kilometer. Eller så går du till gymmet och tar en löptur längs kusten. Det går fint det med.
För norrmännen är Hurtigruten inte bara en turistattraktion. Det är lite av en livsnerv i det norska transportsystemet. Den är ett förekommande inslag i kollektivtrafiken, men Hurtigruten hanterar även stora delar av post och godstransporter. Hytterna är små, men smakfullt inredda och välplanerade. Precis som skeppet i stort. På plan sju finns umgängesytor både ute och inne. Bland annat en öppen lounge, som på kvällen blir till bar – men helt utan den feststämning vi kan uppleva på en Helsingforskryssning. Atmosfären är dag som kväll präglad av stillhet och lågmält umgänge. På serveringen Multe, kan man lägga pussel, läsa eller köpa sig en vetebulle. Eller kanske prova den egengjorda glassen? Bland smakerna finns öl, brunost – eller torrfisk?! Samtliga var tvungna att prövas och samtliga slank ner – även om hjortronglassen överträffade allt.
På plan fyra finns fartygets restauranger. Utöver den stora matsalen finns en lite finare gourmet-restaurang samt en bistro. Men det finns ingen anledning att avvika från det matpaket som ingår i resan. Maten är fantastisk. Vi serveras rencarpaccio, gravad ren, renstek, renkorv och lamm. Och fisk såklart. Sill är ett återkommande inslag liksom gravad och kallrökt lax samt skaldjur. De kommer i olika former, smaker och med olika tillbehör. Allt är mycket vällagat och omsorgsfullt upplagt. Vi behöver inte lämna skeppet hungriga.
På sträckan mellan Stokmarknes och Svolvaer, seglar vi in i Trollfjorden – en 2 km lång fjord, där bergen tornar upp sig längs fartygets kanter. Vi kommer nära. Vissa är uppåt 1000 meter höga. Upplevelsen är enastående och det är lätt att tappa andan.
På turen söder över blir det mest kortare stopp vid sidan av ett något längre i Trondheim. Staden hinner under det korta stoppet locka till ett återbesök. På vägen mot Nidarosdomen passerar vi konstmuséet och de vackra 1700-talshusen längs kajen. Charmiga caféer och hippa barer radar upp sig på ett inbjudande sätt. Japp, hit kommer jag med all säkerhet återvända.
Även om jag älskar sol, bad och värme, så är det mina semestrar norröver som gjort störst avtryck hos mig. Kryssning på Svalbard. Turen till Lofoten. Fjällvandringarna. Besöken på Grönland, Island och Färöarna. Det är något visst med landskapen i norr. De är avmätta och mäktiga på samma gång. Storslagna och dynamiska, med väderomslagen som gör att de snabbt kan ändra karaktär.
Efter sex dagar och fem nätter ombord är vi till djupet och bredden uppfyllda av norska fjordar, vackra vyer, havsluft och strandhugg. Vi fick t o m uppleva en vacker solnedgång utanför Rørvik. Och kikaren, jodå, den kom till användning. Labb, lunnefågel, silvertärna, vittrut, strandskata, svärta och havsörn, räknar pappa nöjt upp när jag frågar vad han sett.
Text: Lena Miranda
Foto: Lena Miranda
Tidigare publicerat i Affärsstaden #7 2022