Möjligen när Gud påstods ha skapat jorden kan det ha gått vägen direkt, men i övrigt har jag svårt att komma på en enda innovation där den slutliga lösningen inte heter ”version 12.16.1” eller motsvarande, eller har föregåtts av en ”BETA” med några föregångare i ryggsäcken och ny uppdaterad version på väg. Det är en rejäl förebild den där Gud om det nu är perfektion vi ska eftersträva, men även han borde väl ha gjort ett försök eller två som inte gick som planerat? Blev misslyckanden en meteor eller en död planet? Kanske Pluto? Jorden borde ju minst vara en ”Tellus 2.15”.
Det är befriande att delta i ”fuck up sessions” för att höra hur det ena dråpliga misstaget efter det andra radas upp. Jag lyssnade på en kille som hade sådan drivkraft att lansera en ny produkt att han uppfann ett nytt paraply med blåtand för att koppla ihop det med mobiltelefonen. Syftet är för övrigt oklart fortfarande. Även för honom själv erkände han. De billiga delarna beställdes från Kina och knappt hälften av paraplyerna fungerade när han lanserade dem på marknaden. Paraplyet finns självklart inte kvar, men han är igång i en ny framgångsrik verksamhet som räddar gamla frukter och grönsaker från butiker och omvandlar dem till nya produkter. Han hade aldrig gjort det om han inte misslyckats med sin första satsning – den gav honom kontakter, insikter och kunskap när hans drivkraft var den enda rest som blev kvar.
Varenda liten pryl runt dig hade en början. Har du tänkt på det? En idé som först fanns på papper – eller en sten – och som sedan blev ett försök, ett andra, ett tredje och så småningom en pryl. Elden är en innovation, liksom kniven, men också de moderna nyskapelserna såsom blixtlåset, osthyveln och tv-soffan. En del sprungna ur misstag (penicillinet), andra ur problem (osthyveln igen), men alla slutversioner har haft en föregångare.
Ett annat misstag som i efterhand är både dråpligt och humoristiskt ger till exempel Harley Davidsson bevis på. Deras parfym var en ”innovation” som inte föll väl ut. Den sades lukta tobak och trä, men påminde mest om urin. Målgruppen machoknuttar svek eftersom ingen av dem ville lukta kiss och parfymen gick snabbt i graven. De har aldrig lanserat någon ny parfym, men de fortsätter framgångsrikt leverera motorpaket till väldoftande machos.
Vi pratar inte om våra misslyckanden på samma sätt som om våra framgångar. Vi misslyckas bara i hemlighet. Och då skäms vi. En central del i hela innovationsprocessen är att misslyckas, göra om, förändra och skapa nytt. Att iterera med ett finare ord. Det mest sannolika är att det kommer nya upptäckter ur att göra fel och göra om och skapa på nytt, men känslan av misslyckande är lika stor för det eftersom vi kulturellt skapat ett klimat som består av nytänk och nyskapande som både förenklar och förbättrar och tempot till färdig produkt är snabbt.
Jag tänker på Isabella ”Blondinbella” Löwengrip som nu ”sänker garden” och berättar att hon inte gör så stor framgång och succé i sitt bolag som hon tidigare gett sken av. ”Jag hoppas att jag gör rätt nu som är ärlig. För jag är livrädd”, uttalar hon sig från sin 30-miljonersvilla på Lidingö. Hon som kursade 18 bolag innan hon fick sin första framgång som 18-åring, men gav inte upp då. Nu är fasaden större, luftslottet fluffigare och hon är livrädd. Livrädd för att hon är ärlig och för att pöbeln nu ska döma henne. Vilket vi ju gör om vi ska vara lika ärliga tillbaka. För vi misslyckas inte och vi får bara ett visst antal chanser samtidigt som toleransen mot misslyckanden är ganska låg. Det är en svår ekvation att få ihop när mer än 90% av allt som skapas går åt skogen. Även fantasimuffins i köket.
Tidigare publicerat i Affärsstaden 9 – 2019
[one_half last=”no”]
Louise Lennersten
CEO Interspectral
[/one_half]
[one_half last=”yes”]
[/one_half]