Under de senaste fem-tio åren har alltfler företag börjat sätta ambitiösa klimatmål. I många fall har målen varit satta på 10-20 års sikt, och företagsledningarna har verkat vara nöjda med att de lyckats spotta ur sig någon form av ambition i sammanhanget. Men nu börjar det bli dags för verkstad, och då skaver det på sina ställen. Som klimat- och miljökonsult får man ju rätt bra insyn i vad en del företag faktiskt gör. H&M är ett guldexempel på ett företag som agerar. De jobbar målmedvetet för att till exempel kunna leverera på ambitionerna att ha en fossilfri leverantörskedja till 2030. Vilket om man tänker efter är nästan lika svårt som att åka till månen.
En bransch som gjort mig lite fundersam är livsmedelsbranschen. Flera av de stora aktörerna har på sistone släppt rapporter av varierande slag. Det rapporterna har gemensamt är att de lyfter ett antal olika områden som måste förändras och att de har ganska hög svansföring. Jag har reagerat på diskrepansen mellan vad som står i rapporterna och hur det ser ut i kedjornas butiker. Generellt lyfts behovet av ökade volymer ekologisk odling i rapporterna. För att bönder ska välja att odla ekologiskt måste det finnas en marknad för produkterna. En del kan kanske tycka att det är konsumenternas ansvar att välja ”rätt”, men det är väl belagt att konsumenternas val styrs i stor utsträckning av hur varor exponeras och kommunikationen i butik. Butikerna kanske till och med måste välja att bara sälja ekologiska varianter av de mest prioriterade produkterna.
Låt oss ta bananer som exempel. Svenskarna äter ca 100 bananer per år. Det blir många bananer i vårt avlånga land! Om man läser om de bekämpningsmedel som används på konventionellt odlade bananer dyker namn som Parakvat, Karbofuran, Karbamat, glyfosat, organofosfater, etc. De allra flesta mycket giftiga och förbjudna inom EU sedan lång tid tillbaka. Det är inga små volymer bekämpningsmedel som används och bortsett från att giftet inte bara sitter kvar i skalet utan också i köttet, så påverkas bönderna som odlar bananerna. Runt bananplantagerna är det betydligt vanligare än normalt med funktionsnedsättningar, missfall, cancer och luftvägssjukdomar, för att bara nämna några av de värsta effekterna. Dels kan man ju fråga sig hur den marginella prisskillnaden för ett kilo bananer för en svensk någonsin kan vara värd att någon annan föder barn med missbildningar eller dör i förtid av cancer (eller för den delen att ens eget barn får i sig eländet). Rent moraliskt finns det inget som kan rättfärdiga ett sådant val. Men, som jag tidigare skrivit – människan är till naturen lat (dvs orkar inte söka information) och till viss del ganska korkad. Däremot den som säljer produkten borde väl kunna ta lite större ansvar för vad man exponerar i butik? Har kollat lite hur butikerna, som hör till en av de kedjor som släppt en rapport som genomgående tar upp vikten av mångfaldsjordbruk och ekologisk odling, hanterar just bananer. Ja, inte lever de som de lär i alla fall.
Ett annat spännande exempel är kaffet. Svensken dricker i gemen cirka 1000 koppar varje år. På hyllorna i den lokala butiken är det ekologiska kaffet förvisat uppe i hörnet. Trots att kaffe är en av världens mest besprutade grödor, med stor påverkan på den biologiska mångfalden och människors hälsa. På många ställen rinner bekämpningsmedlen ner i grundvattnet och sprids via dricksvattnet till alla som bor i området. Det är lite svårt att hitta exakta siffror på hur stor andel av kaffet som säljs i Sverige som är ekologiskt, men ca 15% verkar vara någorlunda rätt. 85% av allt kaffe som säljs leder alltså till stora ekologiska och hälsomässiga konsekvenser. Framför allt för människor i ett land långt bort, vilket väl gör frågan mindre viktig för många svenskar. I ljuset av det kanske butikerna borde ta ett större ansvar. Vilken information om alternativen exponeras i butik? Vilket kaffe lyfts fram i kampanjer och på hyllan? Om butikerna inte tycker att det är deras ansvar så borde de åtminstone redovisa i sina rapporter vilka skador de varor som säljs i butikerna orsakar.
Samma rapporter trycker på att vi behöver gå över till en mycket mer växtbaserad kost. Och att det kött vi äter ska vara ekologiskt och närodlat för att fylla en bra funktion i odlingssystemet. För att inte tala om att livsmedelsproduktionen måste ställa om till förnybar energi och fossilfria insatsvaror. Det kanske ser annorlunda ut på Södermalm i Stockholm, men där jag bor kan jag garantera att växtbaserade matalternativ är lätta att räkna. I köttdisken är det näst intill omöjligt att hitta naturbeteskött och de ekologiska alternativen är få i relation till konventionella varor. Det finns inte en liten köttslamsa från närbelägna gårdar (tack gode gud för REKO-ringen som tillhandahåller eminent kött från traktens gårdar), och det går inte att särskilja om något kött är producerat på ett mer klimatsmart sätt, och därmed finns ju förstås ingen möjlighet till prisdifferentiering. Det här är faktiskt inte OK. Inte alls. Om man har en stor marknadsandel på den svenska marknaden och har en hög svansföring i debatten, då borde man kunna bättre.
Undrar i mitt stilla sinne vad som skulle hända om branschen kom överens om att från 2023 kommer vi bara sälja svenskt naturbeteskött från produktionssystem som är helt fossilfria och vi är beredda att betala lite extra för detta. Det troliga är att det skulle bli en himla fart på gårdarna. Den svenske bonden är nämligen i gemen riktigt bra. Det är klart att det finns alla möjliga sorter precis som överallt annars i samhället. De som är innovativa och vill testa nya saker, och de som gör som vi alltid har gjort. Men en sak har de oftast gemensamt och det är att de till syvende och sist är företagare som måste överleva. Money talks. Och vi kan inte lägga hela ansvaret för omställningen på dem. Eller på konsumenter för den delen av ovanstående skäl. Om kedjorna menar allvar så får de börja driva omställningen i butikerna och inte bara propagera för frågorna i pappersprodukter (eller OK, det är väl snarare nätbaserade texter). Vi måste börja se verkstad och inte bara snack om branschen över huvud taget ska vara trovärdig.
Tidigare publicerat i Affärsstaden 3 – 2021
Malin Forsgren
Seniorkonsult,
2050