Ett minidrev ger perspektiv

Ibland får man en ofrivillig inblick i andras värld, vilket kan vara en märklig upplevelse. Jag läste en debattartikel i Göteborgsposten med rubriken Reduktionsplikten måste utvecklas – inte försämras. Artikeln var bland annat skriven av Erik Furusjö, forskare RISE, Maria Grahn, docent Energisystemanalys på Chalmers samt lite annat folk som jobbar med omställningen av transporter på dagligbasis. Reduktionsplikten är ju i fokus eftersom den nya regeringen fått för sig att det är en bra idé att sänka den drastiskt, och många experter har i ett otal artiklar lyft fram argument varför det här är en dålig idé. Jag läste debattartikeln i GP och tyckte att den var bra, länkade den på Twitter och skrev: Det finns så många skäl att inte sänka reduktionsplikten. Klimat, nationell säkerhet, arbetstillfällen i Sverige, etcetera. Man kan bara hoppas att regeringen hinner ta sitt förnuft till fånga innan den aviserade neddragningen sker. Helt plötsligt får jag aviseringar om en massa kommentarer från folk som jag aldrig hört talas om. Jag fattade ingenting förrän jag insåg att Per Bolund (MP:s språkrör) och flera andra hade retweetat mitt inlägg och jag därför helt plötsligt hamnade i skottlinjen för nättrollen som är konstant på det som profilerade miljödebattörer skriver. Problemet är att det är väldigt svårt att bemöta alla dessa märkliga inlägg på Twitter, där man bara kan skriva ett litet antal tecken.

Vad handlar allt om? Jo – som de flesta förmodligen vet vid det här laget, är reduktionsplikten den lagstiftning som reglerar hur mycket utsläppen från bensin och diesel måste sänkas år för år fram till 2030. Utsläppsminskningen som krävs är större för diesel än för bensin. I år är reduktionsplikten för diesel drygt 30 procent, vilket innebär att man måste blanda i 35-40 procent RME och HVO. Eftersom biodrivmedel idag är dyrare än fossil diesel leder den höga inblandningen till ett högre dieselpris. Men faktum är att en stor del av prisökningen på bensin och diesel beror på ett mycket högt världspris på olja (som en konsekvens av Ukrainakriget) och en riktigt dålig kronkurs (jämfört med för tio år sedan kostar en dollar 70 procent mer i kronor – kursen har gått upp från ca 7 kr/USD till 12 kr/USD). Regeringen har hakat upp sig på att reduktionsplikten drivit upp bränslepriset och har därför bestämt att reduktionsplikten ska ner till EU:s miniminivå, vilket innebär att reduktionen bara behöver vara sex procent från 1 januari 2024. Enligt Energimyndigheten skulle det innebära en ökning av utsläppen med ca sex miljoner ton CO₂ per år, alltså idag 12 procents ökning av de totala utsläppen i Sverige. Det blir då i princip omöjligt för Sverige både att nå transportmålet (70% minskning av utsläppen till 2030) samt det generella klimatmålet (63 procents minskning av de nationella utsläppen).

Vad var det för kommentarer jag fick på min tweet som jag tyckte var svåra att bemöta med några korta ord? Ronnie skrev till exempel: Om man såg till att göra biobränslet billigare än själva dieseln så att högre inblandning ger lägre pris och inte tvärtom. Då skulle ingen vara emot reduktionsplikten. Nu är jag ingen nationalekonom, men jag hade utvecklat resonemanget om hur vi haft ett sekel på oss att förfina utvinnings- och produktionsprocesser för fossila bränslen, och att stordriftsfördelar gör mycket för kostnaden per liter. Om biobränslen ska ha en chans att komma ikapp kostnadsmässigt, så krävs större efterfrågan, större volymer och tid. Om man dessutom skulle belasta fossila bränslen med samhällskostnaden för koldioxidutsläppen samt den sociala kostnaden för utvinningen i många länder, skulle kostnaden för fossila bränslen vara mycket högre. Eftersom vi inte gör det så innebär egentligen varje liter olja att vi flyttar en kostnad till framtida generationer. Men det här låter sig inte förklaras i twitterformat.

En annan kommentar från Katarina var: Ett skäl är att politiker inte verkar se att det finns en botten i svenska arbetares plånböcker. Här finns ju flera olika aspekter att lyfta. En är att vi idag lägger betydligt mindre av vår disponibla inkomst på bilägande och transporter än vad vi gjorde för 15-20 år sedan. Det beror både på stora reallöneökningar, men också på att bilar blivit mer bränslesnåla. Men kanske än viktigare är att Katarina inte verkar ta hänsyn till vad svenskars utsläpp av koldioxid kostar för andra. Ta årets katastrof i Pakistan som exempel, där forskare tror att klimatförändringarna kan ha spelat en avgörande roll för de kraftiga översvämningarna. De döda räknas i tusental, en tredjedel av landet står under vatten och tiotals miljoner har behövt lämna sina hem och kanske aldrig kan flytta tillbaka. Men för Katarina är kanske svenskars ”rätt” att fortsätta vår relativt bekväma tillvaro viktigare än att undvika den typen av katastrofer? Katastrofer som dessutom drabbar länder som släppt ut betydligt mindre än vi har.

Ensam ansvarig (alltså en anonym twittrare) skriver: Nationell säkerhet och arbetstillfällen??? Ska du kanske googla ordet reduktionsplikt eller åtminstone erbjuda en rimlig förklaring hur du tänker. Tja du Ensam ansvarig – jag har faktiskt ganska bra koll på reduktionsplikten, så den behöver jag inte googla. Och jag anser att om vi är beroende av skurkstater som Ryssland, Saudiarabien, Venezuela etcetera för vår import av olja så innebär det ett konkret säkerhetshot. Att istället bygga upp inhemsk produktion av biodrivmedel, vilket görs just nu i Sverige av exempelvis ST1, Preem, Agroetanol (projekt som riskerar att läggas i malpåse om regeringen går vidare med sitt förslag), är ett centralt steg för att säkra vår självförsörjning av drivmedel. Visserligen elektrifieras transportsektorn i rasande takt, men vi kommer ändå att ha många fordon med förbränningsmotorer på vägarna långt in på 30-talet. Inhemsk produktion av biodrivmedel skapar dessutom arbetstillfällen i Sverige.

Så här håller det på. Efter att med egna ögon upplevt ett minimidrev på Twitter (har blivit kallad för idiot i ett par inlägg också), så undrar jag hur folk som Per Bolund, Annie Lööf och Erika Bjerström orkar. Och var i hela fridens dar kommer alla dessa troll ifrån? Debattklimatet på sociala medier är kanske en av de största demokratiska utmaningarna vi har haft i modern tid.

Frågan är vad vi ska göra åt det?

Tidigare publicerat i Affärsstaden 10 – 2022