Omvärldsanalys är en viktig del av styrelsearbetet och något jag brinner för och arbetar strukturerat med i mina styrelser. De senaste två åren har erbjudit omvälvande förändringar i förutsättningarna för många företag. Sedan kriget började har intresset för storpolitiken varit stor och diskussionerna höga och ibland skrämmande. Världshändelserna är på alla människors och styrelseledamöters näthinna vare sig man vill eller inte.
Jag ser bara en enda möjlig ljusglimt med världsläget – att västvärlden som en konsekvens av kriget kraftfullt minskar sitt beroende av fossilfria bränslen och i stället växlar upp och bygger ut miljövänliga alternativ. IPCC-rapporten dränktes i ett skyfall av krigsnyheter, trots att den pekar mot allomfattande förstörelse långt utanför Ukraina. Rädslan över klimatförändringarna bleknar i jämförelse med ryska, kärnvapenbestyckade plan som kränker vårt luftrum.
Men sanningen är att vad gäller klimatet så har vi bråttom. Enligt IPCC-rapportens ”Sammanfattning för beslutsfattare” kommer global uppvärmning, om den når 1,5 °C i närtid, högst troligt och oundvikligen leda till att många klimatrelaterade faror – som extremväder – förstärks och skapar stora risker för människor, företaget och samhällen.
De val vi gör och de handlingar vi väljer inom det närmsta årtiondet avgör framtiden för mänskligheten – mänskligheten! Utsikterna för så kallad klimatresilient utveckling blir alltmer begränsade om inte växthusgasutsläppen minskar snabbt, speciellt om 1,5°C global uppvärmning överskrids i en nära framtid. Vilket dessvärre är mycket troligt. För att vi ska ha en chans behövs ett ledarskap aldrig tidigare skådat, tillräckliga och ändamålsenliga mänskliga och teknologiska resurser, information, kapacitet och finansiering.
Nu söker Sverige i försvarsalliansen Nato, i enlighet med 70 procents av Sveriges företagares vilja. Jag är inte emot. Men varken krig eller upprustning av vår egen militär är miljöresilienta aktiviteter. Hur många pansarfordon går på miljövänligt bränsle? En sådan fråga fnyser man åt, miljökonsekvenser ter sig oviktiga, snudd på irrelevanta när det gäller rikets säkerhet.
Jag önskar att 70 procent av svenska företagare också lovade att minska sina utsläpp av koldioxid (i ett brett scope) med minst 70 procent. Kraftfulla investeringar i exempelvis fossilfritt stål är redan igångsatta, men varenda litet eller stort företag behöver ha samma målmedvetenhet, från styrelserummet ned till varje enskild anställd. Med sådan kraft och uppslutning kunde vi inte bara rädda vårt skinn om ryssen kommer, utan även rädda jorden åt våra barn.
Tidigare publicerat i Affärsstaden 6 – 2022
Johanna Palmér
Professionell styrelsearbetare och oberoende debattör
