Vissa fakta verkar lätta att glömma. Om vi bortser från svensken Arrhenius, som redan i slutet av 1800-talet räknade ut att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären troligen skulle leda till en betydande höjning av temperaturen, så har vi haft ganska tydlig information om hur koldioxidutsläpp leder till global uppvärmning sedan 80-talet. IPCC kom med sin första rapport 1990, och även om den inte var lika tydlig som forskningen är idag, så räckte informationen för att vara ett starkt varningstecken. Detta är fakta.
En parallell historia är den om elbilen. I slutet av 1800-talet fokuserade många företag på att utveckla elbilar, en utveckling som tyvärr dödades av förbränningsmotorn i början av 1900-talet (framför allt av T-Forden som var mycket billigare än dåtidens elbilar). Man kan ju tycka att biltillverkarna borde börjat få upp intresset för elbilar igen när det började stå klart vilka effekter koldioxidutsläppen har, för att inte tala om luftföroreningarna som förbränningsmotorn orsakar. Men intresset bland europeiska biltillverkare var under lång tid i princip noll. Istället var Toyota Prius en av de första kommersiella modellerna med viss eldrift som producerades i stor skala. Och sedan Tesla startade 2006 är det amerikanska uppstickarföretaget en självklar ledare i elbilsutvecklingen. Detta är också fakta.
Det som irriterar mig är att både politiker och media helt verkar ha glömt bort ovanstående fakta. Branschen kände till riskerna med koldioxidutsläpp och alla visste att elektrifierade bilar skulle vara ett bra sätt att minska utsläppen och få bättre luftkvalitet som en bonus. Ändå gjorde de europeiska biltillverkarna inte den minsta ansträngning för att sätta fart på utvecklingen. Trots detta ska vi alla ta hänsyn till deras senfärdighet och anpassa hur snabbt vi kan få reglering på plats. Ett exempel på detta är hur den tyska regeringen i många år har arbetat emot skärpta krav på lägre koldioxidutsläpp från personbilar. Detta gör att företagen kan fortsätta sälja stora bränsleslukande suvar ett par år till, och att de väljer att inte lansera mindre elbilarna förrän 2025, då de måste. Parallellt med detta snyftar branschorganisationer och hotar med att München ska bli ett nytt Detroit, och buhu buhu – det är klart att vi inte kan förbjuda förbränningsmotorer redan 2030. Tack och lov verkar många företag till slut ha bitit i det sura äpplet och insett att de inte har något val – de måste gasa sig ur det här och ställa om till elektrifierade bilar så fort det bara går. På senare tid har de nämligen börjat fatta att elbilar blivit ett Sesam öppna dig för konkurrenter, framför allt från Kina, som helt plötsligt lanserar modeller som är betydligt mer innovativa än vad Volkswagen eller BMW kan producera. En elbilsmotor innehåller bara 20 komponenter jämfört med mer än 300 i en förbränningsmotor, och istället ligger mycket mer fokus på digitalisering. Det öppnar upp för helt andra aktörer. Men tonen bland tyska politiker och media är ändå att vi måste ta hand om våra små kronjuveler, och inte kan vi tvinga dem till en snabb omställning. Tänk om Volkswagen t.ex. måste avstå från årsvinster på 10-20 miljarder euro per år? Det vore ju förskräckligt…
Ett annat exempel på regeringar som håller bilföretag om ryggen har vi på vår egen farstukvist. Idag presenterar ju Volvo sig som helt och hållet elektrifierade. Allt fokus läggs på elbilar. Men i sanningens namn består Volvos elektrifierade sortiment framför allt av hybrider som går några mil på el och sedan bränner rejält med fossila bränslen. En el-bilsmodell har Volvo lyckats få fram, och den går i alla fall inte så bra på den svenska marknaden. I september registrerades hela 38. Detta trots att en tredjedel av sålda bilar i Sverige i september var rena elbilar. Volvo har alltså drygt en procent av elbilsmarknaden i Sverige. En slutsats är att företaget har mjölkat ut den fossila teknologin så långt det är möjligt, antingen pga oförmåga till omvärldsbevakning, men mer troligt av ren cynism. Trots att Volvo definitivt inte tagit sitt ansvar har regeringen ändå ömmat för det stackars företaget som bara gjort 8-15 miljarder kronor i vinst per år de senaste åren. Till exempel anpassades bonus/malus systemet efter att Volvos modeller skulle komma så väl ut som möjligt. Kanske ett sätt att skydda svenska jobb, men definitivt inte ett sätt att skydda människor från global uppvärmning.
En absurd effekt av europeiska regeringars beskyddande vingar över sina bilindustrier är de patetiska målen som satts för reduktioner av växthusgasutsläpp till 2030 i den europeiska transportsektorn. EU har satt som övergripande mål att minska utsläppen med 55 procent till 2030. Men för vägtransporter, som står för drygt 20 procent av de totala utsläppen, är föreslås en målsättning på endast 13 procent. Någon annan sektor måste alltså dra ett mycket tyngre lass. Allt för att skydda vår sköra bilindustri.
När ska vi sluta tycka synd om och ömma för företag som själva satt sig i en urdålig position? Och där aktieägarna plockat ut vinster som gjorts på bekostnad av klimatet under lång tid. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det horribelt. Det är faktiskt lika dumt som debatten om flygbranschen. Hörde just någon företrädare uttala sig om att det är viktigt att det även i framtiden är möjligt för alla att flyga dit man vill när som helst av demokratiska skäl. Snacka om Titanic inställning. Låt orkestern spela medan skeppet sjunker bara.
Historien visar att det är viktigt att låta branscher och företag som inte hängt med gå i graven och inte låta skattebetalarna hålla dem under armarna i någon längre tid. Det är nog dags att vi ställer de krav som är nödvändiga för att vi ska hejda den globala uppvärmningen, att vi slutar subventionera användning av fossila bränslen och att vi börjar låta alla företag betala de verkliga kostnaderna för sin verksamhet. En del kanske muttra att jag är en j-a socialist, men det här är faktiskt bara sunt nationalekonomiskt tänkande.
Tidigare publicerat i Affärsstaden 9 – 2021
Malin Forsgren
Seniorkonsult,
2050