När denna krönika skrivs är det själva dagen för det amerikanska valet. Börserna håller andan inför utkomsten. Ett värre scenario för finansmarknaderna än att bli sittande med Trump i fyra år till, är om valets utgång skapar osäkerhet och behöver utredas under veckor eller i värsta fall månader. Corona-pandemin pågår alltjämt vilket gör det hela ännu värre. Samtidigt, med rådande räntemiljöer och en i modern tids starkaste konjunkturer bakom oss, har pengarna inte så många ställen att ta vägen förutom till de finansiella marknaderna och onoterade tillgångar.
När det krisar och omvärlden känns osäker kan det vara skönt att påminna sig om att vi varit igenom många kriser tidigare. De senaste 150 åren har vi haft sju finanskriser samt IT-bubblan, som i ordets riktiga mening inte var en finanskris. Det var inte bankernas utlåning som drev på spekulationsbubblan och bankerna klarade sig också hyggligt när bubblan sprack. I en riktig finanskris hamnar banksektorn på glid.
Liten historielektion!
- 1857 skedde det som kom att kallas för den första världskrisen. Den föregicks av flera års högkonjunktur, ett uppsving för den tidens främsta svenska exportvaror som trävaror och järn. Krisen startade med att Ohio Life Insurance and Trust Company i USA ställde in sina betalningar och sedan kom en dominoeffekt. I Sverige stöttade staten banksystemet som tråcklade sig igenom krisen.
- 1878 hade den snabba industriella utvecklingen och järnvägsbyggandet resulterat i överoptimistiska investeringar, som till slut utlöste en kris. Stockholms Enskilda bank fick svåra problem, men stöttades av staten via lån i Riksgäldskontoret.
- 1907 kom en ny era av överoptimism baserat på vinsterna i den ”nya ekonomin” från vattenfall, skog och malm. Internationella börsfall, fastighetskriser och bankkriser gick i varandra och Sverige blev, till skillnad från nu, en av världens mest skuldsatta nationer.
- 1921-1922 hade snabb inflation och stigande vinster lett till en investeringsboom i ”den ny ekonomin” som denna gång baserades på elektrifiering. Aktier och fastigheter högbelånades och krisen ledde till bankkris, fallande BNP, fallande prisnivå och stigande arbetslöshet.
- Knappt tio år senare kom nästa slag. 1929-1932 föll York-börsen drastiskt och det drabbade Sverige direkt och via bromsningen i världshandeln. Valutakris följde och därpå kom Kreugerkraschen i mars 1932. Flera svenska banker hamnade i svåra problem. BNP och prisnivån föll successivt, arbetslösheten steg till rekordnivåer. Den stora depressionen var ett faktum.
- Efter depressionen tog det över 50 år innan det var dags igen. 1991-1993 hade lönsamhet i näringslivet, nya tillväxtmöjligheter och avreglerade finansmarknader återigen lett till överoptimism, denna gång kombinerat med snabb kreditexpansion. Följden blev bankkris, valutakris och statsfinansiell kris.
Nu sitter vi här igen och undrar – ska Coronakrisen också blir en finanskris? Nej, inte så här långt, anger de flesta bedömare. Bankerna håller inte på att gå omkull, vilket är ett skallkrav för en finanskris. Centralbankerna har agerat tidigt och tillsett att det finns mycket kapital på finansmarknaderna. Vi agerar som om vi vore i en finanskris och kanske är det just det som kommer att hålla oss utanför.
Bostadsmarknaden har gått som tåget, BNP-fallet blev bättre än befarat och vår statsskuld är fortfarande mindre än den var under statsminister Göran Persson.
Alla kriser är unika, vilket gör det svårare att både förutspå dem, förhindra dem och definiera dem innan de ligger bakom oss. Tiden får utvisa vilka konsekvenser detta går. Men som den obotliga optimist jag är, så tror jag att vi lärt oss något av tidigare kriser som kommer väl till användning nu.
Tidigare publicerat i Affärsstaden 10 – 2020
Johanna Palmér
Styrelseproffs och fristående debattör
