Hur ska man kunna förklara varför vi hängt kvar vid fossil energi så länge, trots att det varit helt klart under de senaste femtio åren att det inte är bra för oss? Under Stockholms-konferensen 1972 lyfte till exempel Palme behovet av att världen skulle minska sin förbrukning av olja, kol och naturgas. Men sedan dess har användningen ökat exponentiellt, och planerna för utvinning fortsätter att öka i omfång. Inte ens Norge kan låta oljan vara i berggrunden, trots att landet byggt upp en osannolik förmögenhet i den nationella oljefonden (förresten – om ni inte redan sett Lyckolandet på SVT så rekommenderar jag varmt den norska serien som utspelar sig under de första årens olje-Klondyke i norra Norge).
Hur ska vi kunna ta oss loss från det oerhört starka beroende som byggts upp under det senaste seklet? Vi kanske helt enkelt måste vända oss till etablerade metoder för att bota andra beroenden. Anonyma Alkoholister använder ett 12-stegsprogram som har hjälpt många alkoholister (och andra kemiskt beroende) att leva ett nyktert liv genom åren. Det funkar inte för alla, men är åtminstone en av de modeller som har visat sig funkat bäst.
Skulle det gå att applicera 12-stegsprogrammet på världens fossila beroende? Ja, det har faktiskt en hel del poänger, men först måste vi få den sjuke att vilja söka vård. När det gäller en alkoholist så är en ofta använd metod att genomföra en intervention. Det gör man för att bryta igenom alkoholistens starka försvarsmekanismer som står i vägen för insikten om att man behöver sluta. Målsättningen är att skapa motivation för förändring och att alkoholisten ska vilja söka hjälp. När det gäller det fossila beroendet kan man tycka att vi inte gjort annat än genomgått interventioner de senaste 50 åren. Åtminstone sedan 1995 då det första COP-mötet genomfördes. Den 26:e klimatkonferensen som världens ledare deltog i, var i Glasgow i höstas. Så många och tidsödande interventioner brukar inte behövas för en alkoholist, men det fossila beroendet sitter nog hårdare.
Om alla dessa interventioner räcker för att världen ska gå med på att gå igenom behandling så är det dags för AA:s första steg. Lätt anpassat blir det: Vi erkänner att vi är maktlösa inför fossila bränslen – att våra liv har blivit ohanterliga. Insikten att fossila bränslen är kontraproduktiva för mänsklig välfärd idag och imorgon är en bra start, men är svårt att ta in för företag, politiker och andra beslutsfattare, för att inte tala om människor i gemen. Men det är samtidigt ett helt nödvändigt steg. Om vi inte förstår vad det fossila beroendet gör med oss och vår omgivning är det svårt att gå vidare.
Steg två handlar om att tro på en kraft större än oss själva som kan återge oss mental hälsa. Den högre makten kan ju vara Gud, Allah, Buddha eller helt enkelt planeten. Det viktiga handlar om en ödmjuk inställning där vi inte tror att vi är guds gåva till mänskligheten utan inser att vi inte är mentalt friska som håller på som vi gör. Det kan ju inte vara helt friskt att medvetet förstöra planeten för framtida generationer människor, växter och djur. Eller rättare sagt – det är ganska många nu levande varelser som kommer att drabbas rätt hårt i närtid, så vi behöver inte ens diskutera framtida generationer.
I det tredje steget uppmanas vi att överlämna vår vilja och våra liv till Guds omsorg, sådan vi uppfattade Honom. Om vi utgår ifrån att det är guds vilja att vi inte ska förstöra planeten genom att använda fossila bränslen, så är det ju toppen om vi överlämnar oss till hens omsorg!
I det fjärde steget börjar det bli riktigt intressant. Då ska vi göra en grundlig och orädd moralisk inventering av oss själva. Aj, aj, aj. Man behöver nog inte heta Bolsonaro, Putin, Lundin, Xi eller Trump för att tycka att det här är ett rätt obehagligt steg. Det räcker med att fundera över de där milen man kör fossilt, skräpet man beställer från Kina, den senaste flygresan, plastförpackningen man slängde i soporna etc. I Sverige får nog de allra flesta en rätt jobbig inventering att hantera. I nästa läge ska vi dessutom erkänna inför Gud, oss själva och en annan människa den exakta innebörden av våra fel. För att göra det lättare för folk kan vi ju säga att det går bra att lägga upp sitt avlatsbrev på Facebook eller Instagram. Tänk en hel våg av moraliska inventeringar av vårt fossila beroende på Facebook. Det skulle nog sätta fart på nättrollen!
Steg sex lyder Var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsdefekter. Steg sju: Be Honom ödmjukt att avlägsna våra brister. OK – vi får se detta bildligt. Gud i det här fallet får nog vara någon form av myndighet som skruvar åt alla fossila kranar. Det viktiga är att vi ödmjukt accepterar att oljan, kolet och naturgasen avlägsnas från våra liv och att övergången till alternativa bränslen kanske inte blir helt smärtfri. Det blir som en megaabstinens för världens folk, men som vi förhoppningsvis kommer ur stärkta och friskare.
AA:s steg åtta och nio handlar om att göra en lista över alla personer vi har gjort illa och vilja gottgöra dem och sedan göra det personligen så långt det är möjligt utan att skada någon. Det blir nog omöjligt att åka runt och personligen be alla anhöriga till folk som dött en förtidig död på grund av avgaserna från våra bilar om ursäkt, eller kontakta alla de som bor i områden som redan nu drabbas av svår torka och skyfall. De här stegen får kanske mer handla om villigheten att bidra till klimatbistånd och att bekräfta de problem vårt fossila beroende faktiskt orsakar. Steg tio handlar också just om att fortsätta göra den där inventeringen och erkänna våra fel.
12-stegsprogrammet avslutas med en uppmaning om att via meditation (eller bön) få bättre kontakt med en högre makt, och när vi haft ett andligt uppvaknande föra budskapet vidare till andra alkoholister. Det känns förmätet att hoppas på ett andligt uppvaknande på global nivå. Men det är kanske vad som behövs. Till att börja med måste vi åtminstone inse att situationen kräver en global behandlingsplan som angriper användningen av fossila bränslen som det extremt allvarliga beroende det faktiskt är. Vore ju toppen om många kunde få ett litet andligt uppvaknande till valet och börja ställa frågor till riksdagspartierna om hur de tänker sig angripa Sveriges och Europas fossila utsläpp i närtid. Det är nämligen en ödesfråga i det kommande valet!
Tidigare publicerat i Affärsstaden 6 – 2022
Malin Forsgren
Seniorkonsult,
2050