Måndagsförmiddagen är grå och full av blötsnö. Men Andreas lyser upp Handelskammarens lounge med sitt stora leende och fasta handslag. Kostymen är lika blå som vi är vana att se på tv från de otaliga presskonferenser han hållit sedan valet i september förra året.
– Ja du, skrattar han. Jag förstod tidigt att det skulle ta sin tid att bilda en regering efter höstens valresultat. Men att det skulle ta så lång tid- det hade nog ingen kunnat ana.
Jämfört med sina åtta företrädare i Sveriges enkammarriksdag är Andreas, med sina 45 år, en ung talman, faktiskt den yngsta. Men han är verkligen ingen duvunge när det kommer till politiken.
– Jag gick med i Moderata ungdomsförbundet på högstadiet, berättar han. Viss påverkan hade jag säkert hemifrån, eftersom min mamma var politiskt aktiv, men jag vill ändå påstå att jag tog ett steg tillbaka, funderade mycket och bestämde mig själv.

Han talar om att han alltid varit intresserad av samhällsfrågor och kanske framför allt av konstitutionella värden och frågor som handlar om medborgerliga rättigheter och om demokrati. Det kalla kriget och spänningarna mellan öst och väst som var ständigt närvarande på åttio- och nittiotalet, ställde många frågor på sin spets och till gymnasiet, som lästes på Kungshögaskolan i Mjölby, föll valet på den samhällsvetenskapliga linjen. Andreas engagerade sig, förutom i politiken, även som ledare i scoutrörelsen. En lärorik uppgift som gav erfarenheter av att leda och entusiasmera.
– Uppväxten i Ödeshög var en fin tid, minns Andreas. En lagom liten ort där alla kände alla och det var tryggt och lugnt. Jag tror att det formade mig mycket.
Medlemskapet i MUF ledde till förtroendeuppdrag på olika nivåer inom Moderaterna. Bland annat var han distriktsordförande för MUF i Östergötland, andre vice ordförande för Moderaterna i Östergötland och ledamot av landstingsfullmäktige.

Intresset för juridik ledde fram till en affärsjuridisk magisterexamen vid Linköpings universitet 1996, jurist kandidatexamen vid Stockholms universitet 2000 och han blev jurist doktor i affärsjuridik vid Linköpings universitet 2004 på avhandlingen Oskälighet och 36 § avtalslagen.
– Jag visste tidigt att jag ville ha en ordentlig utbildning, vare sig jag skulle komma att jobba med juridik eller politik, vilket ju faktiskt är två sidor av samma mynt, säger han och berättar att han efter doktorsexamen arbetade som programansvarig för de båda affärsjuridiska programmen vid Linköpings universitet innan han sedan arbetade tillsammans med sin mamma med tidningsutgivning i familjeföretaget.

»Sedan ser jag mycket fram emot att få resa runt i Sverige och träffa så många människor som möjligt«

Men inför valet 2006 blev Andreas tillfrågad om han kunde tänka sig att bli nominerad till riksdagen och fritidspolitikern blev politiker på heltid, samtidigt som han återupptog sitt uppdrag i kommunfullmäktige i Motala, där han då bosatt sig.
– Jag tror att det gav många fördelar att fortfarande vara lokalt aktiv, att inte isolera sig i riksdagshuset i Stockholm utan använda sig av kopplingarna mellan riksdags- och kommunpolitik och hålla kontakten med den lokala valkretsen i Östergötland. Jag reste mycket och var mån om att vara närvarande på hemmaplan för att kunna föra östgötarnas talan i riksdagen.
Andreas medger att han naturligtvis sträckte lite extra på sig när Östergötland kom på tal. Universitet och Science Park, framstående forskningsresultat på såväl teknik- som sjukvårdsområden, Göta kanal, Omberg, Vättern och de djupa skogarna.
– Mitt arbetsrum var en östgötsk ambassad, det var så jag såg det. Det ingick liksom i uppdraget att framhålla och tala väl om Östergötland. Något jag gärna gjorde.

Under åren fram till 2014 hade han uppdrag i civil- justitie- och konstitutionsutskotten och han arbetade med bostadspolitik och infrastruktur, frågor rörande brottsbekämpning, ekonomisk politik, försvarspolitik samt grundlagsfrågor.
– När jag sedan blev vald till ordförande i konstitutionsutskottet blev det för krävande att fortsätta kombinera riksdagsuppdraget med kommunpolitiken, och min fru Helena och jag bestämde oss för att flytta till Norrköping, så att åtminstone en av oss skulle slippa pendla, berättar han.

Även om politiken är krävande är den alltid full av nya utmaningar, något som Andreas tycker är både roligt och stimulerande. Men han är också noga med att ta sin tid för återhämtning mellan varven. Att vara med familjen är viktigt. Att gräva i trädgården och skapa något fint att kunna njuta av är ett fritidsintresse och ett handfast sätt att rensa hjärnan.
– Jag för en synnerligen ojämn kamp mot världens mest envisa kirskål, skrattar han, men talar om att det ändå blivit ett trädgårdsland av ett tidigare vildvuxet hörn i familjens trädgård, och han hoppas att jordgubbarna ska ha klarat vintern.
2016 berikades familjen med en liten Henry och Andreas är noga med att när han är hemma, då är han pappa.
– En två-och-ett-halvt-åring kräver ett annat slags fokus, ler han. Det kräver att jag har mina tankar just där och just då. Henry har rätt att förvänta sig det av mig och jag vill vara en närvarande pappa, inte en som han bara ser på TV. Och det är lika mycket för min skull – jag vill inte missa den här speciella tiden då han utvecklas så mycket, lär sig nya ord och färdigheter varje dag.

När han får tid över läser Andreas amerikansk politik och historia. Han reser fortfarande gärna i Östergötland och fascineras av Göta Kanals historia.
– Kanalen bär verkligen på en unik kultur- och industrihistoria. Tänk ett byggnadsverk som varit i drift i 200 år innan det kräver en ordentlig renovering, det är riktigt häftigt och värt att vara stolt över.

Från september 2018 fram till nu har Andreas dock tillbringat allt mindre tid i Östergötland. Efter valet blev han nominerad och framröstad som talman och en ganska underlig tid tog sin början.
– Jag blev vald den 24 september och den 25, precis före riksmötets öppnande, ledde jag den historiska omröstning som ledde fram till att riksdagen beslutade att entlediga Stefan Löfven från statsministeruppdraget. En annorlunda början, så att säga…

Regeringsbildandet blev sedan den långdragna process som vi alla känner till som den längsta i Sveriges historia med sina 131 dagar och otaliga talmansrundor, överläggningar, förhandlingar och sonderingsturer.
– Jag förstod, som sagt, att det inte skulle bli enkelt. Jag har sedan tidigare erfarenheter av svårigheten i att ompröva sina partipolitiska positioner, men trodde nog att partierna skulle kunna tänka sig att göra detta i ett tidigare skede. Men demokrati tar tid, och visst fanns det stunder när jag verkligen funderade på hur det skulle gå. Och på det märkliga i att man trots många och långa förhandlingar under jul- och nyårsveckorna ändå inte säkrat tolerans för sin kandidatur när det blev dags för omröstning.
Andreas Norlén är lika lugn och vältalig i vårt samtal som vi sett honom vid varje framträdande i tv-rutan. Trots frustration och besvikelse har han alltid gett ett lugnt och samlat intryck även om innebörden av de sagda orden varit skarp.
– Jag tror inte på att man behöver höja rösten för att vara tydlig, säger han. Och jag är nog i grund och botten en väldigt lugn person som försöker välja att fokusera på det positiva. I det här fallet handlade det om att sätta tydliga ramar och metodiskt genomföra de olika steg som behövde ske. Det har varit en intressant, men otroligt arbetskrävande process och jag är glad att vi nu har en regering. Ett extra val hade varit skadligt för förtroendet för det politiska systemet.
Samtidigt menar han att den här perioden också visat på att Sverige är ett stabilt land. Institutioner och myndigheter har fungerat som de ska, även om det nu utkristalliserats ett nytt politiskt landskap, ett landskap som det kommer att ta tid att lära sig navigera i.
– Vi är vana vid att ha två tydliga block. Så är det inte längre, men också det är en del i den demokratiska processen. Det gäller att kunna räkna till 175, och skapa en regering utifrån valresultatet som medborgarna ger. Och inget tyder på att det kommer bli enklare i framtiden.

Nu följer en något lugnare period för herr talman, något som han ser fram emot.
– Min fru har fått dra ett tungt lass här hemma. Nu ska det bli skönt att få ta tag i det som ska vara en talmans ordinarie arbetsuppgifter. Att leda kammarens och riksdagsstyrelsens arbete, och se till att riksdagen som institution fungerar.
Han förbereder en ”talmansrunda” i Riksdagsförvaltningen där han ska möta medarbetare på enheter och utskottskanslier, lyssna och lära sig förstå de ungefär 670 anställda på ett bra sätt, för att kunna utöva det övergripande, strategiska ledarskapet som riksdagsstyrelsen och dess ordförande ska ägna sig åt. Ett första uppdrag som rikets företrädare på en talmansresa till Helsingfors är också planerad, där möte med president, ministrar och den finska talmanskollegan står på agendan.
– Sedan ser jag mycket fram emot att få resa runt i Sverige och träffa så många människor som möjligt. Den 17 december inledde riksdagen det så kallade Demokratijubiléet, som uppmärksammar att Sverige varit en demokrati med lika rösträtt för män och kvinnor i 100 år. Jubileet fortsätter sedan fram till januari 2022, för att uppmärksamma de första kvinnorna som 1922 tog plats i Sveriges riksdag.

Om att gå från en tydlig politisk övertygelse, till att som talman vara partipolitiskt neutral, är något som Andreas egentligen inte hunnit känna av än, men han har inte svårt att skilja på sina roller som talman och som riksdagsledamot.
– På min stol i riksdagen sitter en ersättare som nu har de uppgifter och befogenheter som jag hade. Nu är det inte min uppgift att delta i omröstningar längre. Självklart måste jag tänka mig för vad jag lägger upp, kommenterar och gillar på sociala medier. Mitt arbete nu handlar om att lyfta fram riksdagen som institution.

Resan han gjort tillsammans med partiledare och en mängd andra politiker är exceptionell på många sätt, men Andreas intygar att även om han fått veta innan hur mycket jobb det skulle komma att bli, hade han ändå tackat ja till uppdraget. Trots en krävande process tar han med sig många värdefulla erfarenheter och insikter som han kommer ha god nytta av i framtiden.
– Den här hösten och vintern har varit en speciell period som vi alla kommer att minnas, säger han och menar då inte bara alla de småkakor som dukats fram och tillbaka under talmansrundorna. Han skrattar gott och säger att när det inte fanns så mycket annat att rapportera om, så kom fokus att hamna på fikabrödet.
– Jag anser att om man serverar kaffe så bjuder man också på något till. Och visst blev det mycket kakor, men vi varierade utbudet så pass att jag faktiskt inte hunnit tröttna på någon sort utan jag uppskattar fortfarande en kaka till mitt kaffe.

Tiden går fort, och en timme är snart slut. Utanför snöar det fortfarande när vår östgötske talman förbereder sig för att åka vidare till nästa uppdrag. I eftermiddag ska han hålla en föreläsning på Linköpings Universitet.
Om den 15-åriga Andreas, med nyväckt politiskt engagemang skulle träffa dagens 45-åriga Andreas, Sveriges talman; Vad skulle han säga då? Jag hinner ställa en sista fråga.
Andreas funderar ett tag, och säger sen att hans 15-åriga jag säkert skulle se fram emot att få göra en otroligt spännande resa och att han nog inte skulle bli förvånad över att det blev politik, även om juridiken alltid funnits där.
– Att jag varit trogen min övertygelse och arbetat för det jag trott på, till exempel demokrati och medborgerliga rättigheter – det hade jag varit stolt över att jag gjort.

Talmannens 3 tips på östgötska pärlor

• Stegeborg med slottsruinen och den vackra naturen. Historia och skönhet i ett.
• Omberg där jag tillbringade mycket tid som barn. Mystiken kring Rökstenen och Alvastra.
• Göta Kanal Vilket fantastiskt kulturarv. Cykla, gå eller spring utmed, fika vid, bada i eller åk skridskor på.

Antingen eller med Andreas Norlén

Biff / Vego
Action / Romcom
Kostym / Mjukisbyxor
Visa / Rock
Småkakor / Tårta

TEXT: Mirjam Lindahl
FOTO: Björn Lisinski