En av de viktigaste uppgifterna som studentpastor är att finnas där som stöd och samtal åt studenter och personal. Men det finns också utrymme för nya inslag – som exempelvis Pub Existens på studentpuben Trappan i Norrköping.
– Jag gillar att arbeta med unga vuxna och att yrket innebär samarbeten med olika kyrkor, säger Mattias Sennehed.

I fjol tog han över rollen som studentpastor efter Staffan Hejdegard – som jobbade med samma tjänst i 30 år på Linköpings Universitet.
Mattias Sennehed flyttade tillbaka till Östergötland från Malmö med sin familj.
Denna gång blev det inte hemstaden Linköping – utan Motala för den gifta tvåbarnspappan, som pendlar till Linköping och Norrköping.
– Studenter och unga vuxna har alltid varit en röd tråd i mitt arbetsliv och det var väldigt lockande att ta över efter Staffan, som gjort ett väldigt bra arbete under lång tid, framhåller Mattias.
Hans föräldrar Tommy och Marita har många kopplingar till olika kyrkor i länet. Mattias fars familj hörde till Missionskyrkan i Linköping, där Mattias mor även jobbade som ungdomsledare för att sedan vara anställd i Svenska kyrkan.
Själv är han uppvuxen i Östra Skrukeby, utanför Linghem, där han fanns med i Missionskyrkans scouter och söndagsskola. Under gymnasieåren började Mattias engagera sig i Pingstkyrkan och blev ledare.

Därefter läste Mattias på en teologisk högskola i Örebro, samt på olika bibelutbildningar på Folkhögskolor.
– Efter bibelskolan på Bjärka Säby fick jag möjlighet att bli ungdomspastor i Sionförsamlingen. Sedan fortsatte jag med olika tjänster i församlingen, ända tills vi flyttade till Malmö där jag arbetade fyra år som pastor i Malmö Pingst.
Han träffade sin blivande fru Linnea redan på gymnasiet och de arbetade även tillsammans som ungdomsledare inom Pingstkyrkan i Linköping.
Hustrun utbildade sig också till pastor under åren i Malmö – och är numera församlingspastor i Pingstkyrkan i Motala.

Att Mattias rört sig mellan olika kyrkor – svenska kyrkan, Missionskyrkan och Pingstkyrkan – genom åren, ser han som en stor fördel i sitt yrke.
– Som studentpastor representerar man Kyrkan med stort K. Olika samfund samarbetar och finansierar min tjänst, berättar han.
Arbetet på Campus handlar inte om att sprida ett speciellt samfunds olika dogmer – utan att förmedla en ljus och positiv kraft.
– Tron är den grundläggande drivkraften för mig, men det är studenten jag möter som i första hand sätter ramarna för vårt samtal. Det är inte min agenda, utan den andres som är mitt mål.
Mattias jobbar nära de två studentprästerna Anders Facks och Mikael Billemar.
– Vi tre tillsammans utgör Kyrkan på Universitetet i Linköping och Norrköping. Alla är lika delaktiga i det vi gör.

Vad var det som lockade så mycket med jobbet som studentpastor?
– Att vara församlingspastor har varit det finaste jag kunnat tänka mig, men med det kommer också en hel del samordning och informationsöverföring. Som studentpastor har jag mer tid att möta människor än att maila till dem. Det är en spännande tjänst, som också är ganska ovanlig. Finns ju bara ett 15-tal studentpastorer i hela Sverige.

Vad ingår i ditt uppdrag?
– Man kan säga att jag står på lite olika ben. Dels att finnas där som stöd för studenter och personal när något har hänt, sedan jag pedagogiska inslag i form av föreläsningar i ämnen där vi har specialkunskap, samt att hjälpa Kyrkan genom att bygga broar till universitetsvärlden. Där är det ju frivilligt om man vill gå på bron eller inte.
Deras slogan är; ”Vi har tid för dig, allt är pratbart”.
– Både jag och de två studentprästerna finns här för att lyssna och samtala, det är bara att komma till oss och boka in en tid för olika typer av samtal. Det kan vara som stöd för någon som mår dåligt eller någon som vill prata om existentiella frågor. Vi erbjuder även en drop-in-tid och att prata i olika grupper, som exempelvis en sorggrupp. Det kan vara en jobbig ensamhet att flytta till en annan stad utan nära och kära med obearbetade sorg.
En nyhet är Pub Existens på LiU i Norrköping – närmare bestämt Trappan, studentföreningens pub.
– Tanken är att skapa en plats för goda samtal där studenter/unga vuxna sätter agendan och tillsammans med oss lyfter angelägna frågor i tiden.

Hur tas ni emot av studenterna?
– Många blir glatt överraskade över att vi finns och tycker att det är bra att de har någon att prata med vid behov. Även om man har kompisar i övrigt är det ju en annan sak att få professionell hjälp av någon man inte känner som har tystnadsplikt.

Hur upplever du att sättet att se på religion och kyrkan har ändrats genom åren i Sverige?
– Det verkar som att kunskapen om olika religioner har sjunkit i samhället. Något som kan leda till två olika vägar – antingen att öka fördomar eller att skapa mer nyfikenhet och vilja att lära sig. För oss är det viktigt att förmedla att ingen ska tvingas att ha någon religion, men det är många i samhället som ser tron som en avgörande kraft och tillgång i livet. En del menar att religionsfrihet betyder att få vara fri från mötet med religion, medan vi och många andra att det är friheten att själv få välja.

Vad har du för framtidsförhoppningar och mål att själv bidra till i ditt yrke?
– Jag vill såklart bidra till att mina medmänniskor har framtidstro och hopp. Jag skulle vilja att studenters och personals tro och livsåskådning betraktades som en tillgång även i akademin. Jag är glad för att vi i kyrkan på universitetet uppskattas för vår vilja att finnas där som stöd och hoppas kunna jobba på ett sätt så att många tar möjligheten att ha kontakt med oss under sina år på LiU, avslutar Mattias Sennehed.

 

TEXT: Joakim Löwing
FOTO: Björn Lisinski