Hur kan man få till stånd ett bra samhälle med en fungerande välfärd på en mindre ort – även om antalet invånare blir färre? Det handlar Josefina Syssner – forskare inom kulturgeografi på Linköpings universitet – bok ”Mindre många” om.

Under Almedalsveckan i Visby i juli månad släpptes Josefina Syssners bok ”Mindre många”. I denna skriver hon om det krympande Sverige, där visioner och planer för att hantera utebliven tillväxt saknas.
Med utgångspunkt i sin egen och andras forskning – både i Sverige och utomlands – presenterar Josefina nya perspektiv på ett tudelat Sverige och på de krympande kommunernas verklighet.
– Jag är docent i kulturgeografi. Det är ett samhällsvetenskapligt ämne som handlar om samspelet mellan människor och den geografiska platsen. I min forskning reser jag mycket, jag har intervjuat många personer, framför allt på landsbygden och i glesbygder i olika delar av Sverige, berättar Josefina som arbetar på Linköpings universitet i Norrköping.

Josefina har gästat Almedalsveckan många gånger och i år presenterade hon sin nya bok, samt medverkade i olika seminarier och debatter som handlade om landsbygdens framtid.
– När man som forskare kommit fram till intressanta resultat som kan påverka människor vill man förstås presentera dessa för politiker och beslutsfattare. Då är Almedalen en arena bland många. Fördelen är att man där når så många nyckelpersoner på kort tid.

»Mitt råd är att inte stirra sig blind på tillväxt och inflyttning«

Hur togs det emot av dina lyssnare?
– Frågan om landsbygdens framtid engagerar många människor, även de som inte bor där. Ibland möter man på oro, men många är ändå hoppfulla och är måna om att lyfta fram landsbygdens betydelse – inte minst för livsmedelsförsörjningen.

Vad händer med de platser som bebos av allt färre människor?
– Det blir färre barn i skolan och man får slå ihop olika klasser, det blir svårare att rekrytera personal till skolan, barnomsorgen och vården. Köpkraften minskar, affärer och butiker med lokal förankring får det tuffare. Föreningslivet påverkas negativt med mindre lag i exempelvis fotboll och längre resor för ungdomslag till andra orter.
– Många kommunpolitiker tycker att det är jobbigt att prata om situationen när den inte är en dynamisk tillväxtkommun, utan i stället präglas av minskande invånarantal. Mitt råd är att inte stirra sig blind på tillväxt och inflyttning. Det kan vara bra mål i vissa lägen, men ibland är det klokast att planera efter det läge som gäller just där.

Vad skulle du svara på frågan hur vi kan få till stånd ett bra samhälle på landsbygden även om ortens invånare blir färre och färre?
– Om man trots investeringar och olika former av åtgärder inte får någon tillväxt är det viktigt att ha en plan B. Jag har pratat med och intervjuat politiker i 30-40 olika kommuner i Sverige, samt en massa forskare även i länder som Holland, Tyskland, Italien och Ryssland och det finns samma problem även där. Det är en stor global fråga världen över.
– De lösningar som ofta lyfts fram till är samarbete med grannkommunen, med regionen och med civilsamhället (exempelvis ideella krafter inom exempelvis kultur och fritid). Om den egna kommunen inte har råd med till exempel en jurist eller miljöinspektör kan man gå ihop med grannkommunen och lösa de uppgifterna tillsammans.

Hur går det med välfärden i mindre krympande orter?
– Med färre antal invånare minskar skatteintäkterna och med många pensionärer är det ju allt mindre arbetsföra. Vi hjälps åt i Sverige tack vare vårt utjämningssystem. Men det är som sagt betydelsefullt att inse vikten av samarbeten med andra orter.

Hur är det att vara politiker och tvingas anpassa verksamheten till nya förutsättningar?
– Människor blir upprörda över nedskärningar och omprioriteringar och det är tufft för kommunpolitiker på små orter som ofta är förtroendevalda på sin fritid. Många har andra arbeten om dagarna, kanske som lärare, busschaufför eller i en butik. Jag tror det är viktigt för dem att vara tydliga och transparanta. Att förklara för invånarna vad pengarna går till. Ibland finns det föreställningar om att politiker kan göra mer än de klarar av. Men de har ju en budget som måste följas.

Går det att utveckla positiva samhällsvisioner för platser som krymper?
– Ja, det tror jag absolut. Men man måste utgå från de förutsättningar som finns på platsen. Det är ju svårt att räkna med att orten plötsligt ska växa om antalet människor minskat de senaste 10-20 åren. Men man kan i stället sätta upp andra mål. Till exempel vad gäller hållbarhet eller att bli bra på att välkomna och introducera nyanlända.

Vilka framtidsutsikter ser du?
– De kan se ljusa ut, fast man behöver se klarsynt på vissa frågor. Världen är under ständig förändring, säger Josefina Syssner.

 

TEXT: Joakim Löwing
FOTO: Björn Lisinski