Magnus Bäcklunds liv har tagit många kringelikrokar innan han kom dit han är idag.
– Som pilot får jag Ibland nypa mig i armen, när jag sitter där i cockpit och horisonten breder ut sig framför mig, då är det underbart, säger han.
Och som artist får jag applåder och blommor när jag går hem från jobbet.

Pilot, artist, pappa och eventproducent, men inte nödvändigtvis i den ordningen. Magnus Bäcklund har många järn i elden och bollar i luften. Man undrar ju lite hur det går ihop.
– Jag delar väl tiden ungefär fifty-fifty mellan flyget och musiken, berättar han.
– Eventjobbet har kommit till alldeles nyligen och det är tänkt att jag ska jobba 25% med det, fast jag har ju också bara 24 timmar på dygnet så ibland undrar jag hur det ska gå ihop, skrattar han.

Pilot blev Magnus i början av 90-talet. Han spenderade ett år i USA med att lära sig flyga och ta trafikflygscertifikat.
– När jag kom hem var det svårt att få jobb. Det var lågkonjunktur och inga flygbolag ville anställa en nyutbildad som inte hade så mycket erfarenhet, säger Magnus.
– För att behålla certifikatet måste jag ju få ihop flygtimmarna men utan jobb skulle jag få betala för dem själv och det har man ju inte råd med som arbetslös.

Magnus försökte satsa på musiken istället.
– Internet var i sin linda i mitten på 90-talet men det fanns en sajt för musiker. Band som söker andra musiker och så. Jag hittade ett band i Pennsylvania som behövde en sångare, berättar han.
– Det var ju lite att tänka på förstås. Skulle jag satsa på det här? Men det blev så. Jag åkte till USA för att satsa på en karriär som musiker.
Magnus var visserligen gift då men hade inga barn.
– Vi tänkte att ska man göra en sådan här grej är det ju bra att passa på innan ens liv blir inrutat och Svenssonmässigt, säger han.

Hans fru kom efter till USA men hon mådde inte riktigt bra.
– Hon misstänkte att hon var gravid. Jag minns att hon ringde mig efter att hon varit på ultraljud. Hon var gravid. Med tvillingar. Det blev ju en lite annan situation då, berättar Magnus.
– Skulle vi stanna i USA, låta barnen växa upp där och fortsätta satsa på en karriär som musiker? Det var ett svårt beslut men det blev så att vi åkte hem. Vi ville att barnen skulle födas i Sverige med det sociala skyddsnät som finns här. Det kändes tryggare.

Med två små flickor och utan jobb, boendes i kappsäck hos hans svärföräldrar blev det lite kärvt.
– Ingen av oss hade jobb och vi visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till. Jag kunde fortfarande inte få något pilotjobb, säger Magnus.
– Jag lyckades däremot får ett jobb på Palace, i Norrköping. De hade en krogshow, typ som Wallmans, och där fick jag jobba. Då fick jag ju fortsätta med musiken också.
En kompis på Palace fick nys om att Bert Karlsson skulle starta en musiktävling på TV3 och tyckte att de skulle åka på audition.
– Jag var lite tveksam. Vad har man för chans som 36-åring i en sådan grej, tänkte jag. Men jag hade inget att förlora så vi åkte dit, berättar Magnus.
– Jag gick vidare och sedan fick jag vara med i programmet och så vann jag hela skiten!

Magnus låter fortfarande lite förvånad när han säger det.
– En av jurymedlemmarna sade till mig på efterfesten att även om han tyckte att jag gjorde ett bra jobb hade det verkat omöjligt för mig att vinna. Hur marknadsför ett skivbolag en 36-årig, gift, tvåbarnsfar? Det går ju inte! Man måste ju ge tonårstjejerna något att tråna efter, sa han, berättar Magnus.
– Det var rätt skönt att få ge en känga till musikindustrin och visa att det visst går. Det var ju folket som röstade fram mig genom telefonröstning.
Tre månader senare deltog Magnus i Melodifestivalen, tillsammans med Jessica Andersson.
– Vi var så himla glada att vi fick vara med! Det var otroligt otippat att vi vann, berättar han.
De åkte till Riga och representerade Sverige i Eurovision Song Contest.
– Det var väldigt, väldigt kul och en otrolig upplevelse, säger Magnus.
– Vi kom femma. Jag minns att vi fick tolv poäng av Rumänien och tio av Storbritannien. Sen var det mest ströpoäng men vi var jättenöjda med femteplatsen.

Det blev några år då Magnus satsade helt och hållet på musiken men så, på en julfest…
– Jag hade sjungit på ett företags julfest och efteråt kom det fram en man som jobbade på flygbolaget NextJet, berättar han.
– Han undrade om det inte var så att jag flög också och jo, så var det ju. Han snackade en del och jag tänkte att det nog var promillen som talade så jag lade inte så stor vikt vid att han erbjöd mig ett jobb som pilot. Jag sade att vi kunde höras i veckan.

Magnus hade tagit upp sina flygcertifikat och när han gjorde det sade någon på flygskolan att det var väl lika bra att ta upp trafikflygcertet också.
– Jag hade tänkt flyga för mitt höga nöjes skull men jag tog ändå trafikflygcertet, för man vet aldrig, berättar han.
– Det visade sig vara riktigt bra för mannen från julfesten hörde faktiskt av sig sen!
Magnus blev erbjuden ett jobb som pilot på NextJet och har nu Arlanda som bas.
– Livet tar en på konstiga vägar! Det kan bli mycket kringelikrokar innan man kommer dit man ska. Så har mitt liv definitivt varit, säger Magnus.

Magnus flyger nästan uteslutande inom Sverige.
– Vi flyger en del till Finland också men mest är det inom Sverige. Jag återkommer till basen på Arlanda nästan varje dag, berättar han.
– Det är några reguljärflygningar men det blir en del charterflyg också. Särskilt på vintern. Då flyger vi många hockeylag.
Magnus arbetar också ihop med Linköping City Airport, där de håller kurser för flygrädda.
– Vi lever ju i en ganska rörlig värld där man blir rätt begränsad om man inte klarar av att flyga, säger han.
– Det kan förstöra rätt mycket för en familj om mamma eller pappa inte följer med på resan för att de är för rädda för att flyga.

Kursen har blivit riktigt populär och det är många som är modiga nog att möta sin rädsla.
– Det är kul. Jag tror att det är ungefär 90 % av deltagarna som klarar av att vinna över sin rädsla, säger Magnus.
– Det var Camilla Lejon, vd på Linköping City Airport, som drog igång kursen och tog kontakt med mig. Hon har själv varit väldigt flygrädd.
De körde först en heldagskurs men nu har de komprimerat ihop det till en fyra timmar lång kvällskurs.
– Vi håller till i avgångshallen på flygplatsen i Linköping. Det är psykologen Olle Wadström som håller kursen. Han har inriktat sig på fobier och speciellt flygfobi, berättar Magnus.
– Olle säger att det är reptilhjärnan som reagerar och tycker att det här är konstigt, det förstår jag inte, bäst att jag flyr. Det är en rädsla man måste övervinna för att klara av att flyga om man är flygrädd.

För att lugna reptilhjärnan är det viktigt att förstå vad som händer med planet, hur det fungerar. Det är en del av det Magnus tillför kursen.
– Om man kan förstå vilka väderfenomen som påverkar planet, varför det låter som det gör och uppför sig som det gör, då kan man bli lugnare, säger han.
– Jag brukar flyga kursdeltagarna i Linköpings flygklubbs plan. De får sitta där framme, bredvid mig, i ett enmotorigt propellerplan. De kan få känna på spakarna och vi pratar om hur planet reagerar på vind och sådant. Då blir det lättare när man sen sitter i ett större plan. Man har förstått att vinden rör om i luften på samma sätt som det bildas virvlar i vatten i en bäck. Det är vinden som virvlar omkring luften som skapar turbulens. När det är soligt och varmt bildas turbulens även om det inte blåser eftersom värmen gör att luften stiger och det bildas termikblåsor som skapar turbulens på låg höjd.
Många flygrädda reagerar också på ljudförändringar i flygplan.
– När man startar krävs det ju mycket kraft för att få planet att lyfta. När man sen drar ner på kraften tror en del att en motor stänger av och man kommer att störta, berättar Magnus.
– Att förstå att det inte är så, att man bara drar ner på kraften för att man kommit upp en bit, det hjälper och lugnar. Det är väldigt givande och kul att kunna vara med på de här kurserna.

Att vara pilot är något Magnus tycker är underbart.
– Ibland får jag nypa mig i armen. När jag sitter där i cockpit och horisonten breder ut sig framför mig, då är det underbart, säger han.
– Jag brukar ta kort med telefonen och när jag sitter och scrollar igenom bilderna undrar jag ibland om det verkligen kan vara så att jag får betalt för att uppleva det där.
Fantastiska upplevelser bjuds han på i sin karriär som musiker också.
– Det är inte alla som får applåder och blommor när de går hem från jobbet, som Billy Joel sa, säger Magnus.
– Jag minns en konsert jag gjorde med Saabs musikkår på Forumteatern i Linköping. Det var en Queen-konsert och när vi körde ”We are the champions” bad vi publiken ta upp sina telefoner, sätta på ficklamporna och sjunga med. Det var magiskt!

Queen är ett av favoritbanden.
– Jag lyssnade inte så mycket på dem när jag var tonåring. Det var för avancerat för mig då, berättar han.
– Det är något som kommit i vuxen ålder och jag beundrar verkligen Freddie Mercury! Den produktiviteten och alla de fantastiska verk som han och bandet producerade under hans korta liv!
Magnus har kört en del Queen under sin karriär och nu senast i Moskva.
– Dirigenten för Moskvas filharmoniska orkester är svensk. Jag har åkt dit några år i rad nu och fått jobba med de här proffsmusikerna, berättar han.
– Vi kör både en del ABBA och en del Queen och det är så häftigt att den konsertsal vi brukar vara i, som har 1 600 platser, blir slutsåld även mitt i veckan!
Ibland blir det en särskild koppling till publiken och en gång i Moskva var det en liten tant som kom fram efter konserten.
– En liten tant på kanske 75 år. Hon tog mina händer och började prata med mig på ryska. Jag förstod inte ett ord men det var helt uppenbart att hon pratade om att hon hade fått en fantastisk upplevelse, berättar Magnus.
– Musiken är ett särskilt språk som kan beröra så många människor. Den damen kan inte ha lyssnat mycket på Queen och ABBA under sina yngre dagar, under kommunisttiden var ju Ryssland så avskuret från västvärlden, men det var så tydligt att deras musik hade rört henne.

Självklart finns det en baksida med att ha de jobb Magnus har.
– Det blir mycket resor. Jag har alltid necessären och väskan packad och man vet ju varje gång man kommer hem att man snart ska iväg igen, säger han.
– Men familjen har tagit det bra. Min fru är en klippa.
De två döttrarna är vana med att pappa reser mycket.
– Det har väl hänt några gånger att de uttryckt att de skulle vilja att jag hade ett vanligt jobb och var hemma som en vanlig pappa men för det mesta har det gått bra, berättar han.
– De var tre och ett halvt när jag vann Melodifestivalen så för dem har våra liv alltid sett ut så här. De är vana vid att pappa syns på tv ibland och så.
Kändisskapet påverkar inte familjen så mycket i dag.
– Visst blir jag igenkänd ibland och folk kommer fram och vill ta kort och frågar vad jag gör nu för tiden men jag rör mig som vilken vanlig människa som helst, säger han.
– Livet blir väl aldrig helt privat när man är lite känd men det funkar bra för oss. Jag får inte så mycket uppmärksamhet i media numera. Kändisskapet är inget att sträva efter men som ny musiker är det bra för att marknadsföra sig.

Eftersom Magnus hållit på så länge behöver han inte marknadsföra sig lika mycket längre.
– Jag har ett väldigt brett kontaktnät och det händer rätt ofta att arrangörer hör av sig och vill att jag kommer och gör något, berättar han.
– Förra sommaren, till exempel. Jessica Andersson skulle göra en spelning i Norrköping tillsammans med Magnus Carlsson och arrangören ringde och ville att jag skulle kuppa Jessica. När hon presenterade Magnus Carlsson kom jag ut istället. Sen körde vi några låtar ihop. Hon var rätt lång i ansiktet. Det var kul!

I sitt jobb som eventproducent får Magnus hålla i trådarna och stå bakom scenen istället för på den.
– Jag gillar det. Jag känner inte att jag behöver stå på scenen och ha all uppmärksamhet, säger han.
– Det är kul att få vara spindeln i nätet och se till att allt fungerar och flyter på också.
Det första officiella uppdraget Magnus gjorde på ActiPro Event var invigningen av Timmermansplatsen.
– Det är fem byggherrar som har byggt bostäder där och jag var med och hjälpte till med invigningen. Det var en politiker som talade, berättar Magnus.
– Restaurangerna i området bjöd på smakprov och jag stod och hjälpte till med att hälla upp dricka. Det är en ganska stor skillnad mot att stå ensam på en Melodifestivalsscen!

Evenemangen Magnus jobbar med är av olika storlekar.
– Ibland är det en aktivitet för tio personer, ibland är det ett kundevent för flera hundra, ibland är det företag som vill fira något. Det är allt möjligt och det är kul med den variationen, säger han.
Att han har varierande saker för sig syns även på hans fritidsintressen.
– Jag gillar att göra lite hobbysnickeri. Just nu bygger jag en vedeldad bastu, berättar Magnus.
– Sen blir det en del mekande med bilar också och promenader i skogen med hunden. Lite allt möjligt, helt enkelt.

 

TEXT: Karin Wiklund

FOTO: Björn Lisinski

Tidigare publicerat i Affärsstaden 7 – 2017