Mitt i skogen utanför Kisa tillverkas produkter som används djupt ner i Marianergraven och i helikoptrar och drönare som surrar runt i lufthavet. Några av företagets produkter används till och med ute i rymden.

Den lilla skogsvägen öppnar sig till en gårdsplan mitt inne i skogen. Några faluröda byggnader samsas i gläntan. Ett bostadshus, ett garage och en lite större magasinsbyggnad. Ett par bilar står parkerade framför. Det ser inte särskilt märkvärdigt ut. Vid infarten varnar en skylt om att obehörig fordonstrafik är förbjuden. Tilläggstavlan meddelar att området är kameraövervakat. Ingenting skvallrar på allvar om att här, mitt i skogen åtta kilometer utanför Kisa, ligger en modern verkstadsindustri. Här, i utkanten av civilisationen, ligger man i framkanten av modern materialbearbetning.

Företaget med det vardagliga namnet Lottendals Industriservice har maskiner som skär komplicerade former ur olika material som stål, aluminium, plast och kolfiber med en precision på 0,8 mm. Två stora amerikanska OMAX-maskiner bearbetar materialen med en starkt koncentrerad vattenstråle blandad med oerhört finkornig sand.

Visst finns det andra företag i Sverige som arbetar med vattenskärningsteknik. Men då handlar det mer om att skära ut arbetsstycken för vidare bearbetning. Lottendals Industriservice är ensamma i landet om maskiner som kan skära med absolut vinkelräta kanter. Därmed behövs ingen efterbearbetning och resultatet är färdiga produkter i ett moment. Det spar både tid och pengar åt kunderna.

Den koncentrerade vattenstrålen blästrar sig med fin, fin sand fram genom arbetsmaterialet. Vatten­strålen är endast 0,8 mm, men har av naturliga skäl en konisk form. Därför skulle kanten inte bli vinkelrät utan kompensering. Finessen är att dessa amerikan­ska maskiner kompenserar vinkeln oavsett vilket håll strålen arbetar sig fram. Resultatet blir ett absolut rakt snitt och en direkt bruksfärdig produkt.

Nu räcker det ju inte med maskiner. Det krävs kompetens och kunskap att hantera maskinerna också. Robert Andersson som är vd berättar med viss stolthet att efter utbildning hos den amerikanska maskintillverkaren är man licensierade att gå in i maskinernas mjukvara för att modifiera och justera för bästa resultat.

Företaget startade 1987 med grovsmide och industrimontage, men sedan den första vattenskärningsmaskinen köptes in 2007 har man specialiserat sig på en helt ny typ av produkter. I regel handlar det om att tillverka enstaka komponenter till produkter under utveckling. När den nya produkten är färdigutvecklad och ska börja serietillverkas får andra företag ta över.

Bland kunderna på flygsidan kan nämnas CybAero och UMS Skeldar som tillverkar drönare av den större modellen med rotorblad på tre meter och med en arbetsradie på 20 mil. Även militära företag finns bland kunderna.

Arbetet med olika kunders produktutveckling och även kunder med militäranknytning för med sig ett omfattande säkerhetsarbete.
– Vi har sekretessavtal med nästan alla våra kunder och det innebär bland annat att all produktion måste kameraövervakas, berättar Robert Andersson.

Kolfiberlaminat är ett modernt material som är starkt och lätt och därför närmast ett drömmaterial för flygindustrin.
– Kolfiber är idag vad aluminium var för flygindustrin på 1960-talet. Därför vill vi kunna minska ledtiderna genom att ha de vanligaste dimensionerna på lager. Kolfiberlaminat är annars beställningsvara med lång leveranstid, berättar Robert Andersson.

En specialitet man har arbetat med att utveckla ett tag är att kunna blästra sig igenom laminatmaterial med vattenstrålemaskinerna. En fördel är att man kan få finare snittytor än vid borrning. En annan fördel är att vid borrning krävs att man först gör fixturer och det blir därför en ganska dyr process.

Nöten att knäcka har varit vad som kallas delaminering, att materialen spjälkar sig. Det bekymret har Robert och medarbetarna löst när de finjusterat tekniken. Till en början kunde man bara skära stora hål med 60 mm diameter i 10 mm kompositmaterial. Idag skär man så små hål som 2-3 mm och närmar sig den teoretiska gränsen 0,8 mm som är vattenstrålens tjocklek.

Branschen trodde tidigare att detta var omöjligt, men på Lottendals Industriservice har man provat sig fram och lyckats visa att det omöjliga faktiskt gick att utföra. Nu väntar arbetet att med teknisk dokumentation visa att materialet inte påverkas negativt med mikrosprickor eller liknande. Först därefter kan tekniken också användas för produkter med höga säkerhetskrav inom rymd- och flygindustrin.

TEXT: Roger Nyström

FOTO: Roger Nyström

Tidigare publicerat i Affärsstaden 7 – 2017