Alexander Bard växte upp utanför Motala. Som 17-åring drog han till USA för att plugga och nu bor han i Stockholm. Alexander är filosofen, artisten, musikproducenten, debattören, författaren, föreläsaren, sociologen och framtidsforskaren som siar om valutgången och tycker till om allt från valklimatet, sociala mediers påverkan i valdebatten, partipolitik, fake news, valretorik, trovärdighet, politikens påverkan på näringslivet – och en hel del annat!

Alexander Bard växte upp utanför Motala. Som 17-åring drog han till USA för att plugga och nu bor han i Stockholm.
– Det var fint och bra att växa upp i Motalatrakten. Jag tycker att den östra sidan av Vättern är en av Sveriges vackraste platser. Jag hade kul och trivdes rätt bra där, säger han.
– Kanske var jag lite understimulerad i tonåren men sen drog jag ju redan när jag var 17 år gammal och det var ju inte så konstigt.
Idag skulle han kunna tänka sig att bo på landet igen men det fungerar inte riktigt med jobbet.
– Jag skulle säga att idag är jag en person som trivs både på landet och i storstaden men jag måste ha en närvaro i en storstad. Mitt jobb kräver det, berättar Alexander.
– Jag skulle inte kunna ha förmånen att bo på ett ställe som Motala på heltid. Jag måste bo nära en internationell flygplats, måste bo i en storstad med många människor omkring mig för det kräver mitt jobb helt enkelt. Det skulle inte fungera att göra det jag gör.

Alexander kanske är mest känd som musiker men han lade musiken på hyllan för fem år sedan.
– Jag kände att jag var färdig med den. Jag hade hållit på med musik i 25 år och hade inget mer att säga, berättar han.
– Jag hade viktigare saker för mig som jag ville prioritera och det var att skriva böcker och bli filosof på heltid. Filosofi är den ultimata utmaningen, det mest komplexa som finns. Jag hade jobbat parallellt med musiken och filosofin i flera år och kände att ska jag bli riktigt briljant på något måste jag prioritera de ena och ta bort det andra. Jag kände att jag var färdig med musiken så då bestämde jag mig för att fortsätta med filosofin.

I nuläget skriver Alexander på sin femte bok tillsammans med Jan Söderqvist.
– Boken heter Digital libido – sex, makt och våld i nätverkssamhället. Det är en väldigt stor tegelsten baserad på Sigmund Freuds idéer om samhället egentligen, applicerat på det moderna, digitala samhället, berättar han.
– Den ska ut i hela världen i höst. När den släppts åker vi världen runt, på föreläsningsturné. Sen börjar vi forska inför nästa bok.
Som filosof går Alexander också in som rådgivare i företag.
– Jag är med i styrelser och som delägare också, i små techbolag, men det är inget jag pratar så mycket om offentligt. Om man sitter i advisor-rollen eller i styrelserollen i ett bolag är det inte säkert att det är en så bra idé att göra det offentligt, säger han.
– Ibland är det bäst att min närvaro i ett bolag inte syns i olika sammanhang. Jag jobbar ofta diskret. Som offentlig person är jag bara intresserad av att folk vet om att jag skriver mina böcker, att jag har mina föreläsningsturnéer och att jag är med i ett eller annat tv-program, det räcker i min offentliga roll.

När det gäller politik och valet i september har Alexander däremot ett och annat att säga.
– Allting tyder på att det blir ett segerval för sverigedemokraterna i september, säger han.
– Socialdemokraterna befinner sig i kris, närmast i fritt fall. Alliansen är ganska bleka och väljarna har inget större förtroende för dem. Det här valet ser ut att gå väldigt bra för Sverigedemokraterna.
Han har även teorier om varför.
– Det är en ren missnöjesröst det handlar om. Sverigedemokraterna är inte kända för någon politik mer än att de vill tillbaka till ett folkhem som aldrig fanns och att de vill stoppa migrationen. Det är missnöjesrösterna som kommer att dominera det här valet, säger Alexander.
– Folk är trötta på de politiker som finns. De är förbannade och tycker att politikerna underlevererar. Folk är förbannade på etablissemanget och förbannade på de stora politiska partierna och förbannade på högfärdigheten och arrogansen och toppstyrningen.
Han menar att sociala medier fungerar som en ventil för den här ilskan.
– Det finns inga som helst visioner om hur framtiden ska se ut i politiken idag. Inga politiker pratar om framtiden. De har inga idéer överhuvudtaget om hur framtiden ska se ut om 30 år. Vi har fått ett B-lag till politiker och väljarna är förbannade, säger han.
– Den ilskan kommer ut i sociala medier. Det var där SD byggde upp sin popularitet. Det har de gjort via sociala medier.

Alexander ger missnöjesröstarna rätt i sitt missnöje med svensk politik.
– Det behövs nya organisationer. De gamla partierna är mest bara luftslott idag. Det finns bara karriärister kvar. Det som är kvar är för tunt, säger han.
– Det finns inga som helst visioner i svensk politik. Det som funkar är svensk ekonomi och det är tack vare exportindustrin och en stor lånebubbla.
Men han tror på en stor förändring.
– Jag tror att den politiska kartan kommer att ritas om under 2020-talet. Tittar vi längre fram som år 2030 kommer det att vara helt andra partier i Sveriges riksdag än vad vi har idag, säger Alexander.
– Jag tror att på lång sikt är det en bra idé att sätta sig med vettiga grundade människor och tänka om politik från början. Bortom 2018 tror jag att det är väldigt, väldigt bra med nya krafter i svensk politik.
Själv har han gått med i ett nytt politiskt parti.
– Det är ett fruktansvärt otacksamt jobb att vara politiker. Du får skit vad du än gör. Kanske med all rätt? Det är ett slitigt jobb och du får dåligt betalt. De traditionella partierna är väldigt toppstyrda och det finns inget egentligt engagemang för att gå med i de här partierna, säger Alexander.
– Jag har gått med i ett nytt parti som heter Medborgerlig samling och jag tycker att det är rätt grej att göra. Jag tycker det är modigt att bekänna partifärg och gå med i ett parti och säga att det här folket vill jag jobba med, jag tror att på sikt att det kan ge bra resultat. Det är väldigt bra folk med så jag är entusiastisk.

Det nya partiet jobbar bara via sociala media.
– Vi håller oss borta från stora massmedia. Vi behöver heller inte rekrytera, vi har så många nya medlemmar som kommer med så vi har fullt upp med tillväxtproblem just nu, berättar Alexander.
– Politiska partier ska vara så bra så att folk vill gå med i dem. Vi ska inte hålla på att rekrytera folk till politiska partier. Bara det säger ju att man är fel ute. Börja med en tydlig och klar vision. Sen kan du gå ut och kolla vilka gräsrötter som stödjer den och då kan du bilda en ordentlig organisation.
Alexander menar att folk är trötta på de stora mediahusen.
– Folk är förbannade, de är förbannade på etablissemanget och där ingår de stora tidningshusen, säger han.
– Det är därför sociala media fått så stort inflytande. Det är en sorts makt. Jag har till exempel 85 000 följare på Twitter. Det är få i Sverige som når upp till det, särskilt det att hälften av mina följare är från andra länder. Det är möjligen någon popstjärna.
Men det är lätt att förlora den makten också.
– Man förlorar sin makt om man håller på och sviker sin egen målgrupp, säger Alexander.
– Det är makt att ha många som lyssnar på dig och för vidare vad du säger. Men det kräver också att du är trovärdig i dina följares ögon för att behålla följarna. Makt får man egentligen idag för att man gör rätt saker som är trovärdiga för målgruppen. Då får man ännu mera makt.

Han menar att trovärdighet saknas i svensk politik idag.
– Den här regeringen har bara hållit på med någon sorts plakatpolitik, de hittar på saker och säger saker som om de faktiskt gjort något, säger han.
– Jag är fruktansvärt skeptisk till Margot Wallström och Alice Bah Kunke, till exempel, det är ministrar som jag inte har något förtroende för alls. Jag tycker att det som har dominerat den här regeringen är att de saknar visioner och håller på med plakatpolitik och saboterar mycket mer än vad de hjälper till.
Alexander är också skeptisk till unga politiker.
– Jag tycker inte unga människor har så mycket vettigt att säga till om i politiken för de har ingen livserfarenhet. Det är inget fel med att vara ung men att fatta beslut för människor med betydligt mer erfarenhet som är 30 år äldre är ganska bisarrt egentligen, säger han.
– Det finns en övertro på att 25-åringar ska kunna ha koll på saker men det har de inte. De har inte koll på hur livet fungerar. Det är de som springer mest med plakat och symboler och känner för mycket. Det är de som tycker mest utan att ha någon grund för sitt tyckande.

Gustav Fridolin får också en rejäl känga av Alexander.
– Gustav Fridolin har varit en katastrof som partiledare för miljöpartiet, anser jag. Det hjälpte verkligen inte alls att han var ung. Annie Lööf har gjort ett betydligt bättre jobb som partiledare även om hon egentligen fick det jobbet tio år för tidigt, säger han.
– Sverigedemokraterna är väldigt populära just nu och de har inte särskilt många unga politiker som ansikten. Uppenbarligen är inte formen att sätta en massa unga ansikten på affischer.
Han menar att det är bisarrt att ge en 25-åring makten att bestämma över andra.
– Jag håller på med antropologi. Jag har studerat hur människor har levt i hundratusentals år och man har aldrig låtit unga människor bestämma, för de har ingen livserfarenhet, berättar Alexander.
– Vi behöver riktiga människor med rejäl utbildning och yrkeserfarenhet och långa karriärer bakom sig som ser det som att det är deras kall att gå in i politiken för att fatta bra beslut.
Han menar också att unga väljare mycket väl kan rösta på äldre människor.
– Jag tror att en 25-åring mycket väl kan känna igen sig i en person med livserfarenhet som vill 25-åringens bästa. Jag tror inte alls att en 25-åring känner igen sig i en annan 25-åring som är karriärist inom politiken, säger Alexander.
– En ung människa kan vara klok nog att förstå att en 50-åring förmodligen vet mer än vad en 25-åring vet. Det kan en 25-åring räkna ut själv. Att en 25-åring skulle tycka att det är en bra idé att rösta på en 25-åring, var kommer den bisarra idén från? Det finns inga belägg för det överhuvudtaget, att det går till så.

Alexander tycker att det finns en barnslighet och en populism i politiken idag.
– Jag tror vi är trötta på folk som sätter på sig en knytblus och försöker vinna billiga poäng i media och sen får stå och ångra sig tre veckor senare för sina tilltag. De gör detta om och om igen. Jag tror vi är trötta på den sortens barnslighet, säger han.
– Jag tycker liksom inte att man ska läsa Kamratposten och sen tro att man är färdig politiker, men det är ungefär så det ser ut i regeringen idag. Jag tror att man har tröttnat på den sortens barnslighet.
Att Sverigedemokraterna kommer att bli det största partiet i valet i september är Alexander säker på. Men det är inte säkert att de blir det nästa gång det blir val.
– Att SD kommer att lyckas i år betyder inte att de kommer att lyckas i nästa val. Det kan mycket väl bli så att folk blir förbannade på dem nästa gång. Det kan svänga fort, säger han.
– SD får inte egen majoritet men de kommer att bli största parti. Hur regeringen kommer att se ut kommer att avgöras av Moderaterna, som antingen bestämmer sig för att prata med Sverigedemokraterna eller med Socialdemokraterna. De måste bestämma vem de vill samarbeta med.

Att media framställt Sverigedemokraterna som lögnare och opålitliga verkar inte gå hem hos väljarna.
– Det tror ju folk inte på eftersom de uppenbarligen röstar på SD mer än något annat parti ändå, menar Alexander.
– Där är det tidningarna som är Fake news, inte väljarna.
Alexander menar att Fake news inte är något nytt.
– Vi har haft Fake news i Sverige i alla tider. Jag brukar alltid säga när folk pratar om Fake news att om du har läst någonting om Alexander Bard i Dagens Nyheter de senaste 30 åren så har det förmodligen varit en lögn, säger han.
– Jag tycker det är vämjeligt när de stora medierna pratar om att nya sociala medier är Fake news. Jag blir bara förbannad när jag hör det. Om man ska ha reda på sanningen om någonting så läs fem olika tidningar, läs aldrig en enda tidning. Tidningar har alltid ljugit. Tidningar talar alltid från egenintresse och tidningar har alltid varit fega och opportunistiska. Det är inte så att jag får en sanning levererad bara för att jag läser en stor dagstidning i Sverige. Det är idiotiskt att tro det.

Ärlighet är något som kommer att bli viktigare och viktigare, säger Alexander.
– På sikt kommer den digitala revolutionen att handla om att vi kommer att ställa högre krav på att folk är ärliga och uppriktiga med det de håller på med. De kommer att bli belysta från så många olika håll. Det kommer att finnas så många kritiska röster, säger han.
– De som ljuger mycket och skriker mycket kommer vi inte att tro på alls efter ett tag och så småningom kommer allting mogna och vi kommer att gå tillbaka till de källor vi har fått rätt information ifrån tidigare. De som har talat sanning går vi tillbaka till och de som har ljugit för oss skiter vi i.
Han tycker att politiken generellt inte har hängt med i den digitala revolutionen.
– Om du går med i ett politiskt parti idag bjuder de förmodligen på en kopp kaffe med en tant en vecka senare. De finns inte ens online. Det är därför jag säger att hela kartan kommer att ritas om. De närmaste 12 åren kommer vi att få helt nya politiska partier som är drivna av onlinevärlden. Och där är de traditionella politiska partierna chanslösa. De är toppstyrda allihop.
När det gäller politikens påverkan på näringslivet menar Alexander att de helst ska låta bli.
– Vi är extremt beroende av Sveriges näringsliv och inte minst den svenska exportindustrin, teknikindustrin. Sverige är ett land bestående i huvudsak av ingenjörer som drar alla andra. Den delen av svensk ekonomi går bra om inte politikerna sätter sig i vägen och saboterar, säger han.
– Politiker ska helst hålla sig borta, de skapar mest hinder om de håller på att gegga med näringslivet. Näringslivet ska agera så fritt som möjligt och ha ett bra internationellt ramverk att jobba efter. Då kommer vårt näringsliv att funka bra.

Han menar att vi kan hålla huvudet högt när det gäller den svenska teknikindustrin.
– Våra tekniska högskolor är väldigt bra i Sverige. Det är något jag alltid pratar om vart jag än åker, att vi inte ska underskatta hur viktigt det är att Sverige är ett ingenjörsland och att det är det som bär svensk ekonomi, säger han.
– Inom det området ångar det på bra för Östergötland. Det är väldigt mycket universitetet i Linköping som gör det. En stark utbildning i teknologi och ekonomi är själva basen för att Linköping går så bra som det gör.

Alexander tycker att Östergötland står sig bra i konkurrensen.
– Det är bara att gratulera. Det är hårt arbete som ligger bakom och jag beundrar det väldigt mycket, säger han.
– Det är en region som klarar sig bra i konkurrensen med storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är liksom Linköping och Norrköping som är nästa på tur.
– Jag brukar alltid åka förbi Linköping ett par gånger varje år med olika uppdrag och föredrag, det blir mycket Mjärdevi Science park. Det är ett bra ställe. Det är riktiga företag som gör riktiga saker med reella värden. Det är det viktigaste. Det får du gärna skriva, avslutar han.

 
TEXT: Karin Wiklund
FOTO: Mikolai Berg